Spaccanapoli: Spalletis pragmatism i fokus!
Välkommen till Spaccanapoli, en artikelserie där Napolis redaktion kommenterar och diskuterar kring aktuella händelser i och runt laget vid Vesuvius fot.
Spaccan har ett litet annorlunda upplägg så här innan detta år är slut. Varje aktiv redaktionsmedlem får ett avsnitt gällande sina svar. Nu på tur är allas vår Clarence (Clearwater Revival).
Napoli med Spalletti halvvägs in i säsongen - vad är du mest nöjd med?
Det finns väldigt mycket att vara nöjd med hittills med Spalletti. Trots att den senaste tiden och slutet på denna första halva av säsongen inte varit så bra som säsongen började, så måste man som sagt trots allt vara nöjd med mycket som den gode Luciano gjort. Om jag ska välja en sak dock (även om denna sak eventuellt är lite ironisk att nämna med tanke på de senaste resultatraderna) så måste det vara stabiliteten. Den stabilitet och säkerhet som Napoli visat upp i merparten av säsongens matcher är sällan skådad. Den senaste tiden med någon slags självklarhet och stabilitet erinrar jag mig under Sarris tid, och även då under Sarris tid, med Sarris spel, så kände jag mig inte lika säker som jag gjort under Spalletti hittills. Och även om resultaten vacklat den senaste tiden så får man se till varför de vacklat. Vi har en skadedrabbad trupp värre drabbad än Milans värsta skadeperioder, och de mål vi åkt på som inneburit förluster (lex Empoli) på senaste tiden har varit relativt groteska sådana. Om inte, bokstavligen talat, varenda nyckelspelare i var del av laget varit skadade så hade vi fortfarande legat etta i tabellen vill jag tro. Så mest imponerande hittills är stabiliteten.
Bästa insats hittills?
Det måste väl ändå vara 4-0-vinsten mot Lazio? Förvisso hade fler sprickor börjat visa sig i Lazio-lagbygget vid den matchen och förvisso har Lazio ännu inte blivit det potentiella nya Sarri-lag spelandes lika bra som under nämnde tränares Napoli-tid, men att plocka ned huvudstadslaget på det sätt man gjorde var inget annat än väldigt imponerande. Sedan kan väl förvisso väl inbitna Sarri-fantaster inflika att tennissiffror likt dessa lätt sker när ett av de inblandade lagen huserar Maurizio Sarri på tränarbänken, och de har givetvis rätt i det, men jag väljer fortfarande detta som den bästa insatsen hittills. Sarris optimism fick se sig slagen på ett väldigt elegant och (förnedrande) sätt av Spallettis pragmatism.
Vilka spelare har sett bäst ut?
Den första jag kommer att tänka på är Andre Zambo Anguissa. Jag tycker att kameruniern dominerat mittfältsspelet med sin närvaro i stort sett varje match han spelat hittills. Han är teknisk, fysisk, löpstark och helt enkelt en fantastisk box-till-box-spelare i mina ögon. Han har både överraskat mest och varit bäst, enligt mig. Vidare kan andra givna namn nämnas, där Victor Osimhen ingår även om hans senaste tid innan skadan inte var lika självklar som i början av säsongen. Men potentialen ser man att den ständigt finns där för han, och det är extremt tråkigt att han åkte på den skada han gjorde när det kändes som att han precis höll på att breaka och få sin stora entre-säsong. Kalidou Koulibaly, Piotr Zielinski och Lorenzo Insigne (den sistnämnde med lite mer berg och dalbana) fortsätter visa upp sina höga nivåer de besitter. Avslutningsvis måste Fabian Ruiz också nämnas, som de senaste säsongerna i mitt tycke dippat ganska rejält från den första-säsong spanjoren presterade. När han de senaste säsongerna slarvat mycket, skjutit ständiga strumprullare till skott och bara varit allmänt loj har han den här säsongen istället varit säker och dirigerande i sitt passningsspel, skotten har börjat gå i snarare än utanför mål och han ser allmänt bara mer ut som den Fabian Ruiz som blev turneringens bästa spelare i u21 EM och som fick han värvad till Napoli.
Någon spelare som du är besviken över?
