Säsongens fem bästa 2012/2013
Säsongen 2012/2013 kommer säkerligen inte gå till historien som den mest minnesvärda. Förnedringarna har kommit som på beställning, den har dock haft sina positiva stunder. Något som är lätt att glömma bort och det är därför vi vill uppmärksamma de. Som en del av Interredaktionens säsongsavslutning 2012/2013 har vi tagit fram de 5 bästa sakerna från den gångna säsongen.
5. Vändningarna
Ingen säsong utan att Inter står för en spektakulär vändning. Den här säsongen var inget undantag och vi har valt att uppmärksamma två vändningar, en som lyckades fullt ut och en annan som var spektakulär, men där Inter föll på målsnöret på grund av en bortamålsregel som måste ses över.
Den första vändningen utfördes på bortaplan mot Catania. På en arena där Inter ofta haft svårt att vinna ställdes de blåsvarta mot ett Catania som spelade bra fotboll och som var i bra form. Inter började matchen i uppförsbacke när Juan bjöd Catania på ett tidigt ledningsmål. Catania utökade ledningen till 2-0 innan tjugo minuter hade spelats. I andra halvlek kom Dejan Stankovic och Palacio in. Dekis inställning och Palacios klass skulle hjälpa Inter ta tre poäng. Alvarez reducerade för Inter efter ett fint inlägg från Palacio. Palacio satte själv sedan kvitteringen i 70e och senare ledningsmålet i 94e minuten, vild glädje utbröt bland Interspelarna och de ditresta supportrarna. En av få minnesvärda matcher från den gånga säsongen.
Efter Cataniamatchen spelade Inter mot Tottenham. Tottenham anförda av en magisk Bale vann med 3-0 på White Heart Lane och Inter som missade två frilägen under matchen var totalt uträknade av alla inför returen på San Siro. Supportrarna fick dock se ett fantastiskt Inter i returen. Cambiasso & Kovacic dominerade på mitten. Gargano vann mer boll än han gav bort. Palacio och Cassano skapade målchans efter målchans och försvaret var briljant, alla från Jonathan till Chivu var monstruösa.
Cassano gav Inter ledningen på nick efter inlägg från Palacio. Kort därefter prickade Palacio ribban efter en djupledsboll från Gargano. I början av andra halvlek får Inter känning på riktigt när Palacio sätter dit 2-0 efter assist från Cambiasso. När Cassano sedan sätter 3-0 med kvarten kvar är det många som hoppas på bragden, en bragd som är nära att bli verklighet när Cambiasso får ett riktigt bra läge på övertid. Skottet smiter dock utanför. När Adebayor sedan sätter dit 3-1 i första förlängningskvarten tror många det är helt slut, Inter vill dock mer än så. I den andra förlängningskvarten sätter Inter 4-1 genom Alvarez och bragden är fortfarande bara ett mål ifrån att bli verklighet, Inter kommer dock aldrig riktigt nära i slutet utan åker ur. En minnesvärd match för oss Interisti trots den bittra eftersmaken av att åka ur på grund av bortamålsregeln i förlängningen, en heroisk insats av alla på planen och en tröja som blev ärad.
4. Derbyna
Precis som vanligt innehåller en säsong minst två derbyn. Två derbyn som för Inters del blev minnesvärda. Milan hade inför säsongen inte vunnit ett derby på de senaste två försöken i ligan. När säsongens första derby sparkade igång var läget jämnt. Milan hade endast tagit två vinster på säsongens första sju matcher och hade åtta poäng, för Inter hade det gått lite bättre och laget hade 12 poäng. Intersupportrarna hade ett fint tifo, Milansupportrarna likaså och derbyt var stämningsmässigt precis som det brukar vara. Inter gjorde mål direkt genom Samuel efter en fast situation. Milito fick sedan en gyllene chans att utöka ledningen som han sumpade och efter det var det en enda lång kamp mot klockan för Interspelarna och supportrarna. Milan pressade på, först och främst genom giganten Montolivo, men Inter vann matchen och supportrarna fick fira. Stramaccioni spelades in av kamerorna när han firade med Curvan och tillägnade de segern, en minnesvärd kväll och en skön derbyvinst.
Returderbyt spelades i slutet av februari och det mesta handlade om Balotellis återkomst till Serie A. Undertecknad var på plats och såg matchen. Inter blev fullkomligt massakrerade i första halvlek och hade inte Handanovic varit fenomenal i målet hade det stått minst 3-0 till Milan. Istället ledde de rödsvarta endast med 1-0 efter att Boateng hittade El Shaarawy med en fin djupledspassning. Den unga italienaren gjorde inga misstag en mot en mot Handanovic och gav Milan en välförtjänt ledning.
I andra halvlek gjorde Stramaccioni en taktisk förändring när han bytte plats på Nagatomo och Zanetti, något som gav Inter mer stabilitet defensivt. In kom även Schelotto efter 67 minuter. I den 71a minuten kvitterade han för Inter och när domaren blåste i sin pipa var 1-1 säkerligen ett resultat som sved mer för de rödsvarta än för de blåsvarta. En minnesvärd match hursomhelst och ytterligare ett derby utan förlust för Inter. Fyra i rad and counting....
