Spaccanapoli: Tempen i Napoli inför vinterspurten?
Välkommen till Spaccanapoli, en artikelserie där Napolis redaktion kommenterar och diskuterar kring aktuella händelser i och runt laget vid Vesuvius fot.
Hur skattar du första tredjedelen av säsongen och är det som du hade förväntat dig?
Clarence:
Givet att vi innehar positionen som serieledare så är det svårt att inte skatta säsongen högt hittills. Jag hade tidigare tänkt att vi borde inneha en topp 4-position minst vid det här laget, så rent placeringsmässigt är det inte speciellt oväntat, även om en förstaplats var lite av et drömscenario. Rent spelmässigt är även det ungefär vad jag hade förväntat mig. Vi alla blev mer eller mindre chockade av premiärförlusten mot Hellas och hur det såg ut då, men så som laget spelat sedan dess är det svårt att inte känna igen Contes stil med ett stabilt spel generellt, och framför allt i försvarsled. För att summera: so far so good, typ.
Emil:
Det finns något djupt symboliskt i Napolis sätt att spela fotboll i år speglar stadens själ: ett hjärta som slår för fullt, oavsett om det brister eller triumferar. Precis som man varje år hoppas på att San Gennaros blodampull ska bli flytande, är Napolis supportrar/invånare bundna till laget med en kärlek starkare än alla tvivel och nederlag. Kanske är det just detta som gör Napoli så unikt – ett lag och en stad som påminner oss om att det viktiga i livet inte är att undvika förluster, utan att leva fullt ut, med hjärtat i varje slag och varje match.
Efter att ha säkrat sin tredje ligatitel 2022/2023, upplevde Napoli en tung baksmälla följande säsong och landade på en mycket oväntad tiondeplats. Till och med den tyngsta baksmällan i mannaminne ej otippat att det just var Napoli som fick den om ni frågar mig. Euforin från guldet hade förvandlats till en känsla av stagnation och frustration, vilket skapade osäkerhet inför denna säsong. Inför 2024/2025 var förväntningarna därför blandade och skakat av Osimhens Kanye west aura.
Personligen kände jag en viss skepsis inför säsongen. Efter att ha sett laget kämpa för att hitta motivation och rytm förra året, var jag osäker på om de kunde hitta tillbaka till den energin och dynamiken som bar dem till mästartiteln. Med tanke på förändringar i spelartruppen och tränarstaben fanns det många frågetecken. Skulle laget hitta en ny identitet och kunna bygga vidare på dem tidigare framgångarna, eller skulle det bli en säsong av fortsatt sökande?
Till min glädje har laget överträffat mina förväntningar hittills. Spelet har inte hela tiden varit stabilt – däremot inspirerat. Napoli spelar nu med en äkthet som varit saknad under ett års tid. Det är som om laget bestämt sig för att släppa allt bagage från förra säsongen och bara fokusera på att ge sitt allt, match efter match. Presspelet är aggressivt, anfallen är modiga, och det känns som att laget verkligen tror på sig själva igen.
Och kanske är det just detta som gör Napoli så speciellt. De är inte bara ett fotbollslag – de är en del av Neapels själ. Liksom San Gennaros blodampull blev flytande nu i september, har också lagets energi återigen börjat flöda. Det är en påminnelse om att kärleken till spelet och till staden är starkare än alla motgångar, och att livet, precis som fotbollen, ska levas fullt ut – oavsett om det bär eller brister.
Payam:
Ärligt talat hade jag inte hoppats på mer än att slåss om Europaspel nästa säsong men samtidigt finns det ju en girighet när man blivit bortskämd med en scudetto och dessutom får Conte på bänken så nånstans i mig kan jag också se orimligheten i att vara missnöjd med vissa matcher när man i skrivande stund toppar tabellen och ändå har majoriteten av poängen i matcherna som spelats. Förutom 3-0 förlusten mot Hellas har jag nog inte några direkta insatser som varit helt katastrofala, visst det sved oerhört med samma resultat hemma mot Atalanta men det kan jag på något sätt ändå köpa sett till vad de har med sig i både spelarmaterial och tränare. Altt som allt klart över godkänt eller till och med VG++.
Nu har vi avverkat 3 (!) landslagsuppehåll på lika många månader, har vi några tankar om detta?
