Säsongssammanfattning: Milan
Vi blickar tillbaka på årets säsong tillsammans med redaktionerna. Milan-redaktionen berättar om en säsong som gick i moll.
- Hur kommer säsongen 2013-14 gå till historien för ditt lags del?
Edman: Jag hade hoppats kunna svara att säsongen var början till vändningen för Milan, säsongen då Milan var så långt ner i träsket som det någonsin gick att komma. Tyvärr tror jag inte att det är så. Detta var nog bara en säsong bland många andra, framtida säsonger i ett djupt träsk anförda av en ägare som borde haft förstånd att avsluta när han var på topp istället för att effektivt radera ut en fin personlig historia.
Men maktkampen inom Milan kanske upphör och senhöstens bråk som mynnade ut i att Galliani sade upp sig kanske därför blir en historiskt negativ milstolpe? Tyvärr tror jag inte det heller, mer kommer att ske, sandlådekriget verkar vara bestående och självaste Zamparini kan skratta åt den låga nivån.
Så nej, säsongen 2013-14 går inte till historien för något. Det enda historiska jag kan hoppas på är att man kommer att tala om den som den första där superstjärnan Mastour fanns med i laget.
- Hur gick säsongen sett till förväntningarna som fanns inför densamma?
Talic: Vet inte om jag ens minns förväntningarna. Men jag vet att de var högre än det resultat som föll ut. Det är jag övertygad om att de flesta med mig är. Att vi hade högre förväntningar på Allegri, klubbledningen och dess värvningar, de enskilda spelarna och kanske också ödet. Den kan få stå för mig. För det är väl på sin plats att nämna några ord om även det. Ödet alltså. Menar framförallt skadorna inledningsvis på säsongen. De som skapade ännu mer oro i klubben, satte tränarposten i oerhört utsatt läge och elvan i en nästan omöjlig struktur.
Sen öppnade transferfönstret och stängde snart igen. Förväntningarna trissades upp till måsten, att vi var tvungna att ändra på något genom att komma med mer genom nytt blod. Utfallet: orimliga förväntningar halvvägs in på säsongen som absolut inte gick att leva upp till och den lilla upphämtning som kom, överskuggades av känslan att vi ändå inte gjorde och hittills hade gjort det vi skulle. Med vi menar jag Barbara, Galliani och Berlusconi. Sen att inte Honda levde upp till några förväntningar alls utan snarare verkar ha blivit av med sin skicklighet någonstans på flighten mellan där och Europa, är en egen förväntning goes besvikelse - sak. För att inte tala om att Seedorf får lämna eller att Montolivo avslutar säsongen så som El Shaarawy inledde sin.
Så det enkla svaret sträcker sig enkelt bortom 'sämre än väntat'.
- Vem var bäste spelare i ert lag denna säsong?
Golestani: Utan någon som helst tvekan Matri under första halvan. Nej, skämt åsido är det ju ganska klart att det var Nigel de Jong. Han var jämnast och höll upp ett kollapsande lag så gott det nu gick. Folk har ifrågasatt hans ledarskapsegenskaper och menat på att han kunde och borde ha lyft sina medspelare, men jag menar att han gjort mer än någon kunde krävt av honom. En av säsongens bästa mittfältare i Serie A och definitivt Milans bästa spelare. Det är synd att Milans fiaskosäsong påverkar bilden av hans individuella insats.
- Vilken spelare var den största besvikelsen?
Brandel: Matri! 11 miljoner euro, 1 mål. Under en säsong där i stort sett hela laget har underpresterat står Matri ut som en finne på en skönhetsdrottning. Förutsättningarna var mycket goda. Matri växte upp i Milans undomsled och kände således till klubben väl. Vidare värvades han på Allegris begäran efter ett framgångsrikt sammarbete med tränaren under bådas sejour i Cagliari. Men det ville sig inte. Trots totalt 15 matcher lyckades han bara näta en gång för de rödsvarta innan han blev utlånad till Fiorentina.
- Vilket omdöme vill du ge er/era tränare?
Isaksson: Under första delen av Milans säsong coachades laget av Max Allegri. När han först kom till klubben, bidrog han med mycket positivt och hjälpte klubben till sin första Scudetto på sju år. Men när Zlatans och T. Silvas flyttade till Frankrike, kollapsade Allegris lag och skeppet började sjunka. Skeppet fortsatte sjunka allt djupare och under hösten 2013 nådde det botten. Ingenting tycktes fungera längre – fanns det ens en spelidé?
Efter förnedringen av Sassuolo fick Allegri till slut tacka för sig och lämna plats åt en rykande färsk tränare i form av en legendarisk Milanspelare: Seedorf. Holländaren tog över Milan när laget var som sämst och passionen hos spelarna var som bortblåst, men lyckades vända den förlorande trenden något. Laget började återfå sin själ under säsongens avslutning, men lyckades tyvärr inte nå Europa League, utan föll på mållinjen. Förhoppningsvis får Seedorf stanna i Milan även nästa säsong och förhoppningsvis får han möjligheter under sommaren att värva sitt eget lag, så det passar hans idéer om hur fotboll ska spelas.
På en skala 1-10, skulle jag ge Allegri 4 poäng och Seedorf 7 poäng för deras insatser denna säsong.
- Vilken match var mest minnesvärd denna säsong?
Faxå: I en säsong där bottennappen duggat tätt är inte detta helt enkelt att svara på, men den mest minnesvärda matchen för min del, och jag gissar även för Milans del, måste vara det andra derbyt. Vi vinner med 1-0 och matchhjälte blir säsongens bästa spelare i form av De Jong. Matchen i sig var ingen höjdare dock, det måste sägas. Inter var ruggigt usla och Milan borde varit effektivare framför mål. Det som gör denna match så speciell är dels för att det är första derbysegern i ligaspelet sedan 2011 och dels att jag själv fick dela denna glädje med många svenska milanisti på plats. Även om det var ”det sämsta derbyt på många år” är en derbyseger alltid en derbyseger.
- Vilket mål var det snyggaste ni gjorde denna säsong?
Wingren: Det är svårt att instinktivt inte tänka på Balotellis bomb i hemmamatchen mot Bologna. Det målet där han klipper till från nästan 35 meter och skottet borrar sig upp i bortre krysset, helt otagbart för Curci. Förutom att målet var ett konststycke var det även matchens enda mål och innebar tre viktiga poäng för Seedorf.
- Om du fick en önskan som gick i uppfyllelse inför nästa säsong, vad skulle det vara?
Desai: Då skulle jag önska mig en mittback av världsklass. Gärna billigt, en som får tid att växa in i Dolce&Gabbana kostymen och som sedan överraskar alla med sin snabbhet och sin förmåga att styra upp dårarna bredvid honom. Detta skulle i förlängningen göra Milan till ett lag genomsyrat av en enhetlig trygghet, vilket är något vi har saknat de senaste säsongerna.
