Julias Romablogg: Säsongens första förlust
Det är aldrig lätt att skriva någonting efter en förlust. En förlust gör mig dock inte arg. En förlust gör mig ledsen. Jag känner mig helt tom inombords. Det känns som världen gått under och att jag aldrig mer kommer bli lycklig. En extrem jobbig känsla som många gånger fått mig att förbanna mig själv för att jag älskar den här sporten så ofantligt mycket. Det kände jag igår. Det känner jag idag.
Förlusten igår blev jobbigare än vad jag trodde att den skulle bli. Visserligen var jag beredd på att säsongens första förlust skulle kunna komma men sättet den kom på var tungt. Dock bjöd Roma definitivt upp till kamp i första halvlek men Juventus gjorde det svårt för Roma den sista tredjedelen. Ni vet vad som hände sen. Andra halvlek, hjärnsläpp, utvisningar, två mål till för Juventus och ridån var ett faktum.
Men egentligen vill jag inte fokusera så mycket på matchen. Det finns inte så mycket mer jag har att säga om den (förutom grattis till Juventus). Istället vill jag, med stolthet, se tillbaka på hela hösten. Inför säsongen trodde ingen på oss. Ingen trodde att vi efter 18 omgångar skulle ha bäst försvar i Serie A (och tredje bäst om man ser till de fem största ligorna ute i Europa). Ingen trodde att vi skulle vinna de 10 inledande matcherna. Ingen trodde att det skulle gå 17 raka matcher innan första förlusten kom. Ingen trodde att vi skulle ha såhär många poäng. Ingen trodde att vi skulle gå 242 dagar som obesegrade i ligan (8e maj 2013 – 5e januari 2014). Roma har motbevisat oss alla och det gör mig otroligt stolt över det här laget. Visserligen är nollan nu utbytt mot en etta men jag är fortfarande en lika stolt romanista idag som jag var igår. Ingenting är över. Ingenting är slut än. Vi ska fortsätta nu och aldrig ge upp. Det är nu vi ska resa oss, komma igen och bli ännu starkare. Har vi tur kanske vi får chansen att hoppa på ett tåg till.
