Serie A så här långt — 2: ”Han har visat fingertoppskänsla”

Serie A så här långt — 2: ”Han har visat fingertoppskänsla”

Har laget rätt ledare för ändamålet och ynglar det av sig i laget? Frågor vi får svar på i den här delen.

Landslagsamlingen över det här året och vi blickar framåt mot avslutningen av höstsäsongen genom att ta en lite koll hos redaktionera om hur starten varit och hur de tror att fortsättningen kommer att gestalta sig.
Nio frågor - nio svar uppdelade på tre artiklar kommer presenteras innan den trettonde omgången tar oss i sitt grepp på lördag.

Varsågoda - del 2:

 Vad är målet för säsongen och tror du tränare har vad som krävs?


—  Ska man gå efter vad president Percassi och klubbledningen säger så är målsättningen att man ska hålla sig kvar men vi vet alla att det bara är spel för gallerian. Vi vet vad Gasperini går för och klarar han att ta femteplatsen så är iallafall jag otroligt nöjd även om jag vet att höjden för att komma topp fyra finns där. (Martin Widéen)


— Den övre halvan är målet och det skulle jag absolut tro att den gode Sinisa har i sig. (Mikael Mansjö)


— Målet för Empoli är att hänga kvar. Med den positiva starten nu måste målet vara att ha en bekväm säsong, att inte falla ner i bottenstriden. 
Andrea Andreazzoli har visat fingertoppskänsla den här säsongen, bland annat med byten i halvlek som inneburit närmast total scenförändring i andra halvleken av flera matcher. Han har 30 års erfarenhet som tränare, bland annat som assisterande i Roma samt huvudtränare en tidigare sejour i Empoli. Han har vad som krävs.  (Oskar Örn)


— Jag tror man hoppas vara med i slaget om europaplatser men man kanske inte behöver lyckas Italianos första säsong. Jo, jag tror han kan ha det som krävs. Han har fått oss mycket mer stabila mot ligans bottengäng. Det har varit kassaskåpssäkra 3-0-segrar mot både Cagliari och Spezia. (Alexander Johansson)


— Precis som kapten Veloso sa efter matchen mot Napoli så är ju målet att hålla sig kvar och jag tror Tudor är rätt man för att lösa nytt Serie A-kontrakt för Gialloblu. (Niclas Ekström)


— Ligatiteln måste vara målet, men en topp-två placering är ett krav. Napoli ser ruggiga ut och har en i stort sett komplett trupp. Juventus, Atalanta och Milan ska man ha bakom sig. Och angående Inzaghi tänker jag att det är svårt att hitta en bättre tränare för materialet. Diego Simeone och vår ex-tränare Antonio Conte undantaget. (Konrad Grönlund) 


— Säsongens mål är att vinna scudetton, efter förra säsongens fiasko men allt som det innebar så var målet väldigt tydligt inför denna säsong. Allegri är åter tränare för Juve. Det här är inte Allegris trupp, utan han fick samla ihop det här krossade glaset innan han börjar limma ihop det. Det har gått motigt och Juventus ser ut att på sin höjd, nypa en CL-plats. Efter den gångna hösten ser målet ut att vara utom räckhåll. Jag tror att den här säsongen kommer gynna Allegri medan han får känna och se på sin trupp och vad han behöver för spelarmaterial till nästa säsong. (Juve-redaktionen)


— Målet för säsongen är att komma bland de bästa fyra lagen, så att man kan spela Champions League nästa säsong. Jag tror absolut att Sarri har vad som krävs. Han har fina meriter på sin lista, bland annat Scudetto med Juventus och Europa League med Chelsea. Han är en erfaren tränare som vet vad han pysslar med. (Niklas Tellini)


— Inför säsongen så hade jag sagt att målsättningen är CL-plats. Nu, 12 obesegrade matcher in, så måste ha siktet inställt på scudetton. Det känns tufft, men inte omöjligt. Pioli har byggt ett riktigt lojalt och tryggt lag trots att stora delar av truppen är oerfaren. Om skadehelvetet upphör så kommer vi vara där uppe och slåss fram till omgång 38. (David Ågren)


