Säsongsrecensionen - Del 2
Hur ser framtiden ut?
Måste säga att min syn kring detta har ändrats mycket och speciellt under sommaren som var.
Känner ofta att människor glömmer att det faktiskt har funnits flertalet stadier under Inzaghis sejour där man ofta tror att han har “maxat” sin fördelning med det spelarmaterial han har fått med tanke på hur pass snarlik den är från år till år. Tror även självaste Inzaghi trodde det. Det måste ju ha funnits en anledning till varför han ens tänkte sig en framtid med Milan i somras, men det positiva här är ju då investeringarna vi har gjort- och fortsatt förmodligen kommer att göra efter att Inzaghi valde att stanna kvar.
Armini har en väldigt offensiv roll som back i primaveran och kombinera det med hans uppenbara potential så kan det göra honom till någon av extremt värde för klubben över tid. Sen fanns det även situationen med Cipriano som inte verkar ha imponerat mycket nu på sistone (bänkad). Falbo var bra när han fick spela i EL trots markeringsmisstaget som alla från primaveran tenderar att göra jätteofta (speciellt Armini), men jag tyckte även att Spizzichino var bra mot Crotone när han fick spela, blev inget där och samma med Pollace & Co. Vi får se med Falbo, har dock varit bra ett tag nu och har en vänsterfot som kanske, men förmodligen inte, gör honom till någon Inzaghi kan se en framtid med.
Alia har även han varit bra länge och tror att han iallafall tar över efter Guerrieri om inte mer. Raul Moro har stått ut mest och jag blir förvånad om han misslyckas med att nå långt. Men nog med primaveran. Vad menar jag med investeringarna och framtiden?
Jag menar mest att det är extremt viktigt att Inzaghi fick mer att säga till om och fick en marginellt bättre spelartrupp på grund av det då han vill ha vissa spelare. Ganska sjukt hur mycket en wingback och en spelares utveckling (Luiz Felipe) gjorde till laget.
Vavro blir säkert ett smart köp över tid, Lazzari är någon alla har velat ha och Caicedo är någon Inzaghi konstant har trott på. Jony är säkert även någon Inzaghi ville ha. Adekanye är bättre än vad Pedro Neto var trots att han går som tåget i Premier League nu. (lite surt för att vara ärligt, speciellt när vi saknar bredd framåt nu. Tror både han och Jordao kunde ha gjort det bra nu)
Primaveran kanske har några bra att ta ifrån efter investeringarna vi gjorde efter uppflyttningen. Kiyine var ett smart köp om han nu kommer in och jag blir även glad över att vi ryktas med många fler spelare som Dominik- och nu även Sander Berge-alternativet Pablo Rosario samt Escalante. (trots att båda till skillnad från Parolo och Leiva har fått en del kritik under sina tider) Föredrar helst någon lång och stor som Rosario där, vi behöver inte en till Leiva enligt mig.
Summa summarum över detta grötiga svar är att vi har en hel del erfarenhet som har varit med om att spela bra på samtliga arenor och har erfarenheten av varenda misslyckanden samtidigt som vi dessutom nu har mer framtidstro med tanke på spelarna vi har investerat i efter att Inzaghi fick mer att säga till om. Primaveran blev även den bättre efter att man åkte ur förstaligan för 2 säsonger sen.
Team of the decade:
Håller med om den elvan som röstades fram på Instagram: (4-4-2); Marchetti - Lichtsteiner, de Vrij, Acerbi, Radu - Candreva, Milinkovic, Leiva, Felipe Anderson - Ciro, Luis Alberto
Tycker spelare som Hernanes, Zarate, Basta och Konko borde ha fått mer kärlek bara. Lazzari har enligt mig haft en högre topp än vad Lichtsteiner någonsin hade, dock har det bara varit i ett halvår så det är ju förståeligt. Hade dock personligen haft med Lazzari eftersom att jag inte kan se affären misslyckas, inte relevant dock men hade fortfarande gått med Lazzari. Har också jättelite att göra med Lichtsteiners tid efter Lazio.
Problem?
Detta har varit ett undvikligt problem som vi inte riktigt har tagit oss ifrån.
Vi har gjort flest mål i ligan de sista 10 minuterna (11 stycken) och lägger oss konstant i onödigt svåra lägen efter att typ alltid släppt in ett mål under de första 45 minuterna. (Juve gånger 2, Roma, Sassuolo, Cagliari, Milan, Inter och Atalanta) Det påminner mig mycket från förra säsongen när man konstant jagade och jag tycker inte att det ska krävas att vi gör 2+ (ofta 3+) plus mål i 10+ matcher i rad för att vi ska ha den vinstrad vi har haft. Speciellt inte eftersom att jag tror att vår offensiv kommer bli mer förutsägbar för många lag ju längre säsongen går.
Parallell går att dra till 17/18-säsongen. Vi öppnade fint med många segrar, dock hade vi en tendens med våra “blackouts” som senare blir ett stort problem när offensiven blev enklare försvarad när människor insåg att man kunde punktmarkera Luis Alberto som var typ det enda man hade bakom Immobile.
Vi har tagit oss ann våra “blackouts” från Europa League och har släppt in ynka 4 mål i andra halvlek denna säsong, men det har nu lämnat oss med detta problem. Man kan inte vara perfekt och det är tyvärr lite av vår identitet. Lazio gör det aldrig enkelt för sig själva. Sen kan jag inte sluta stressar över hur viktigt det var att vi fick inte Pavlovic som nu har gått till Monaco, Nsoki gick även till Nice… Radu gör konstant samma misstag och inläggen vi släpper in är ofta på hans kant. Det har gått för många säsonger och vi kommer förr eller senare behöva någon istället för han.
Defensiven har dock blivit bättre överlag och offensiven har 3 fler komponenter än endast Luis Alberto från 17/18-säsongen. (Correa, Lazzari och Milinkovic i en annan roll) Sen kan vi alltid gå ner på fyrback när vi jagar matchen och laget har en potential alla ser för tillfället. Det finns anledning att vara hoppfull.
Match nu mot Brescia, andiamo!
