Spaccanapoli: Del 1 - Ändrad målsättning?
Välkommen till Spaccanapoli, en artikelserie där Napolis redaktion kommenterar och diskuterar kring aktuella händelser i och runt laget vid Vesuvius fot.
Många hade inte räknat med att Napoli skulle vara bättre utan Insigne, Koulibaly och Mertens. Dock kan mycket ske över det långa onaturliga uppehållet och det blir nästan som en ny säsong efter VM. Andra lag kan bli bättre och Napoli kan tappa formen. Men sett till din målsättning inför säsongen - vad är din målsättning nu? Är den ändrad?
Payam:
Målsättningen inför var betydligt mer modest och jag skulle ljuga om jag påstod att jag hade en minsta susning om att detta skulle vara resultatet efter hösten. Nu är det som sagt nytt läge och inför en resterande säsong (efter ovan nämnda onaturliga uppehåll) blir återigen svårt att sia om på förhand men utgår vi från nu så har jag betydligt högre målsättning för denna säsong. Nu önskar jag att vi på riktigt slåss om den där jävla * på riktigt och inte halkar efter på upploppet men jag skulle nog också vara nöjd med en 2/3 plats om man kan rättfärdiga bristande resultat.
Todd:
Med tanke på att jag trodde topp 6 inför säsongen så känns det bra att få revidera det här, haha. Det var visserligen före fönstret bommat igen men som Napoli överträffat alla mina och alla andras förväntningar. Spelet sitter ihop och precis vartenda nyförvärv fyller en viktig roll på ett förtjänstfullt sätt. I några fall, ex Kim och Kvara, bra mycket mer därtill.
Om man då återigen ska ge sig på någon slags amatörmässig gissning så går det ju inte att blunda för att det ser riktigt bra ut. Kikar man på tabellen är det lätt att skrika scudetto. Det ska dock spelas så fruktansvärt mycket mer fotboll och vi är ju inte ens halvvägs genom säsongen. Napolis försprång kan absolut ätas ikapp och vi kan få skador, tappa form och göra plumpmatcher. Även om väldigt lite talar för det i skrivande stund.
Någon form av svacka kommer komma förr eller senare, hur stor den blir känns avgörande för säsongens utgång. Europaspelet och hur mycket kraft som läggs där känns också som en parameter att väga in. Om vi med 5-6 matcher kvar på allvar kan vara med och slåss om scudetton, och kanske till och med ligga i någon slags pole position, så tar jag faktiskt det. Napoli är trots allt fortfarande Napoli.
Clarence:
Även om tappen av ovan nämnda spelare inte enbart var något, på förhand, positivt, så var jag inte lika skeptisk till vad som skedde under sommaren. Insignes tid var kommen, hur mycket man än gillade han, figlio di Napoli osv, men känslan var att duon Insigne-SSC Napoli hade kört fast i leran lite. Frostiga relationer med ADL gjorde ju inte saken enklare heller. Mertens hade fortfarande haft en roll att spela enligt mig, men detta var innan jag visste att Giovanni Simeone skulle vara ersättaren - då är det helt enkelt en uppgradering (spelmässigt, ska sägas). Avslutningsvis vad gäller Koulibaly var det självklart den största smällen, och för min del var det inte bara spelmässigt utan också klubbmässigt, som den förlusten kändes som mest. Min främsta farhåga gällande sommarens mercato var, och kanske fortfarande är, inte vad vi tappade kvalitetsmässigt, på planen, utan vad vi tappade utanför den. Den farhågan ligger också till grund för mitt svar på frågan.
Jag är annars ganska perplex inför frågan. Det är såklart oerhört svårt att säga om vi bara kommer kunna fortsätta där vi nyss slutade, när serien börjar igen den fjärde januari. Det jag är mest rädd för är som sagt de ledaregenskaper, de fanbärare, som vi trots allt tappat och vad dessas avsaknad kommer göra med laget. Både under detta uppehåll, men även efter det, när säsongen ska avgöras - på riktigt. Det är det som mest talar emot, enligt mig, samtidigt som man kan invända åt det positiva hållet att vi ändå får behålla relativt många spelare - och att Spalletti således kan fortsätta att jobba med stora delar av truppen intakt. Min målsättning inför säsongen var Champions League, och den står oförändrad - men givet att de andra lagen fortsätter gå lite knackigt och att vi håller uppe denna form måste detta i så fall framöver revideras till... Ja, ni vet vad...
Fredrik:
Jag trodde på CL-plats inför men att det eventuellt skulle bli en kamp för att nå toppfyra. Nu lär de ta en ny CL-plats, kanske är topptre en realistisk förväntan? Hade vi varit i omgång 23 hade jag definitivt satt ribban högre. Nu återstår två tredjedelar av säsongen, allt kan ske. Givetvis kommer Napoli att tappa fart samtidigt som de randiga kommer bakom. Å då handlar det inte om någon klyscha som "Napoli faller alltid" utan bara att de säkert kan vara med länge i racet men inte är tillräckligt bra (i det långa loppet). Det blir som en ny säsong efter VM. Nu har Juve fått upp farten, Inter kan skruva lite på sitt håll - de lär accelerera efter årsskiftet. I omgång 15 känner inte jag att jag kan säga att det är Napolis titel att tappa. Topp-tre är fortfarande jättebra. Leder Napoli med tio omgångar kvar, ja då kan jag nog bli besviken om de tappar.