— Målet för säsongen var, likt jag menade att det var inför, att kvalificera sig in till Champions League. Det var ett rimligt högt ställt mål, och något som jag numera ser som ett stort misslyckande om man inte skulle lyckas uppnå. Det som givetvis återstår blir då de ord som vi Napolitanare inte vågar ta i mun, men som onekligen tornar upp sig där i horisonten ju mer säsongen fortlöper. Om vi har en chans på det? Ja, konstigt vore det ju om vi inte tyckte oss ha det givet de förutsättningar vi själva gett oss nu - men å andra sidan så är säsongen fortfarande väldigt ung. Visst, nu har en så pass stor del av den spelats så att man kan börja ge sig på prediktioner och tyda former och mönster i diverse lags spel, men majoriteten av matcher återstår att spela, och jag väljer åtminstone att hålla mig borta ifrån spådomar av den typen.  (Clarence Thunberg)


—  Topp fyra kommer väl alltid att vara målet för Roma, pengarna som kommer från Champions League är viktiga, jag tror Mou behöver tid men det återstår att se om han är rätt man. Det behövs nog ett eller två transferfönster. (Edvin Thunborg)


— Efter denna svaga höst så har målet för säsongen ändrats och sänkts till en mer pessimistisk och dyster framtidssyn. Inför säsongen var förväntningen att sluta på den övre halvan av tabellen men när Sampdoria nu ligger på en nedflyttningsplats så vore åtminstone jag nöjd om Samp landar på en relativt trygg mittenplacering på den undre halvan av tabellen. D’Aversa har inte fått den start som han önskat och det finns tränare som hade kunnat göra Sampdoria till ett bättre lag. Med det sagt så tror jag ändå inte på att sparka D’Aversa efter så kort tid. Tränare behöver kontinuitet för att sätta sitt spel och få in spelare som passar in i spelsystemet. Dessutom måste det finnas en ledig tränare som ledningen är övertygad om kan göra ett bättre jobb än D’Aversa, det vet inte jag om det finns för tillfället.  (Gustav Jogerot)


— Målet är att kliva upp en bit i tabellen sett till tidigare säsonger. Juric har visat att han har vad som krävs. (Mattias Freij)


— Under sina år i Udinese har Mister Gotti alltid lagt stor tonvikt vid försvarsspelet. Att säkra upp bakåt har alltid kommit i första rummet, medan offensiv och anfall kommit i andra hand, eller i form av individuell skicklighet. Därför är det något förvånande att just defensiven sett svajig ut i år. Jag vet inte om jag ska se det som oroväckande att Gotti inte lyckats sätta sitt adelsmärke, eller om jag ska sitta lugnt och vara säker på att just försvarsspel är Gottis paradgren och att det därför kommer att sätta sig när den nye målvakten får till sitt samarbete med försvarslinjen. 

Målet är i alla fall att hänga kvar i Serie A och det har ju Gotti klarat tidigare så nog borde han kunna klara det en gång till.  (Jesper Klingnell)


— Målet är helt klart att undvika nedflyttning. Defensivt har det tyvärr varit ett antal matcher där Venezia släppt in mål väldigt sent, vilket i sin tur har lett till ett par bittra förluster (bl.a. mot Spezia och Salernitana). Jag väljer att tro på att Zanetti kan reda ut defensiven och då kommer det lösa sig, för offensivt har Venezia visat prov på att det finns en del klassgubbar i truppen. Trots en ganska snål målskörd hittills tror jag att det kommer lossna framåt. (Mac Larsson)

***

Alla matcher är viktiga men om du skulle ta fram en nyckelmatch under höstsäsongen - vilken skulle det vara?