Egentligen inte faktiskt. Givetvis är jag ju besviken över Mario Rui, men det är jag ständigt också så där är det inga nyheter under solen så att säga. Mer betänketid än så orkar och vill jag inte ägna åt portugisen, utan väljer snarare att rikta fokus på några andra större besvikelser. Den första som kommer till tanken är högerkanten, huserandes Hirving Lozano och Matteo Politano. Det känns som att det inte spelar någon roll vem Spalletti sätter in i startelvan mellan de två, eftersom man vet att insatsen från de både kommer bli likartad - det vill säga medioker at best. Jag börjar faktiskt bli riktigt trött på de båda kantspringarna nu och ser mer än gärna lite omväxling spelarmässigt på den kanten. Lozano känns som det naturliga valet att sälja i första hand, då det går att få in mer pengar för mexikanaren och att han dessutom uttryckt sin vilja av att lämna för större uppdrag (även om han själv bestrider de uttalandena). Så nej, där känner jag att Lozano mer än gärna nu får ta sitt pick och pack och dra, även om han med stor sannolikhet blir en minusaffär då. Politano är helt enkelt för gammal och oattraktiv prismässigt för att säljas, så han kan behållas som backup. Vidare har ju Kostas Manolas på ett sätt mer och mer gått och blivit en besvikelse, men där har ju Rrahmani verkligen klivit fram och inte bara fyllt grekens skor utan också överträffat honom, så besvikelsen över Manolas uteblivna potential är inte lika påtaglig. Dessutom trodde jag aldrig speciellt mycket om Manolas heller. Avslutningsvis måste även Alexander Meret nämnas som en besvikelse. För var match som går känns det som att den där så beryktade potentialen inte kommer uppnås, vilket är jobbigt att konstatera eftersom vi i Meret hade hoppats få vår egna Buffon - en trogen och pålitlig spelare att ha i målburen för en lång tid framöver. Än så länge kan Ospina täcka målvaktsluckan relativt stabilt, men klockan börjar ticka för kolombianen och målvaktsposten kan inte hållas ihop med tejp och lim hur länge som helst.
Nu har Napoli hackat en del sista månaden - vad är din prognos för tuffa januari (med skador och Afrikanska mästerskapet)?
Jag tror vi kommer få det tufft, givetvis. Konstigt vore det att påstå annat. De tuffaste matcherna för Januari månad är ju såklart i Juventus och Fiorentina. Där få vi vara mer än beredda, framförallt i den förstnämnda, på att tappa poäng. Vilket är fine, eftersom jag - afrikanska mästerskap och skador till trots - tror att vi kommer klara av majoriteten av de andra matcherna ganska lugnt. Mertens kommer göra ett fullgott jobb i att ersätta Osimhen, som han hittills redan gjort, och Diego Demme (och Fabian Ruiz när han är tillbaka) kommer kunna täcka upp för Anguissa. Det som oroar mig mest är backpositionen, där Manolas (om han inte lämnar) och Juan Jesus bevisligen är säkerhetsrisker. De kommer med största sannolikhet ge mig och alla andra napolitani huvudbry i Koulibalys avsaknad. När Januari är över gissar jag på att vi fortfarande kommer ligga inom topp 4, dock med en stor risk för att vi kommer ligga lägre än så och att scudetton kommer vara utom räckhåll. Jag kan åtminstone inte se att vi kommer befinna oss utanför en Europa-placering, men vad tabellplacering och det generella läget i truppen sedan beträffar är svårt att sia om.
Jämför din egen målsättning för Napolis säsong från augusti till nu - har du samma som inför säsongen eller har den förändrats?
Jämfört med inför säsongen har den inte förändrats, även om den första delen av säsongen nästan fick mig att ändra förväntningar. Jag sa inför säsongen att ett rimligt mål är en Champions League-placering och det vidhåller jag. Det kommer givetvis bli väldigt tight, då toppstriden blir allt mer jämn för var omgång som går - men att ha något annat än Champions League tycker jag inte är rimligt som målsättning även med de förutsättningar som vi nu har och står inför. Scudettohypen från inledningen av säsongen gör vi klokt i att glömma bort alternativt lägga åt sidan, och att bara sikta på en Europa-placering är i mina ögon att sikta för lågt. Vi får trots allt inte glömma att den skadelista och det läge som vi nu befinner oss i inte kommer vara för evigt, och (snart) är våra afrikaner tillbaka igen och förhoppningsvis kommer vi inte åka på ett liknande skadehelvete som vi nu befinner oss i igen.
Imorrn följer ett nytt Spacca med en annan redaktionsmedlem.