Solo:
Min målsättning är verkligen inte ändrad eftersom jag hittills fått äta upp ALLT jag yrade om innan säsongen. Med tanke på allt jag sa om nedmontering av klubben och dylikt så är allt annat än just det en framgång för mig. Men med det sagt så har ju en viss optimism och en viss kaxighet smygit sig in och även om jag vet att klubben kommer att tappa efter VM-uppehållet så kommer jag såklart bli besviken om laget rasar helt. Jag har dock svårt att se ett väldigt stort ras, även om en skada på t ex Anguissa och Kim Min-Jae i backlinjen hade ställt många saker på ända.
Mario Rui har gått från säkerhetsrisk till att göra få misstag efter ca 17 månader med Spalletti. Lobotka och Zielinski är andra som har lyft. Vad är det tränaren gör så bra med spelarna?
Payam:
Min allra största hackkyckling de senaste åren har hetat Mario rui men han har, liksom Osimhen, fått lite mer kyla och även om det absolut finns stunder av impulsiva, tveksamma beslut från de bägge herrarna så uppfattar jag det som att de, framförallt rui, verkligen lyckats hålla fokus på "The bigger picture" istället för att ta varje dust och låta temperament styra. Jag tror att Spalletti bidragit med ett självförtroende hos spelarna som också låter deras spel få tala och därmed också minskat deras avsteg från den satta taktiken. Även den slovakiska köttbullen och zielinskis prestationer kan spåras tillbaka till tilliten och tron på tränaren och hans spelsystem, tror jag.
Det är imponerande att se Spalletti med sin coolhet på bänken och pennan i munnen varvat med sina halvmaniska och smått (läs:väldigt) aggressiva och yviga, italienska gester när han är missnöjd. Det känns som att han hittat en riktigt fin sweet spot där han ser spelarnas styrkor och förstärker de istället för att hela tiden betona vad som är fel. Jag gillart.
Todd:
Bra fråga, jag undrar samma sak. Han har uppenbarligen fått ihop gruppen på ett otroligt sätt. Lobotkas förvandling är häpnadsväckande, just nu är han en av Europas bästa sexor. Där ska nog mycket tillskrivas Anguissa som tillåter spelare som Lobotka och Zielinski att göra sakerna de faktiskt är bra på. I fallet Mario Rui har han nog mått bra av att få lite vettig konkurrens i form av Olivera som också, lite under radarn, gjort det bra när han fått chansen.
Clarence:
Det är faktiskt lite av en gåta. Zielinski har jag å andra sidan alltid hållit lika högt som jag gör nu, även om det kanske är så att han faktiskt höjt sig ytterligare lite en nivå. Vad gäller Mario Rui och Lobotka är det som sagt, en gåta. Lobotka kantades förvisso med relativt mycket skador i början av hans ankomst, vilket såklart inte hjälpte. Men när han väl spelade så visade han ju knappast upp denna sida av honom. Både vad gäller Lobotka och Rui tror jag att Spallettis spelsätt är den främsta faktorn till dessa spelares framgångar under den senaste tiden. Lobotka har fått nycklarna till mittfältet, att ligga lite släpandes och få så mycket bollar som möjligt, som gör att han kan dirigera spelet på det sätt som han gör så oerhört bra. Anguissa bidrar med kraft och fysik bredvid honom, samtidigt som Zielinski kan understödja med teknik och finess. Mario Ruis offensiva kvaliteter, som trots tidigare säsonger i Napoli ändå funnits där (om än inte i denna mån), har maximerats till fullo samtidigt som han utsätts för minimalt defensivt spel (även om detta också har förbättrats). Överlag tror jag mycket av dessa individuella spelares, och andra spelares, formtoppar förklaras minst lika mycket av kollektivet och det spelsätt som Spalletti har satt på plats. Alla har sin uppgift och vet vad de skall göra. Och det märks på planen, och det förklarar de individuella prestationerna genom kollektivet.
Fredrik:
Spallettis jobb i fjol var suveränt, jag blev mer än positivt överraskad. Det syntes att han var så otroligt mycket mer tränare än Gattuso och så mycket mer uppdaterad än Ancelotti. Jobbet med att utveckla spelare, att sätta "svagare" spelare är imponerande. Mario Ruis säsong i fjol var riktigt bra, samma fortsätter nu hos portugisen. Han har även fått ut det bästa av kombinationer, trion på mitten passar varandra otroligt bra. Hur kan de vara så synkade? Men en bra tränare har hantverket...
Solo:
Jag tror faktiskt att mycket handlar om team managern Santoro som kom tillbaks sommaren 2021. Han var på plats även under Mazzarris era och laget gjorde sig känt för att både vara nyckfulla men även med en oerhört bra sammanhållning. I kombo med Spallettis idéer om hur modern fotboll ska spelas och bra tränarstab överlag så tror jag många spelare kan frodas. En bra och sund spelarmiljö är nog orsaken till många spelares lyft.
Del 2 kommer inom det närmsta dygnet.
