Kris - reaktion - tid för återhämtning
Det är med stor sorg och besvikelse jag bevittnar min kära Sampdoria gräva sig allt djupare i krisen. Laget är helt ur form, spelarna utan självförtroende och supportrarna fullkomligt nedbrutna. Dagens förlust förändrar inte situationen i botten och det är inte förlusten i sig som är jobbig utan det värsta är att se spelarna jogga runt i 90 minuter utan att göra mål, vecka efter vecka. Tidigare har lagets 12e spelare, publiken på Marassi, alltid spelat en nyckelroll men det kan inte bli mer tydligare att Sampdoria blivit immuna mot sin egen medicin.
Alla lag hamnar i någon slags kris någon gång. En kris kan vara en förlust eller att något förändras. Kris är ett uttryck som används när något känns dåligt. Det heter att vi "krisar" när livet känns motigt, men en kris är mycket mer än så. Kris i sin rätta betydelse innebär att det har hänt något allvarligt som gör att vi tillfälligt tappar fotfästet. Krisen är både en reaktion på det som hänt och en tid för anpassning till det nya. Det är precis det som drabbat Sampdoria sedan försäljningen av Pazzano.
Hur man reagerar på en kris beror på vad som utlöst den, om den utlösande händelsen kommer plötsligt och hur allvarlig den är. En rik klubb med en bred trupp har bättre förutsättningar att hantera en kris än en klubb som har ett mindre bredd i truppen. Vi har tyvärr inte medlen att över en natt ersätta två nyckelspelare. En kris har ett naturligt förlopp beroende på olika faktorer. Reaktionerna förändras allt eftersom du får möjlighet att förstå och bearbeta det som hänt och följderna av detta. Att ta sig igenom en kris kan dock ta olika lång tid för olika klubbar. Sampdorias kris har pågått i stort sett hela säsongen men vi får inte förlora hoppet. Återhämtningen kräver oss supportrar.
När en mindre svacka utvecklar sig till kris är det svårt att genast förstå vad som hänt och hur man återgärdar problemet. Sampdorias reaktion var att sparka Di Carlo, några andra val hade vi inte men vi gjorde i alla fall något. Att anpassa sig till nya omständigheterna, ny tränare och nya spelare tar tid. Man sörjer dom man förlorat, skapar sig erfarenheter av det som hänt och omvärderar sådant man tidigare taget för givet. Vi tog Pazzano och Europa för givet och det är den smällen vi får leva med idag.
Med tiden stabiliseras balansen i laget, nya spelare kommer och en ny spelidé utvecklas så småningom. Många beskriver att de kommer ur en kris starkare, med stärkt självkänsla och att de lärt sig något nytt. Lidelse skapar kärlek och det är därför vi tillsammans måste gå igenom denna kris för att växa som klubb. Det är tuffa tider men vi måste tro på framtiden. I slutändan måste vi tro på vårt kära Sampdoria.
