Säsongsbetyg: Mittfältarna
Det är dags för säsongsbetygen för lagets helt klart bredaste lagdel, nämligen mittfältet. Spelarna har funnit sig i en ständig rotation där ingen har övertygat under en längre period.
Betygen är baserade på två punkter, prestation och förväntningar samt gäller även cupmatcherna.
Betygsvärden:
1 – Fullkomligt katastrofal
1.5 – Usel
2 – Dålig
2.5 – Godkänd
3 – Bra
3.5 – Mycket bra
4 – Fantastisk
4.5 – Fullkomligt fantastisk
5 – Legendarisk
Spelarbetyg(1-5):
Alessandro Florenzi
Tidigare Primavera kaptenen hade visserligen debuterat tidigare än den gångna säsongen men det var inte förrän nu han fick sitt genombrott. Förväntningarna var inte särskilt höga inför säsongen. De flesta trodde mer på några inhopp samt möjligen ett par starter men ingen trodde att han skulle få mest speltid efter Totti? Det blev 28 starter, 11 inhopp, 4 mål och 5 assister. U21 landslagsspelaren stod även för ett framspelningar och imponerande insatser som belönades med en debut för A-landslaget. Florenzi började säsongen väldigt bra där han dessutom gjorde sitt första mål i den andra ligamatchen mot Inter. Han följde upp med ännu ett mål i den nästkommande matchen mot Bologna. Lite senare under hösten började formen vika ner sig och han blev lite av en syndabock med alla sina missar. Förtroendet från Zeman var dock hög och han fick mycket speltid även när formen var nere. När Andreazzoli tog över blev det mindre speltid till en början då han föredrog Bradley mer. Florenzi hittade aldrig riktigt tillbaka till formen som han hade i inledningen av säsongen men trots det hade han en helt klart lyckad säsong. Florenzi lär inte bli någon Totti eller liknande men han kan nå samma status som Perrotta om inte ännu bättre. Och denna säsongen var en väldigt bra och viktig sådan för att kunna nå hans potential och status inom klubben. Betyg: 3
Daniele De Rossi
Den andra romaren på mittfältet är en världsspelare när han når till sin normala standard. Och när han är i form är han den mest kompletta defensiva mittfältaren som finns och en utav de absolut bästa. Förra säsongens prestationer är ett bevis på det ovanstående. Även om många av passningarna gick i sidled var han ett monster i hjärtat av Romas mittfält. Formen höll sig kvar under EM slutspelet men tog sig en rejäl dykare när säsongen med Zeman drog igång. Zemans raka och tempohöga spel passade inte en spelare som gillar att diktera spelet. Dessutom fick Tachtsidis regista rollen som De Rossi föredrar. Spelet flöt inte på och han hade det svårt att anpassa sig vilket även ledde till bänken inom en kort tid. De Rossi är en spelare som får sin energi från hjärtat och när den är brusten får han svårt att finna motivation och glädje i sitt spel. Långpassningarna som var en utav hans starkare sidor under den föregående säsongen var hans absolut svagaste under den gångna. Antalet vunna dueller var inte i närheten som tidigare och långskotten var löjligt dåliga när möjligheterna väl dök upp. Så fort AA tillträdde som tränare blev De Rossi en startman igen. Spelet blev en aning bättre då det mer tempofattigare och defensivare taktik passade honom bättre. Samtidigt tror jag att det faktum att Zeman försvann gav en positiv injektion hos De Rossi. Dock hade den långa formsvackan satt sina spår djupt och De Rossi kom aldrig upp till sin normala standard. Han gick även mållös från säsongen och stod för endast 3 framspelningar. Det finns inte mycket gott att gräva fram från säsongen utan det bästa minnet var nog hans starka insats i hemmakrossen mot Milan i december månad där hans framspelning till Lamelas 3-0 mål lurade bort samtliga milanspelare. Trots den dåliga säsongen spelade han bättre än flera andra som även de underpresterade men förväntningarna var så otroligt höga efter säsongen med Luis Enrique och EM slutspelet att en misslyckad säsong inte ens fanns på kartan. Betyg: 1.5
Marquinho