Clarence:
Det är såklart oönskat ur ett klubbperspektiv, och framför allt när man har en ny tränare på posten som vill sätta sitt spel. Dessa ständiga landslagsuppehåll har potentialen att antingen motverka att ett lag skulle få upp något slags "flow", eller i det fallet att ett lag fått upp något sådant, bryta det. Säsongen överlag har hittills på grund av det känns väldigt hackig, från ett supporterperspektiv, och det ska därför bli skönt att få lite längre ligaspelsperioder utan landslagsuppehåll.
Emil:
Nu kan vi lägga fokus där det hör hemma – Serie A
Payam:
Personligen tycker jag det är otroligt tråkigt att säsongen blir så upphackad och intensiv i matchande och just i år har vi nog otroligt tur med att dessutom slippa nya formatet i CL med ytterligare fler matcher. Jag tror inte att spelarvärlden kommer att stå bakom det här enorma matchandet med de oerhört högre skaderiskerna det innebär utan en riktig fajt med diverse pampar i olika fotbollsfederationer. Just nu är det i alla fall att vara tillbaka i seriespel och kan vi kanske se lite momentum byggas också?
Sista två matcherna innan senaste uppehållet blev det en 3-bollsförlust mot Atalanta och 1-1 mot Inter, med facit i hand - borde vi gjort något annorlunda?
Clarence:
Inter-resultatet är det väl svårt att klaga på. Det är, vidhåller jag fortfarande, ligans bästa lag, både sett till trupp och taktik men också sett till senaste säsongernas resultat, inhemskt och i CL. Att vi sedan skulle gå och förlora mot Atalanta höll jag förvisso inte som otroligt, men att det skulle ske på det sättet och med dem siffrorna hade jag inte väntat mig. Det ska dock sägas att när Atalanta får det att stämma sådär, så som de får ibland/ofta i stormatcher, så kan det resultatmässigt verkligen rulla på, så därav vet jag inte om jag oroar mig över att resultatraden blev som den blev så värst mycket. Nu när resultatet mot Roma nyss kom in så tycker jag att en förlust, en oavgjord och en vinst är en okej resultatrad över dessa tre matcher (i Gazzetta-skala ger jag resultatraden betyg 6.8).
Emil:
De spelar mindre roll enligt mig. Det viktiga är vad vi ser på planen – en tydlig förbättring jämfört med förra året. Att se detta som ett stort nederlag kan jag tycka blir naivt, det hör till är min mening. Vi är på en resa, en ny era under Conte. Så luta dig tillbaka, slappna av och försök njut av resan – framtiden ser ljus ut, Avanti Napoli!
Payam:
Det är klart att vi kunde gjort men samtidigt får man också tänka på vilket motstånd det är med dels ett av Europas vassaste storklubbsdödare och det andra det klart bästa spelande laget i Italien, sett till senaste säsonger och på pappret. Att torska mot Atalanta sved men det var långt ifrån orättvist och möjligen hade vi i just den här matchen varit mer hjälpta av andra spelare eller en annan formation men det är överspelat nu. Inter-matchen tycker jag ändå att vi står upp bra i och tar poäng vilket, även om det är skönare med alla poäng, är klart godkänt!
Nu när vintern väldigt hastigt gjort sig påmind i stora delar av landet kan vi börja fundera på både julklappar och vintermercato. Är det någon lagdel/position som du tycker behöver förstärkas?
Clarence:
I nuläget kan jag inte komma på någon spelare jag skulle vilja se i laget. Sommarmercaton blev bra till slut med en bred trupp där vi verkligen har täckning på alla position, och det med råge sett till att vi inte har något Europaspel att tänka på. Så förstärkningsmässigt ser jag inga behov. Det enda som egentligen skulle vara önskvärt är snarare att lasta av några spelare, då det varken hjälper spelarna eller klubben att de nu sitter och nöter bänk match in, match ut. Jag tänker här exempelvis på Zerbin, Folorunsho eller Raspadori. Inte alla tre, såklart, men att skicka Zerbin på lån eller att sälja Folorunsho eller Raspadori hade varit bra, om läget (läs, rätt bud) kommer in. Om Osimhen-situationen skulle lösa sig redan nu i Januari skulle inte det heller vara fel, såklart.
Emil:
u när vintern svept in över landet och La Befana förbereder sina gåvor, har jag börjat fundera på vad jag skulle vilja hitta i Napolis julstrumpa denna vintermercato. Om jag ska vara ärlig finns det några specifika positioner som jag tycker behöver förstärkas, även om vi redan har en solid grund att stå på.
