Säsongssammanfattning: Chievo
Vi blickar tillbaka på årets säsong tillsammans med redaktionerna. Chievo-redaktionen berättar om en gammal bekant som kom och räddade ännu en säsong.
- Hur kommer säsongen 2013-14 gå till historien för ditt lags del?
Säsongen 2013-14 går till historien som en helt vanlig säsong för våra kära åsnor. Inget vidare skönspel men väl en hedersam 16:e plats med små medel. Det mest anmärkningsvärda var att Eugenio Corini fick komma in och styra upp laget för andra säsongen i rad, nästa säsong är han med från start.
- Hur gick säsongen sett till förväntningarna som fanns inför densamma?
Förväntningarna på ett lag som Chievo bör väl i ärlighetens namn alltid vara att de skall klara sig precis över strecket. Som oerhörda optimister tippade vi i redaktionen dock Chievo på en elfteplats, en placering bättre än föregående år. Således får vi väl konstatera att de levde upp till gemene mans förväntningar om att klara sig kvar, men de nådde inte upp till våra högt ställda förväntningar. Spelet haltade mest under hela säsongen och på så vis är det ju ett styrkebesked att klara sig kvar.
- Vem var bäste spelare i ert lag denna säsong?
Det namnet som ligger längst fram på tungan är såklart Paloschi, som med ett tangerat personligt målrekord på 13 strutar är den Chievospelare som utmärkt sig mest. Men vad hade Chievo och Paloschi varit utan mittfältsmotorn tillika kaptenen Luca Rigoni? Den blonda alfaåsnan gör år efter år ett beundransvärt jobb som Chievos hjärta och vi får anse oss oerhört lyckliga att ingen större klubb tycks ha fått upp ögonen för honom. Men vad är Chievo, Paloschi och Rigoni utan en målvakt som allena kan hålla kvar laget i matchen med idioträddningar och straffområdespondus? Agazzi tar över förstaspaden (typisk fotbollsterm) efter halva säsongen och är i allra högsta grad bidragande till att Chievo kunde klänga sig kvar i högsta serien.
En sammanställning av säsongens fördelning av utnämningar till matchens åsna ter sig enligt följande:
Rigoni 6
Agazzi 4 Hetemaj 4 Paloschi 4
Pellissier 3
Dainelli 2 (varav en utan att ha deltagit) Frey 2 Obinna 2 Puggioni 2 Théréau 2
Bentivoglio 1 (häpnadsväckande) Cesar 1 Dramé 1 Guana 1 Radovanovic 1 Sardo 1
Nelson Rivas 1 (imponerande) Massimiliano Irrati 1 (domare)
- Vilken spelare var den största besvikelsen?
Det är som vanligt lättast, måhända en smula orättvist, att bedöma anfallare i och med deras framträdande och avgörande roller. Utifrån förväntningarna får nog därför Théréau ses som säsongens största besvikelse. Hade han bara kunnat fullfölja föregående säsongs prestationer så hade han, tillsammans med Paloschi, utgjort ett stort hot för motståndarna. Uselt omhändertagna fasta situationer, missade straffar, tafatta dribblingar och minimal målskörd gör att Théréau blir säsongens jubelåsna.
Ett hedersomnämnande måste, tyvärr, också ges till Sergio Pellissier. Den, ibland obegripligt, uteblivna speltiden har uppenbarligen lämnat Chievos trotjänare i en labil sinnesstämning. Ju längre säsongens led desto sämre blev insatserna. De två senaste inhoppen slutade båda med att han drog på sig ett gult kort för att sedan klaga sig till ännu ett. Två utvisningar i matcher när Chievo desperat jagar kvittering är inte ett godkänt beteende för en kapten och det återstår nu att se vad det blir av den gamla publikfavoriten till nästa säsong.
- Vilket omdöme vill du ge er/era tränare?
Giuseppe Sannino 3.5 av 10
6 poäng på 12 matcher är inte på långa vägar godkänt. Trots en del bra matcher (Juventus hemma t.ex.) så fick inte Sannino ordning på laget. En ständig rotation av startelvor och uppställningar gjorde att laget såg ängsligt och vilset ut emellanåt och gemene åsnesupporter slet sitt hår i frustration. När laget inte lyckades vinna mot dåvarande bottenlaget Milan så fick Sannino se sig om efter en ny arbetsgivare, vilket blev stackars Watford där han varit fortsatt medioker.
Eugenio Corini 6 av 10
En makalös återkomst för den gode Corini. Tre vinster på de inledande tre matcherna, och det var inte vilka matcher som helst. Först en enastående derbyvinst mot antagonisterna Hellas för att sedan följa upp med viktiga vinster mot bottenkollegorna Sassuolo och Livorno. Därefter avtog magin något och det blandades och gavs rätt friskt. Med tanke på att han fick utgå från Sanninos inledande poängskörd samt hans ostadiga lagbygge att laborera med måste man ändå ge Corini lite beröm. När kontraktet räddades i näst sista omgången i och med en förlösande vinst borta mot Cagliari så spelade det därför ingen roll att laget harvat sig igenom denna säsong. Anledningen till att Corini inte blev kvar efter förra säsongen var för att Chievoledningen inte var villiga att erbjuda mer än ett 1-årskontrakt. Det är därför glädjande att se att de lärt sig läxan då han nu fått förlängt till 2017 och således kan bygga sitt eget lag i hyfsad lugn och ro.
- Vilken match var mest minnesvärd denna säsong?
Enkelt! Segern mot Verona med 0-1. I Corinis första match lyckades Lazarevic avgöra i slutsekunderna och Hellas, som gjorde en bra första säsong tillbaka i Serie A, fick återigen känna sig som stadens näst bästa lag.
- Vilket mål var det snyggaste ni gjorde denna säsong?
I matchen mot Napoli avlossade högerbacken Sardo en kanon som seglade upp i krysset och således räddade en poäng i den matchen. Fantastiskt snyggt mål av en inte lika fantastisk spelare.
- Om du fick en önskan som gick i uppfyllelse inför nästa säsong, vad skulle det vara?
Att någon köper rättigheterna till den italienska ligan och gör något vettigt med den. Ligan är måhända inte lika stark som den spanska eller lika välbärgad som Premier League men det är en charmig liga med många sköna spelare, lag, presidenter och talanger. Jag är övertygad om att ligan är tillräckligt intressant för att det ska kunna gå att göra någonting bra med den, rent produktionsmässigt. Att köpa rättigheterna kanske är en vågad men genial investering för Svenskafans (eller möjligtvis Chievoredaktionen)?