Brassen hade lagt på sig en del vikt under sommaren och hade en längre väg att gå till skillnad från resten av laget när det gäller fitness. Han fick sparsamt med speltid under början av säsongen och det mesta lutade åt en försäljning, antingen under januarifönstret eller efter säsongen. Kanske insåg Zeman att han måste hålla alla spelare nöjda eller så var det helt enkelt att majoriteten underpresterade som han gav Marquinho chansen. Brassen var en utav de bättre i bortaförlusten mot Catania där han fick spela som vänsterytter. Därefter blev det mer speltid och kort därpå blev Andreazzoli tränare. Här var det en viktig vändpunkt för Marquinhos karriär som istället för att gå mot en försäljning och möjligtvis flytta hem till Brasilien petade han Balzaretti som vänsterspringare i ett 3-4-2-1 system. Hans flexibilitet var något som Aurelio uppskattade då han fick spela som vänsterback, vänsterytter och central mittfältare. Han fick dessutom i bortamatchen mot Atalanta spela på högeranfallsposition där han även gjorde ett viktigt mål. Hans förmåga att bryta mönstret med sina fina skärningar in mot straffområdet kom till nytta samtidigt som han var hyfsat målfarlig. Mot allra slutet blev han skadad och Balzaretti imponerade i en mer defensivare taktik. Dock visade han att det är en spelare man ska hålla hårt i. Han är målfarlig och kan spela på flera olika positioner. Förväntningarna var visserligen inte särskilt höga men speltiden var alldeles för knapp under Zemans tid för att kalla detta för en bra säsong, men han var helt klart godkänd och i hans fall räcker det i mina ögon för att få stanan i klubben. Gjorde för övrigt 4 mål under säsongen, dock inga assister. Betyg: 2.5
Michael Bradley
Inför säsongen var förväntningarna ganska höga. Kanske berodde det på att De Rossi och Pjanic var de enda mer namnkunnigare mittfältarna i laget och att Bradley som ett nyförvärv dessutom hade höga krav på sig. Fick ganska mycket speltid med Zeman som coach men var aldrig bra under någon lång period. Han blandade med bra, dåliga och godkända insatser men hans brist på teknik och bollkänsla irriterade många. Styrkan låg helt klart i det fyskiska spelet där hans kondition, brytningar och defensiva arbete uppskattades samtidigt som de lätt glömdes bort så fort en dålig passning eller bollmottagning gjordes. Mezzala rollen funkade därav inte för amerikanen eftersom han inte kunde kontrollera bollen i fart när han närmade sig motståndares straffområde. Dessutom höll avsluten i samma klass som Florenzi. Med Andreazzoli som sin tränare fick han oftare förtroendet då han och De Rossi bildade ett mer kompakt mittfältslås. Det var dock Bradley som imponerade mer med sitt defensiva arbete och bortamatcherna mot Fiorentina och Milan i slutet av säsongen var tydliga bevis på det. Han var helt klart en utav de få bra spelarna mot slutet av säsongen. Vad man kan ta av Bradleys debutsäsongen i Roma är att han funkar bättre när han får en defensivare roll och helst i ett tvåmanna centraltmittfält. För där kan han även slå de mer enkla passningarna och stå över de mer avancerade. Det blev för övrigt 1 mål och 2 assister för den tidigare Chievospelaren. Betyg: 2.5
Miralem Pjanic
Förväntningarna var som vanligt höga på den talangfulle bosniern. Att han har kvalité råder det inga tvivel om men det gäller att få ut det och göra skillnaden. Som en ganska viktig startspelare fick Miralem mycket speltid då han var ensam om sin spelstil bland mittfältarna. Var sällan felfri i sitt spel även när han var bra men det han gjorde rätt bröt mönstret i spelet. Hans största svaghet är utan tvivel effektiviteten och det är väl det fotboll handlar om i slutändan? Till vilken nytta är det att besitta den talang men inte kunna få ut det? Hans bästa matcher kom oftast från en högerytterposition där hemmamatchen mot Fiorentina kommer till minnet. Dock trivs han själv i en fri roll bakom anfallarna men där lyckades han aldrig att riktigt övertyga. Kanske är pressen för hög eller så tar han för lite initiativ när han spelar med Totti. Vilket som måste han skaka sig loss de problemen och spela sitt eget spel med främst ett bättre beslutsfattande. Under säsongens gång tycktes han ha problem med Zeman och han började bänkas. Formen var dock inte bra vid den tiden och han får skylla sig själv mest för det. Kom såsmåningom in i startelvan igen och han tycktes ha Andreazzolis förtroende. Vrickade foten i hemmamatchen mot Genoa vilket lämnade honom utanför spel för en period. Utöver en kortvarig formtopp under hösten var han för det mesta en besvikelse då man vet att han kan så mycket mer. Insatserna i landslaget är ett tydligt bevis på det där han står för poäng match efter match. Det blev 4 mål och 5 framspelningar på 22 starter och 7 inhopp, något han i landslaget gör på 4-5 matcher. Betyg: 2
Panagiotis Tachtisdis
