Rapport från Marassi
Nyss hemkommen från Genova tänkte jag dela med mig av mina intryck från Sampdorialand.
I lördags flög jag ner till Italien och när jag steg av flyget i Milano var det precis lika snöigt som hemma, inte precis vad man hade hoppats på! Men solen värmde på och på söndagen vaknade jag upp till en solig och snöfri dag i den vackra hamnstaden Genova. Dagen D var kommen, äntligen skulle jag få avnjuta ännu en Sampdoriamatch på plats, dvs på Marassi (Stadio Luigi Ferraris) i Genova!
Två timmar innan matchstart mötte jag upp med en grupp från den internationella Samp fan-cluben Cybersamp. En av de italienska medlemmarna hade ordnat så att vi skulle få en guidad rundtur inne på Marassi samt träffa Flachi för att ge honom priset som förra säsongens bästa spelare.
Att överhuvudtaget få till stånd rundturen och mötet med Flachi var inte det lättaste, kvinnan som fixade det hela fick ligga på ordentligt för att planerna skulle kunna förverkligas. Bisio, mannen som är president i paraplyorganisationen för alla officiella Sampdoria fan-clubs, tog emot oss klockan ett och ledde oss in på stadion.
När vi hade stegat in på den gröna mattan så kom Beppe Marotta, Sampdorias sportdirektör (värvningsansvarig), ut och hälsade och utbytte några ord med oss. Själv så passade jag på att berätta att jag gärna skulle vilja se en svensk spelare i laget till nästa säsong. Jag tipsade om Christian Wilhelmsson och Marottas diplomatiska svar löd "vi jobbar på det", det skall man nog inte tolka som att de jobbar på att få dit "Chippen" utan snarare som att de jobbar på värvningsfronten i största allmänhet. Men om övergången blir av skall jag kräva agentprovision!
Därefter så trädde Chievospelarna ut på plan iklädda träningsoveraller och en stund senare kom de kostymkädda Sampspelarna ut ur spelargången. Väl inne på plan gick spelarna bara runt och kollade in gräskvalitén, kanske för att avgöra valet av dubbar (vad vet jag)? Tjejerna i gruppen jag vistades där med var snabba att kalla till sig Palombo för fotografering, uppenbarligen är den ödmjuke ynglingen något av en flickidol. Strax därefter kom Flachi till oss för att mottaga sitt pris och som tur var så hade jag kameran i högsta hugg och var den enda som hann med att fotografera, Flachi försvann nämligen in i omkädningsrummet illa kvickt.
Efter att spelarna gått in i omkädningsrummen så fortsatte vår guidade tur in i Federazioni Blucerchiati's (paraplyorganisationen för alla fan-clubs) huvudkontor. Väggarna där inne var fullspeckade med foton från glansgdagarna och annat smått och gott. Eftersom detta huvudkontor är beläget under Gradinata Sud (klackens kortsida) så lyckades vi smita in bland klacken trots att vi hade biljetter på sittplats och egentligen inte hade tillträde till Gradinata Sud då den alltid är utsåld (säsongskort är ett måste här).
Att stå mitt i klacken på Gradinata Sud är en upplevelse utöver det vanliga, själv är jag van vid att stå med MFF's klack, om man gångar den med talet 20 så kommer man i närheten av Sampdorias klack numerärt! Sången pågår oavbrutet i nittio minuter och det flaggas som om man vore i Norge på sjuttonde maj!
Matchen då? Det bjöds inte på nån bländande fotbollsunderhållning denna söndagseftermiddag, det skall sägas. Tidigt fick jag en känsla av att denna matchen skulle sluta 0-0 och länge såg det ut som om jag skulle få rätt. Men ca tio minuter in i den andra halvleken så fick Chievo straff, lagkaptenen D'Anna stegade fram till punkten och satte säkert straffen. Dessvärre för honom och Chievos del så fick straffen läggas om eftersom att några Sampspelare och en Chievo spelare var inne i straffområdet när straffen sköts.
Den andra straffen parerade Antonioli och efter det så vaknade våra killar till ordentligt, äntligen väcktes hoppet om att få bevittna ett mål denna eftermiddag! Det skulle dock dröja ända till den 79:e minuten innan matchen avgjordes. Flachi sköt en frispark från straffområdesgränsen som träffade Gasbarronis rygg och bollen bytte helt rikting och for in i mål tätt intill målvakten vänstra stolpe. Stämningen på ståplats steg avsevärt och kalabaliken i folksamlingen innebar att man fick kämpa för att stå upp och inte falla till marken.
Matchens lirare för Samp var helt klart Angelo Palombo, den unge mittfältaren dominerade mittfältet och överglänste till och med sin partner Volpi för ovanlighetens skull! För nåt år sedan så var Palombo blott en vattenbärare bredvid Volpi men denna säsongen har han utvecklats ett par steg ytterligare och kan även ta tag i spelet och fördela bollar på ett föredömligt sätt. Sämst var Rossini som inte hade många rätt och till slut blev han även utbytt mot Kutuzov som var betydligt piggare och framförallt mycket skickligare med bollen.
Jag tog en del foton från matchen och innan matchstart som för närvarande är på framkallning. Jag hoppas dock kunna lägga ut några foton på sidan i början på nästa vecka.