— Inter borta där Atalanta gick in och gjorde en otroligt fin insats på och fick med sig ett kryss. Det var det första riktiga topplaget som man fått möta i det läget och det blev iallafall för mig ett kvitto på att Atalanta blir att räkna med även i år. (Martin Widéen)


— 3-0-segern hemma mot Lazio som kom direkt efter dikeskörningen mot Empoli. Ett annat resultat där och jag tror att Bolognas säsong hade kommit av sig ordentligt. (Mikael Mansjö)


— Nyckelmatchen är nästa match, borta mot Verona. Vinner vi den lägger vi oss strax bakom "de åtta", de faktiskt hela åtta lag i Italien som alla är potentiella topplag. Kan Empoli ladda om efter landslagsuppehållet? Är det ett lag att räkna med eller en nykomling som bara sprattlat till lite grann i början av säsongen? Det blir spännande att se. (Oskar Örn)


— Förlusten hemma mot Inter. I första halvlek spelade vi ut dem totalt och ledde med 1-0. Men spelarna hade bränt allt krut och när Inter kom igång så hade vi för lite kvar att sätta emot. Det har fått oss att starta försiktigare mot både Juventus och Lazio. Förluster där också men i den förra matchen så var vi med riktigt länge.(Alexander Johansson)


— Hemmamatchen mot Roma i omgång fem. Hellas med Igor Tudor som ny tränare står på 0 poäng och ligger under med 0-1 i paus men lyckas vända matchen inför en entusiastisk hemmapublik och tillslut vinna med 3-2. Betydelsen av den vinsten går inte att överskatta.(Niclas Ekström)


— Nästa omgång mot Napoli blir viktig och segern är obligatorisk för att hänga med på riktigt. Jag hoppas och tror på seger, men man måste ändå ha i åtanke att det blivit poängtapp mot Lazio, Juve, Atalanta och Milan.(Konrad Grönlund) 


— Den match som jag vill plocka fram är mötet mot Zenit i Champions League på hemmaplan. Jag har inte sett Juventus göra en sådan fantastiskt tung halvlek på jag vet inte hur många säsonger. Nog för att motståndet inte är av högsta klass så tycker jag att det är den matchen som Allegri kände att han har hittat rätt spelsystem. En framåtlutat offensiv startelva som spelade högt tempo med boll och pressade hårt utan bollen. Det gick undan, och det är ett tempo som passar våra nyckelspelare. Dybala, McKennie och Chiesa gav mig snudd på gåshud. (Juve-redaktionen)


— Jag måste nog svara derby. Vinsten med 3-2 mot Roma var otrolig skön, och att dessutom se Pedro göra mål mot sin gamla klubb var nog toppen.  (Niklas Tellini)


— Två matcher som jag direkt kommer att tänka på är Atalanta borta och vändningen mot Hellas hemma. Den förstnämnda dök upp i huvudet för att den visade verkligen vilka kliv många spelare hade tagit sen ifjol och hur tryggt det såg ut, resultatet till trots. Hellas-matchen visade vilken moral Pioli har tryckt in i laget. Klappkass första halvlek, in i omklädningsrummet, snacka ihop oss och sedan sprang de ut och spelade ut hela registret. (David Ågren)

—  Kanske inte var den absolut viktigaste matchen poängmässigt, i och med att det var så tidigt på säsongen, men symbolmässigt och för vilka muskler vi då visade upp måste svaret givetvis vara upphämtningen och vinsten mot Juventus. Symbolmässigt säger det sig självt, att få vinna mot Juventus och trycka ned de svartvita ännu mer i skiten är inget annan än en fröjd - men den ton den matchen på något sätt satte över säsongen är till dags datum kanske det viktigaste hittills. (Clarence Thunberg)


—  Lazio är det väl alltid. Nu gick den alls inte särskilt bra och tyvärr är det väl symptomatiskt för hela säsongen. (Erik Winell)


— Den 10:e december stundar det första Derby della Lanterna och det kan bli den vändpunkt som Sampdoria väntar på. En match som alla spelare är extra taggade inför och som för med sig självförtroende bland både spelare och supportrar vid eventuell vinst. Å andra sidan så är det även en match som kan sänka spelarna och supportrarna totalt och om inte D’Aversa har lyckats vända Sampdorias säsong tills dess så skulle han hänga väldigt löst efter en derbyförlust.  (Gustav Jogerot)