Förväntningarna var även höga för den unge men storvuxna grabben från Grekland. Det var egentligen Zemans ord om att han ska utveckla honom till en världsspelare som höjde förväntningarna med flera nivåer. Dessutom gjorde Pana ett sagolikt chippmål i en försäsongsmatch som gav stora hopp. Detta skapade en stor press på en ung spelare som skulle debutera i Serie A. Det blev inte heller bättre när Zeman bänkade De Rossi i förmån för honom. Han fick fansen emot sig på grund av ett val av sin tränare. Det krävdes då i princip att han skulle vara felfri för att hålla protesterna borta men ingen i hela laget var det förutom kanske Totti och Marquinhos. När De Rossi startade var Tachtisdis fortfarande i den centrala regista rollen. Prestationerna var blandade med fina raka passningar som Zeman efterlängtade och obegripliga felpassningar som nervositeten och pressen orsakade. Hans råstyrka balanserades ut av bristen på någon form av snabbhet. Fokus låg mycket mer hos hans misstag än hans success. Glädjen var dock stor när han gjorde sitt första mål mot Fiorentina även om Castan med en sista stöt fick sitt namn på tavlan. Greken spräckte dock sin officiella nolla när han nickade dit kvitteringen i bortamatchen mot Bologna. När Andreazzoli tillträdde som tränare blev Tachtisdis förbipassad av alla tillgängliga mittfältare. Greken fick knappt känna på speltid. Sammanfattningsvis var förväntningarna orättvist höga samtidigt som han blandade med bra och dåliga insatser. Det går verklign inte att kalla detta för en lyckad säsong då han blev hårt bänkad mot slutet och gjorde för mycket fel på planen. Det blev heller inte mer än två framspelningar. Det ska dock sägas att han har potential och om han får utvecklas i lugn och ro hos ett sämre lag kan han kanske bli en riktigt duktig defensiv spelfördelare. Betyg: 2
Simone Perrotta
Grande Simone är i dagens Roma inte längre någon startspelare. Med sina 35 år ses han mer som en viktig kugge utanför planen. En som dessutom kan behärska det engelska språket och därmed förenkla kommunikationen mellan de övriga spelarna. Fokus låg inte hos Simone inför säsongen och därmed var förväntningarna som de skulle vara, nämligen låga. Veteranen fick som väntat ingen speltid under en lång period men så plötsligt fick han hoppa in i slutet av matcherna något som även skulle göra en skillnad. I bortamatchen mot Siena var ställningen 1-1 och Perrotta slängdes in med ca 11 minuter kvar. I den 85 minuten dök bollen upp framför Simones fötter och på ett retfullt sätt smekte han in bollen vid den bortre stolpen och en eufori bröts upp som sällan skådats. Därefter blev det lite mer väntat med fler inhopp och när Zeman blev ersatt av Andreazzoli fick Perrotta starta matcher. Han lyckades även punktera hemmamatchen mot Genoa med sitt 3-1 mål. Det blev i slutändan 5 starter och 12 inhopp, något man verkligen inte trodde tanke på bredden man hade i mittfältet. Perrotta var aldrig lysande men höll oftast en godkänd nivå. Hans framtid är dock inte ändrad då speltid under den kommande säsongen förmodligen med alla rätt kommer vara mindre men det går inte att undgå att han fortfarande har några ess i rockärmen. Betyg: 2.5
Sammanfattning
Säsongen är över för de sju mittfältarna och speltiden har fördelats ovanligt jämnt. Den viktigaste spelaren underpresterade rejält medan de andra har blandat alldeles för mycket. Ingen har varit riktigt bra utan det mest positiva har varit att Florenzi fått sitt genombrott, att Marquinho håller på flera olika positioner och Bradleys avslutning på säsongen. Det är dock långt ifrån tillräckligt för att man ska kunna godkänna mittfältarna i sin helhet. Spelet har under Andreazzoli ofta varit otroligt trögt och under Zeman var det anfallarna som för det mesta briljerade. Fin fotboll har spelats, ingen snack om den saken, men effektiviteten och det smarta tänket har ofta uteblivits. Ofta fick man intrycket av att spelarna försökte följa Zemans direktiv alldeles för mycket istället för att värdera situationerna bättre och anpassa sitt presspel. Samspelet klickade för lite och den tekniska biten var alldeles för dålig. Det finns förvisso inte särskilt tekniskt begåvade mittfältare i dagens Roma men på den här nivån förväntar man sig mer. Och det var just mittfältarna som svek en mest under derbymatcherna då de sällan kunde bryta igenom Lazios mittfält och ta kommandot. De erbjöd heller inte alltid stöd till anfallarna och såg allmänt rädda ut. Det går att skylla på taktiken och tränaren eller att man helt enkelt saknar de rätta typer av mittfältare men sanningen är att nästan de alla har underpresterat och att de inte har någon fantasi i sitt spel om man inte spelar Zemans tokfotboll. Det ska inte behövas att spela en ulta offensivt för att spelet ska rulla på. Helhetsbetyg: 2
