Siena – Napoli 1-1: Vad- och vems är felet?
Napoli fortsätter att spela otroligt krampaktigt och lyckas återigen med nöd och näppe få med sig en poäng. Cavani missade straff och laget hade inte mer än två passningar i rad inom laget. I Siena var Calaió bäst och gjorde också ledningsmålet.
Det blev tillslut 1-1 mellan Siena och Napoli på Artemio Franchi jr. Men det är något som inte stämmer i och hos Napoli. Därmed till den stora frågan vad och vems är felet.
Vi börjar med vad som är galet.
Ser man till de 19 ligamatcher som nu har avverkats så har Napoli släppt in det första målet i nio av dessa. I princip varannan match. Bara en gång av dessa har Napoli lyckats vända matchen till seger. Mot Milan hemma på San Paolo. Ett antal har med nöd och näppe slutat med kryss. Jag tänker på matcherna mot Atalanta, Novara, Bologna och nu Siena. Fyra matcher där Napoli tillslut lyckas skrapa ihop till en alibipoäng – mer eller mindre oförtjänt.
När nu halva säsongen gått har man bara lyckas hålla nollan fem gånger. Bara tre gånger hemma på San Paolo. Samma Napoli som inte släppte in ett mål på San Paolo på över nio matcher i rad förra året. Man kan argumentera för att Napoli hade flyt med sig förra året, vilket delvis är sant. Men till i år har laget förstärkts just för att man inte skall behöva förlita sig på fru fortuna.
Nu har det blivit tvärt om. Och i vissa fall en eller ett par steg tillbaka. Gökhan Inler är en ruskigt duktig mittfältare, men Mazzarri har inte lyckats få ut en bråkdel av hans potential i det svajiga femmanna mittfältet.
Napoli har fått fyra straffar men bara satt en enda av dem.
Campagnaro som var aktuell för landslagsspel är nu en otroligt osäker pjäs att ha i försvaret. Aronica gör så gott han kan och Cannavaro har återvänt att prestera som den normalgoda försvarare han är. Napoli, Bigon, Mazzarri och De Laurentiis hade en sommar på sig att lösa problemet. Nu ser det värre ut än på många år.
Att se ett lag som aspirerar på topplaceringar krampaktigt försöka slå två passningar i rad inom laget är direkt pinsamt. Man behöver inte spela någon klapp-klapp fotboll, men att missa mer än 50 % av passningarna oavsett om dem är två eller 20 meter är skrämmande.
Och nu till vem.
Det är här det blir svårt. Napoli har fått fyra straffar i år. Men bara gjort mål på en av dem. Svårt att skylla på Mazzarri eller någon annan än de individuella spelarna. Napoli släpper in de mest onödiga och konstiga mål jag sett på mycket länge. Självmål, slarv, murar som inte håller ihop, luftsparkar och så fortsätter det. Det är lätt att säga som Mazzarri att det är individuella misstag och enskild olycka. För granskar man hur desorganiserad den där trebackslinjen egentligen är så häpnas man över att det gått så bra hittills.
I mina ögon är det klubben och tränaren som skall känna sina spelare och se till att dem spelar i en miljö där dem kan utnyttja deras maximala potential. Vad har då Napoli inhandlat för nära en halv miljard detta år? För inte var det då tänkt att Aronica skulle spela varenda match, liga som Champions? Men när Britos gör sig illa så står man där med Fideleff och Fernandez. Att Fideleff ens spelar i Napoli är ett mysterium lika mycket som det faktum att Fernandez aldrig får chansen.
Bigon valde att satsa nästan 300 miljoner kronor för att få två Schweiziska mittfältare. Var och en väldigt duktiga spelare. Men passar dem in i Mazzarris spelsystem? Och är de mogna för uppgiften? Det är en sak att spela i Udinese och Parma, för det är helt andra krav när man kliver ut på San Paolo jämfört med Friuli eller Tardini.
Det är som sagt svårt detta. Men att det är något som inte riktigt stämmer råder det ingen tvekan om. Hur klubben, tränare och spelare hanterar denna minikris återstår att se.
Men att de över 5 000 tillresta supportrarna i Siena börjar tappa tålamodet är förståeligt. Men att höra Mazzarri stå och säga att laget ”spelat bra” när det tydligt inte är så, gjuter inte något större hopp om förändring och förbättring.
Det börjar bli så dags.