—  Av dem som spelats så var nog vinsten mot Salernitana viktigast. Man hade inlett med två raka förluster och den 4-0 segern gav laget ett självförtroende som gjorde att man vågat fortsätta spela sitt spel oavsett motstånd. (Mattias Freij)


— Jag är så fräck att jag plockar ut två matcher. De två första. Udinese fick nämligen tuffast möjliga start då man inledde säsongen mot Juventus. Att man lyckades knipa en poäng där var såklart otroligt starkt. Men en poäng är fortfarande bara en poäng. Det var därför viktigt att följa upp det meriterande krysset med en seger, vilket Udinese gjorde när man i den andra omgången avfärdade Venezia med hela 3-0.  (Jesper Klingnell)


— I.o.m. att Venezia nu ligger ovanför strecket, och att jag såklart hoppas att de kommer befinna sig där även när säsongen summeras framåt sommaren, så får jag säga att matchen senast mot Roma kan vara en nyckelmatch för hela Venezias säsong. Lite islossning och tre mål framåt efter att dittills bara gjort 8 mål totalt, samt tre poäng där vi absolut inte förväntade oss det. (Mac Larsson)

***

Några ungdomar som fått chansen som kan vara värda att lägga ett extra öga på?


— Den egenproducerade unge mittbacken Scalvini som än så länge bara fått nöja sig med ett par inhopp men på de få minuterna har han imponerat stort. Med sina 17 år på nacken har han visat på oerhört fina egenskaper och det ska bli oerhört kul att få följa hans framfart. (Martin Widéen)


— Bolognas ”enfants teribbles” (Hickey, Theate, Svanberg, Dominguez, Vignato, Barrow, Skov Olsen) är alltid värda att hålla ett extra öga på. (Mikael Mansjö)


— Tidigare nämnda Zurkowski, som jag beskriver som ung, är trots allt 24 år gammal. Det är väl, som man brukar säga, bara i Sverige man karaktäriserar spelare i den åldern som talanger eller ungdomar fortfarande. Men om jag ändå tillåts att göra det vill jag också nämna 23-årige Patrick Crutone som är en riktigt kreativ innermittfältare jag tror mycket på. (Oskar Örn)


— Maleh (23 år) har gjort en par fina inhopp. Synd att han inte fått sätta något av långskotten. Sen har vi ju världen kanske bästa 21-åring, Dusan Vlahovic. (Alexander Johansson)


— Niccoló Casale som är veronese och från de egna leden tycker jag är värd att lyfta. Efter en utlåning till Empoli i Serie B förra säsongen har han tagit klivet in i Hellas A-trupp på riktigt denna säsong och har gjort det bra men har potential att utvecklas ytterligare. Extra roligt med en egen produkt som tar steget upp i a-laget. (Niclas Ekström)


— Federico Dimarco är inte purung, men han har fått chansen efter succén i Hellas Verona förra säsongen. Jag är imponerad av hans inläggsfot och de fasta situationerna han har bjudit på. Frisparksmålet mot Sampdoria är av allra högsta klass. En riktigt bra spelare för Inter och han kommer att bli den naturliga arvtagaren till Ivan Perisic. (Konrad Grönlund) 


— Juventus har börjat säsongen tufft. Vilket gör att Allegri inte har givit yngre spelare chansen. Visst, Kean, Kulusevski och Pellegrini är alla unga, men de är även klassade som A-lagsspelare. Juventus har ett ytterst spännande framtidsled och jag tror vi kommer få se spelare som Koni De Winter (19), Filippo Ranocchia (20), Matías Soulé (18) och Nicoló Fagioli (20) i truppen. Jag vill slå ett extra slag för Fagioli, som har ett fantastiskt spelsinne, bra touch och ett bra passningspel. Även vass på att driva boll framåt med fart och poängfarlig. Han har jämförts en del med Marchisio. Fagioli är för dagen utlånad till Cremonese i Serie B och har gjort 2 mål och 2 assist under hösten. (Juve-redaktionen)