3. Fansen
Att Inters supportrar är mer trogna än de rödsvarta supportrarna som stod på kö för att ge tillbaka sina säsongskort när Thiago Silva och Zlatan Ibrahimovic såldes är ingen hemlighet. Att Inter också hade högst publiksnitt i Serie A trots de uteblivna sportsliga resultaten på planen är också värt att nämna. Inter snittade 46 552 supportrar under en säsong då laget stod för 16 förluster i ligan, något som är extremt imponerande. Vi blev återigen bortskämda med bra stämning och fina tifon, samt fin uppslutning till i princip varje match. Inter har hittills den här säsongen sålt 17500 säsongskort, en 10% ökning jämfört med förra säsongen vilket troligen betyder att den här punkten återkommer på nästa säsongs lista
2. Värvningarna av Handanovic och Kovacic
Som jag tidigare konstaterade i min säsongssammanfattning gjorde Inter många bra värvningar, trots de uteblivna resultaten i ligan. Två värvningar som helt klart slår sig in på den här listan är såklart Handanovic och Kovacic. Inter har alltid haft en stolt målvaktstradition och det var många som var missnöjda med behandlingen av Julio Cesar. Handanovic prestationer har dock gjort att den brasilianska målvakten knappt blivit saknad och slovenen har etablerat sig som #1 i Inter. Han är en av de mest uppskattade spelarna bland supportrarna och hans hårda arbete är extremt uppskattat av alla. Han räddade Inter i många matcher där försvaret betedde sig som clowner och etablerade sig enligt många blåsvarta(samt andra) som en av världens bästa målvakter. Värvningen av Samir Handanovic och hans permanens i Inter förra säsongen tar en plats på topplistan...
..precis som värvningen av Mateo Kovacic. När Inter för andra gången fick sitt bud på Paulinho nekat var det många som trodde att Inter inte hade någon plan b. Istället slutförde Branca, Ausilio och Moratti med hjälp av agenten Bozzo en värvning av den kroatiska stortalangen Mateo Kovacic. Kovacic kom in och vann Intersupportrarnas hjärta direkt från början. Hans fina driv med bollen och hans många kvaliteter höjde Inter spelmässigt något otroligt, att det inte räckte till vinster på grund av skadeläge och ett dåligt försvar är en annan sak, men Mateo Kovacic lämnade alltid planen med huvudet högt och blev snabbt en publikfavorit. Den skötsamma pojken utanför planen som enbart fokuserar på att jobba hårt och att ta hand om sin familj hoppas vi få se i Inter många år fram.
1. Vinsten mot Juventus på Juventus Stadium
Precis som Inter spelar minst två derbyn per säsong, spelar även klubben minst två extremt laddade matcher mot Juventus per säsong. Båda lagen kom till matchen i bra form och Inter låg enbart fyra poäng bakom de regerande mästarna. Ett regerande mästarlag som dittills var obesegrade på sin toppmoderna nya arena. Ett regerande mästarlag som håller allra högsta europeiska klass och som har en av de bästa tränarna i Europa just nu(förvisso avstängd vid matchtillfället). Det här var laget som Inter ställdes mot. Med en ung Stramaccioni som tränare.
Den unga tränaren kom med ett taktiskt val till matchen som ställde många. Inter spelade 3-4-3 med Cassano, Milito och Palacio på topp. Det tog mindre än en minut innan Juventus tog ledningen genom Vidal. Ett mål som borde ha blåsts av för en solklar offside. Inter kunde fått en bättre start, istället låg man under med 1-0 på en av de mest svårspelade(om inte den svåraste?) mot ligans bästa lag, en mardröm. Juventus skapade ett par chanser och Inter hade svårt, det blev ännu mer irriterat på planen när Lichtsteiner borde ha åkt på ett andra gult kort i matchen när han stod för en ful kapning på Palacio. Tagliavento valde att inte ta upp det gula kortet och Juventus var fortsatt 11 man på plan.
Inter då? Palacio fick ett mål bortdömt för en hårfin offside, Cassano hade ett skott som gick precis utanför och resten väntade till efter pausen. Palacio testade Buffon två gånger tidigt i andra halvlek. Även Nagatomo testade Buffon med ett bra skott. På en frispark uppmärksammade sedan Tagliavento en solklar tröjdragning av Marchisio på Milito som ledde till straff. Milito satte kvitteringen och Inter var med i matchen igen. Stramaccioni bytte ut en tröttkörd Cassano mot Guarin och kort därefter var det just Guarin som vann boll efter slarv av Vidal. Guarin gav sig iväg på en soloräd som avslutades med ett skott som Buffon släppte retur på, en retur som Milito förvarade på bästa sätt och Inter ledde med 2-1 på Juventus Stadium med kvarten kvar att spela. Pirlo samt Bendtner kom sedan nära, men inte tillräckligt nära för att göra mål. Istället satte Palacio spiken i kistan efter en fin kontring av Inter där Nagatomo stod för en heroisk insats innan han spelade fram bollen till Palacio som satte 1-3 till Inter. Juventus förlustfria svit var bruten.
Den tredje november 2012 blev en oförglömlig kväll och säsongens absoluta höjdpunkt för Inter, från den dagen gick det bara nedför.
Bubblare:
Vinstsviten, det antal unga spelare som fick chansen i a-laget, mötet med Moratti, Interisti Svedesis medlemsresor, m.fl.
Diskutera:
Vilka är dina bästa minnen från säsongen 2012/2013?
