En kärleksförklaring till en före detta galning
Han såg alltid så gänglig ut i den där blåa tröjan. Kanske var det Kappatröjans fel. Kanske var det bara dina extremt långa armar. Det går att spekulera givetvis, men det är oväsentligt egentligen då det istället bara är bilder i huvudet som jag har, en påminnelse om hur du såg ut på den tiden. Jag pratar om min idol, min stora och ganska så udda idol – Giampaolo Pazzini.
Jag tror alla i min närhet är rörande överens om att mitt tjat om Pazzini är rätt uttjatat nu. Jag bryr mig inte. Jag kommer alltid att tjata vidare om den mannen och även det när den där lavetten kommer. Den kommer dock aldrig eftersom att det har blivit en vanesak, en sak som hör till mig och därför har man – troligtvis och förhoppningsvis - accepterat det nu. Det jag hoppas istället på är att man uppfattar det som charmigt, en liksom att ha en sådan manisk kärlek för en spelare, som typ ingen i Sverige känner till bortsett de två senaste åren, om man inte är insatt i italiensk fotboll det vill säga för då vet man. Jag hade i alla fall förstått charmen med det hela.
Det var ett tag sedan nu jag spelade FIFA, men som en gammal FIFA-nörd jag faktiskt var där och då, så finns det vissa gånger man kommer ihåg lite extra. Det var den gången Pazzini hade lämnat för att testa nya äventyr i storklubben Inter, med anledningen att han ville komma närmare sin fru Silvia som bodde i Milano. 1.50 med TrenItalia är väl en baggis tänkte jag då jag faktiskt har åkt samma resa, men jag var väl nog mer lyrisk eftersom att det inte hörde till mina mönster och rutiner i mitt vardagliga liv. Att flytta över Pazzini på Fifa var en jobbig process, men inte jämförelse med i verkligheten givetvis. Nåväl, det var en nära vän som kom med förslaget om en match, som jag på förhand visste skulle bli känslosam. Inter – Sampdoria på San Siro i Milano. Fel stad, fel arena och framförallt en Pazzo i fel tröja. En match med resultatet överkörning och samma Pazzo som målskytt. Inte bara målskytt utan istället femmålsskytt. Det faktum att jag faktiskt satt där med gråten i halsen över en förlust på Fifa ser jag som ett kärleksbevis. Det gick så pass långt att min vän fick dåligt samvete, en vän som av det att döma hade fattat den här kärleken.
En tradition i Sverige är det här med att klä ut sig i samband med studentskivor. Just det många har ångest inför då man så oftast inte vet till vad. Kanske är det brist på fantasi. Kanske har man för många idéer, som i sin tur leder till beslutångest. Kanske är man nervös över vad andra ska tycka och tänka. Vad vet jag, men det jag istället vet är att så var inte fallet för mig. Jag var enligt mig själv inte utklädd, de andra tyckte säkert det. Jag var bara mig själv då jag huserade kring på en nattklubb i Stockholm med min Pazzini-tröja, en Sampdoria-halsduk och ett par mjukisbyxor tryckt med en italiensk flagga. Smått fantastiskt och typiskt Sakarias om jag får säga det utifrån någon annans synvinkel.
När jag tänker tillbaka på år 2010, så väcks jag av minnet att jag kanske inte ens hade haft den här tröjan jag pratar om hela tiden, om det nu inte hade varit för personalen inne på supporter-shopen vid Marassi. En personal som till en början menade på att det var helt omöjligt att få ”Pazzin#10” tryckt på tröjan. Mitt liv gick i samma stund, för en stund, i kras. Tills expediten frågade vart vi kom ifrån. Mitt fåordiga svar – Svezia – räckte tydligen för att det helt plötsligt var möjligt. Jag vet inte vart hon sprang iväg, men hon kom i alla fall tillbaka med en officiell matchtröja. Det är fascinerande hur en liten gest från hennes sida, kan ge en sådan stor effekt och lycka för mig. Älskvärd människa.
Cristiano Ronaldo och Lionel Messi i all ära, inget som intresserar mig dock. Giampaolo Pazzini är långt ifrån bland de bästa i världen, han är däremot speciell. Han kan vara osynlig under en hel match, inte röra bollen, tappa bollen och expert vad gällande att gnälla på domaren. Spelar ingen roll, han är en skolad målskytt och det är hans uppgift. Och när han väl gör mål går publiken i extas, lite extra. Det man måste förstå sig på är det vackra i det. Jag kallar det äkta kärlek.
Kelgrisen Giampaolo Pazzini, du gör mig galen, eftersom att du är galen och kallas därefter också.
Ohi ohi ohi e Pazzini segna per noi. Tutti pazzi per il Pazzo.