Vänsterbackspositionen: Mitt spontana svar skulle vara Mathías Olivera. Han har visserligen överraskat mig med en ny högsta lägstanivå i sitt spel i år med mer jämnare prestationer, något vi inte sett tidigare. Vid 27 års ålder kanske det till och med finns mer kvalitet att upptäcka hos honom, vilket är spännande. Men samtidigt – är han tillräckligt för att säkra positionen långsiktigt? Jag tycker inte det. Spinazzola? Tyvärr för gammal och trött i mina ögon. Det jag drömmer om är en het, ung vänsterback som kan ta över stafettpinnen och dominera i flera år framöver. Några namn? Där skulle jag behöva gräva djupare, men en framtidsinvestering här känns nödvändig. Och ja, Buongiorno spelade som vänsterback i Torino ibland, men jag ser honom ändå mer som en mittback.
Ytterforward som backup till Politano: När det gäller ytterpositionen känns det som vi saknar ett riktigt explosivt alternativ till Politano. Jag skulle gärna se en ung och hungrig spelare här, någon som kan komma in och bidra med fart och kreativitet. Tänk en spelartyp som Nico Williams i Athletic Club eller kanske någon från den sydamerikanska talangfabriken. Kanske man ska ge Neres en större chans att visa att han håller nivå innan man uttalar sig för mycket men det är här jag tror vi kan göra en smart värvning som både ger rotation och framtida potential.
Den största julklappen: Men om jag får drömma stort, då är det inget snack – den största julklappen vore att Kvaratskhelia skrev på en förlängning. Att säkra hans framtid i klubben skulle kännas som en signal till hela fotbollsvärlden som ADL stod och basunerade ut på en scen på Piazza Plebescito när vi hade tagit hem scudetton: Napoli är här för att stanna på toppen. Kvara är hjärtat och själen i vårt spel, och att få honom att stanna skulle vara den ultimata gåvan från La Befana. Kanske är det möjligt om vi skeppar osimhen till osmanerna (pun intended)
Sammanfattningsvis tycker jag vi är på rätt väg, men det finns fortfarande några pusselbitar som skulle kunna göra oss ännu starkare. Och jag känner mig hyfsat lugn, vi är ju capolista och det med Antonio Conte vid rodret. Conte, CON TE -PARTIRÒ
Payam:
Just nu är jag rätt nöjd med spets och bredd men, liksom kollegorna ovan, är lite kluven till om jag känner att vi behöver mer eller snarare behöver bli av med spelare. Det känns som att det finns en del drivved i truppen men det är samtidigt också en risk att göra sig av med spelare som ändå skulle kunna hoppa in om en eller två hamnar i skador eller avstängningar. Nu har vi inte lika mycket att riskera vad gäller slag på flera fronter men ligan är långt ifrån klar så jag skulle ändå känna mig mer tillfreds om vi hade kunnat få in någon mer ung förmåga som kan suga åt sig av lagets kvaliteter på träningar men kanske också vara en inhoppare då och då. I så fall ser jag gärna att klubben tar in någon istället för Zerbin. Vad gäller anfallare har jag fortfarande inte riktigt förstått poängen med att ha Ngonge, Raspadori och Neres som alla tre borde kunna vara startspelare i typ 12 andra Serie A-lag så det känns dels synd om dom men också lite slöseri att man inte roterar lite mer än man gör för tillfället. Jag tror att konkurrens inom truppen är viktig för att skapa bättre kvalitet över tid.
Vågar du sia tabellplacering i slutet av säsongen redan nu?
Clarence:
Kort och gott: nej. Däremot ser min förutsägelse om en Champions League-placering allt ljusare ut desto längre denna säsong löper på, verkar det som.
Emil:
Neapel, vidskepelsens huvudstad. I skrivande stund vänder jag huvudet från dataskärmen och tittar på min lilla peperoncini som hänger ovanför sängen, troget där för att skydda mig från otur och dåliga vibbar. Men om ens den inte kan garantera lycka, vågar jag verkligen sticka ut hakan och säga något om tabellen?
Sanningen är att vi är på en riktigt bra väg, och visst känns topp fyra inom räckhåll – men nej, jag tänker inte jinxa det. Med tanke på hur det brukar gå när man tar ut segern i förskott, tänker jag låta ödet ha sin gång och hålla min peperoncini i sikte. En match i taget, så kanske La Befana kommer med en riktigt fin present till våren. Oavsett vad, Sarò con te, e tu non devi mollare, abbiamo un sogno nel cuore, Napoli torna campione!
Payam:
Försök inte ens.