— Ja, Moro och Romero är två spelare som är värda att lägga ett extra öga på. Moro har varit i Lazio länge nu, han fick några spelminuter för två säsonger sedan med Inzaghi på bänken men dessvärre ingen speltid förra året. I år har däremot fått mycket mer speltid. Romero kom i somras från Mallorca. Han har fått några minuter, speciellt i början på säsongen. Men killen är endast 17 år så det är viktigt att inte stressa fram något och att han får möjlighet att visa vad han är värd i lugn och ro. (Niklas Tellini)


— Man skulle kunna hävda att halva laget kan benämnas som ungdomar men de flesta har varit med ett tag nu. Leão har gått från Balotelli-vibes till en potentiell superstar. Kalulu är en spelare jag tycker mycket om och där man ser en större trygghet hos. Sandro Tonali är dock den första som jag kom att tänka på. Sval första säsong i rödsvart. Fick 10 ton extra press ifrån media i Italien inför denna säsongen. Gick ner i lön för att ens få stanna kvar, och sprang ut i premiären och skruvar i en frispark och spelar som en helt ny spelare. Arbetskapacitet, stort stycke pannben och jättefina fötter. Älskar Sandro Tonali av hela mitt hjärta. (David Ågren)

— Han är ju inte en okänd nykomling, men jag tycker att Eljif Elmas framsteg är mycket intressant att se. Han växer och utvecklas för var match som går känns det nästan som, och med en Zielinski som visat några enstaka tendenser till en inte lika spelglad polack som vi tidigare vant oss vid, så är det numera betryggande att ha den unge makedoniern att slänga in och veta att han mer än väl fyller de skorna från polacken. (Clarence Thunberg)



—  Felix Afena Gyan fick vips en plats i elvan mot Cagliari. Han gjorde det bra. Men. Calafiori skulle ju ha blommat ut - det har han inte gjort. Darboe likaså. Tyvärr. Upp till bevis talangerna! (Erik Winell)


— Den enda unga spelare som har fått chansen i några inhopp har varit Riccardo Ciervo. Däremot har han bara spelat 62 minuter under sina totalt fyra inhopp och i dessa matcher har han inte klivit fram och briljerat på något sätt. 19-åringen kom till Samp i somras på lån från Roma men ses väl som ett potentiellt köp ifall han visar framfötterna på träningsplanen. Till en början är han inte tänkt som en startspelare men han kommer nog få mer speltid under säsongens gång. (Gustav Jogerot)


— Singo är väl den enda som fått speltid i varje match. Han gör det bra men kan mer. Sen kanske inlånade Pobega ska räknas som ungdom. Han har varit stabil men inget extra. (Mattias Freij)


— Den enda riktiga "ungdomen som fått chansen är Destiny Udogie. Han fick göra en handfull matcher för Hellas Verona redan i fjol och har i år fått relativt stort förtroende i Udinese. Även om konkurrensen på vänstersidan inte är lika stor som konkurrensen ute till höger, har Udogie stundtals visat sin potential med stor löpvilja, hög fart och en fin vänsterfot. Han lär få mer speltid ju längre säsongen går. (Jesper Klingnell)


— Det självklara svaret är Gianluca Busio. En 19-årig amerikan som sedan starten på säsongen varit given som en av de tre på mittfältet. En liten kille med yvigt hår och en briljant passningsfot. Han kan faktiskt bli en stjärna på riktigt.
Sedan har jag en personlig favorit i norrmannen Dennis Johnsen. En gänglig ytter med guldiga lockar som springer och springer, dribblar spretigt och har skapat många farliga lägen. Tyvärr har det inte blivit något mål ännu och just nu är han skadad, men jag hoppas att det ska lossna när han återvänder. (Mac Larsson)

***

Johan Stistrupjuws@live.se@wintherbird2021-11-18 17:00:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 12)