Uppladdning inför säsongen: Del 1
En tillbakablick på den föregående säsongen där visionerna var att utveckla spelet ytterligare och utmana för att knipa en högre tabellplacering än året innan, slutade med tränarbyte och bottenstrid.
Bakgrund
Inför säsongen 2019-20 tog den nytillsatte tränaren Di Francesco över ett till synes välmående Samp efter tre lyckade ligakampanjer under Marco Giampaolo där de slutat 10:a två år i följd för att sedan sluta 9:a 2018-19 i ligan. Giampaolo lyckades göra Sampdoria till ett mittenlag igen efter att han tog över Sampdoria 2016 då de var indragna i en bottenstrid och klarade nytt kontrakt med knappa två poäng till godo. Under tre raka säsonger transformerade Giampaolo ett lag i kris till ett mittenlag som såg stabila ut och producerade två av tre säsonger med över 50 poäng i Serie A. Med dessa tre år i bagaget lämnade Giampaolo Sampdoria inför 2019-20 säsongen för att testa lyckan och försöka väcka den sovande jätten Milan till liv.
Nyförvärv och försäljningar inför säsongen
Sampdoria hade inför 2019-20 tappat två stora namn, Dennis Praet till Leicester 19,2 miljoner pund och Joachim Andersen till Lyon för 24 miljoner pund. Praet och Andersen var två nyckelspelare i Sampdoria under 2018-19 och att ersätta de två var extremt viktigt ifall Sampdoria ville vara i närheten av den tabell placeringen som de hade landat under våren 2019. Det som oroade alla Blucerchiati’s var att Praet och Andersen endast spenderat ett år i klubben för att sedan snabbt säljas vidare som resulterade i stor ekonomisk vinst.
Doria återinvesterad i truppen men lyckades inte hitta två naturliga ersättare till dessa två nyckelspelare. Jankto och Audero blev de två stora nyförvärven som fick mycket speltid, även Thorsby som kom på fri transfer fick spela många matcher. Sampdoria tog in Chabot och Ferrari som mittbacksalternativ men fick inte den inverkan som man hade hoppats på. På ytterbackspositionerna lånades Augello in från Spezia och Depaoli värvades in från Chievo. Båda ytterbackarna fick mycket speltid och slog sig in i startelvan, Depaoli stod för 29 matcher medan Augello fick nöja sig med 18 matcher i ligan. Léris och Maroni var två unga mittfältare som togs in med förhoppningen att förstärka mittfältssituationen på sikt men som misslyckades med att göra några större avtryck under säsongen. De två största namnen med högst förväntningar på sig var Murillo och Rigoni som blev inlånade med köpoption i sina kontrakt under sommaren blev två besvikelser som lämnade igen redan i januarifönstret.
Säsongsinledningen
Di Francesco inledde säsongen utan fjolårets stora stjärnor i startelvan men klubben hade en tro på Di Francesco och den höga nivån som han hade coachat Roma till att nå, en tro på att Sampdoria skulle befästa sin plats och kanske till och med sikta på högre tabellplaceringar än föregående år. Di Francesco var känd som en bra taktiker och skulle införa sin 4-3-3 uppställning där planens yta skulle användas till fullo och hans ytterbackar skulle pressa upp längs kanterna i anfallen.
Doria inledde med förlust i sex av sina sju första matcher i ligan, vilket var den sämsta starten någonsin för Sampdoria i Serie A. Di Francesco försökte desperat med nya metoder för att få sitt spel att fungera, han bytte formation till en trebackslinje men utan någon större effekt. Med fyra gjorda mål och 16 insläppta tappade Samp tron på Di Francescos spelidé och det hoppet om att han skulle kunna ersätta Giampaolo och ta klubben till en ny nivå hade övergått i ett stort missnöje och en desperat vilja att få ett slut på hans sejour. Efter Di Francescos sjunde match vid rodret fick han lämna klubben den 7:e oktober.
Tränarbytet
Ersättaren till Di Francesco blev lustigt nog Claudio Ranieri som några månader tidigare hade ersatt honom i Roma. Ranieri hade ingen lyckad tid i Roma och fick sparken efter ett par månader i klubben men Sampdoria trodde på Ranieris rutin och att han kunde ändra den kurs som Doria styrde mot. Ranieri bytte formation till en enkel 4-4-2, en uppställning som han spelat under sin framgångsrika tid i Leicester City.
Sampdoria började även prioritera defensiven och höll nollan i tre av de fem första matcherna. Under Ranieris tio första matcher som ledde fram till januari, lyckades Sampdoria ta poäng i sex matcher, varav hälften var vinster. Januarifönstret resulterade i nyförvärv i form av Yoshida, Tonelli, La Gumina och Bertolacci. Resultaten fortsatte att vara ojämna under våren men efter coronauppehållet så lyckades Sampdoria få till en lyckad resultatrad där de vann fem av de första sex matcherna i juli vilket i stort sätt garanterade en plats i Serie A till nästkommande säsong. Sampdoria slutade till slut på en 15:e placering i Serie A och efter den tunga starten på säsongen får Ranieris första tid i klubben räknas som lyckad.
