Säsongens lag 10/11: Målvakt

Säsongens lag 10/11: Målvakt

Skribenterna på Italien-sidan har gemensamt röstat fram säsongens främsta spelare i Serie A, som presenteras i "Säsongens lag". Vi börjar som sig bör längst bak med den sista utposten.

Christian Abbiati - Milan
Matcher: 35
Spelade minuter: 3255
Insläppta mål: 19
Varningar: 2
Utvisningar: 0

"Abbiati är för mig en målvakt som står för stabilitet. Hans karriär har kantats av skador och besvikelser över att inte ha fått fullt förtroende. Men nu har han äntligen hittat rätt och har under säsongen varit en av Milans jämnaste och säkraste kort. Alla målvakter gör misstag. Men Abbiati håller den kvoten på en låg nivå. Det räcker till ett 7,5 på min skala."
- Henrik Strömblad, Viasat

Vi bad Henrik Edman från Milan-redaktionen ge oss sin syn på Christian Abbiati.

-    Abbiati har hållit en jämn och hög nivå genom hela säsongen och stått för flertalet fantastiska och matchavgörande räddningar. Trodde du på allvar att den potentialen fanns där?

Nej, det kan jag inte säga att jag gjorde. Jag trodde att han skulle göra sin plikt men inte mer. Inför säsongen kändes det som att Milan hade misslyckats med att hitta en riktigt bra målvakt som man skulle känna sig trygg med. Men Abbiati har verkligen visat att Milan inte behöver ge sig ut på jakt efter en ersättare.

Abbiati är, vid sidan av Thiago Silva, den som haft högst genomsnittsbetyg under säsongen av dem som spelat frekvent. Det säger väldigt mycket om hans säsong med tanke på de övriga stjärnor som Milan de facto förfogar över. Amelia och Abbiati ansågs ganska jämbördiga tidigt på säsongen.  Men Amelia har inte vunnit någon av de sex matcher han startat. Det befäster Abbiatis givna plats som nummer ett och det är bara att hoppas att han kan göra en liknande säsong igen, då är väldigt mycket vunnet.

-    Vilken match eller räddning anser du vara hans mest imponerande under säsongen?

Det har varit mängder av spektakulära räddningar från Abbiatis sida den här säsongen. Han har en otrolig känsla för var han har stolpen och ribban och går sällan bort sig i straffområdet. Avståndsbedömningen är magnifik.
Såsom enstaka räddning minst jag den borta mot Brescia som den mest spektakulära. Milan hade ledningen med 1-0 då Diamanti sköt mot det bortre krysset. Abbiati visade sig vig som en panter i luften och räddade med endast någon minut kvar av matchen. Han omfamnades av hela laget efter slutsignalen såsom matchens hjälte.  Räddningen på mållinjen mot Inter var också ruggig där han visade på fantastiska reflexer, likaså på Lavezzis nick mot Napoli.

Om man ser till en hel match tycker jag att den mot Chievo borta var hans främsta. Han gjorde en dubbelräddning på mållinjen och räddade dessutom några riktigt bra skott. Men eftersom han trots sin fina insats där släppte in ett mål så fick han inte särskilt höga betyg i italienska medier vilket man kan diskutera på samma sätt som man kan diskutera att man ger en anfallare höga betyg pga. att han gjort ett slumpmål trots en bedrövlig match i övrigt.

-    Abbiati har nästan inte ens nämnts när det pratats om det italienska landslaget där Buffon är självskriven och den yngre generationen sitter på bänken. Borde Abbiati ha en plats i truppen ändå?

Det är väl klart att man kanske borde tycka det, särskilt efter den säsong som han har gjort. Men i ärlighetens namn får jag ändå tillstå att de målvakter som tagits ut av Prandelli  (Buffon, Sirigu och Viviano) alla har gjort sig förtjänta av det, i alla fall att döma av det jag sett. Om man jämför målvakter med varandra så skiljer det inte lika mycket på den positionen som i övriga lagdelar individuellt.

Att Buffon är det första valet anser jag vara givet. Det är mycket psykologi inbakat i målvaktsvalet. Även om Abbiati på något vis skulle kunna bevisas vara skickligare än Buffon så är blott Buffons namn skärrande för en motståndare som går för avslut mot Italien. Det i sin tur leder många gånger till att motståndaren gör det svårare för sig själv än vad han hade gjort mot t.ex. Abbiati. Samma sak gäller medspelarna, ett tryggt och erkänt namn längst bak medför en stabilitet och ett lugn i det defensiva arbetet.

Det finns en tröghet inbakad som gör att det tar ganska lång tid för skiften i målvaktspositionen vilket beror i mångt och mycket på ovanstående. Sirigu och Viviano är båda betydligt yngre än Buffon och Abbiati. Jag tror att Prandelli kalkylerar med att någon av dem skall axla manteln den dag Buffon träder ner från tronen och de behöver känsla och rutin från landslagssammanhang för att stå beredda inför uppgiften då det är dags.

-    Han har stått och hoppat i Juve-curvan och öppet talat om sina fascistsympatier. Är det lätt att förbise detta när han presterar på planen?

Det spelar ingen roll om man presterar eller ej, dubiösa personligheter förblir dubiösa oavsett vilket. Men man är helt enkelt tvungen att blunda för hur spelarna är vid sidan av planen. Klubbarna består av stora kollektiv och det finns sannolikt inte någon klubb utan individer med klart tveksamma personligheter och yttringar i jämförelse med vedertagna referensramar. Det vore givetvis mycket trevligare om alla spelare och ledare hade personligheter som Maldini men den verkligheten existerar inte.

********************
Tidigare vinnare:

2009/10: Julio Sergio (Roma)
2008/09: Julio Cesar (Inter)
2007/08: Sebastien Frey (Fiorentina)

Redaktionen2011-06-01 07:00:00

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)