Strövtåg i renässansens vagga
"Inne på arenan möttes vi av Curva Fiesole. Ett hav av lila supportrar som inte var sena med att påminna mig om att jag var på ”fiendemark”."
”Vad gäller spelaren, bortsett från hans karaktär och tekniska egenskaper, är vi glada över att han inte kom till Fiorentina. Han förtjänar inte vår stad eller att bära vår tröja och de värden den representerar” skrev Fiorentina i ett argt pressmeddelande på deras hemsida när Berbatov i sista minuten valde bort Fiorentina för spel i Fulham. Hur kunde ett lag gå ut så hårt mot en spelare och vad menade dem egentligen med att han inte förtjänade deras stad?
Det var den 16:e december och i florens vankades det Toscana-derby när Siena gästade regionens huvudstad för en förmiddagsmatch. Som Juventino var det med tunga steg man gick av stationen. Men med de objektiva glasögonen på var det en stor ära att äntligen vara där, i medeltidens Aten, för att få uppleva konsten och fotbollen.
Firenze är huvudstaden i regionen Toscana och fotbollslaget AFC Fiorentina är en av stadens stoltheter. 1928 ändrade laget matchställ från de rödvita färgerna till dagens lila matchtröjor vilket gett dem smeknamnet ”La viola”, eller ”Det lila laget” på svenska. Florens har dock mer än bara ett fotbollslag att stoltsera om. 
Det anses av många vara en av de viktigaste städerna för pånyttfödelsen av människan, dvs. renässansen från sena 1300-talet. Det var på dessa gator som universalgenier som bl.a. Leonardo da Vinci, Michelangelo, Leon Battista Alberti m.fl. fann sin inspiration att kreera konst som inte bara innebar några av mänsklighetens kändaste verk, utan även en påverkan på staden arkitektur. Så florens är så mycket mer än bara hem till svenska Kurt Hamrin, Luca Toni och ”La Viola”. Det avspeglar ett intellektuellt centrum från medeltiden.
Det första som slog en när man klev av tåget var det fuktiga klimatet och antalet turister med en kamera runt halsen och ansiktena nerborrade i kartor som likt myror kryllade runt på stationen. Något varken jag eller min vän uppskattade. Vi lämnade stationen och promenerade mot de centrala delarna av staden, igenom massvis med stånd där lila färger hängde från alla hörn och kanter, förbi de charmiga husen och piazzorna, fram till Basilica di Santa Maria del Fiore. En av Italiens största kyrkor och för mig personligen den, utan motstycke, vackraste byggnaden jag sett i mitt liv. Kyrkan är så overkligt reslig och dess detaljer så iögonfallande vackra att till och med en blind man såg att man var en turist när man stod där med öppen mun. Paradoxalt nog ångrade man även att man inte var bättre förberedd med karta och systemkamera runt halsen. Vi hann bara med en snabb genomgång i det området innan det bar iväg till arenan.
Väl där möttes man av en ovan vy. Ett genomgående lila tråd i den här staden var sedan minut ett den lila färgen. De lila halsdukarna, lila flaggorna och lila jackorna. Vid arenan däremot var supportrarna klädda i lila från den lila kepsen på topp, till de lila Nike-sneakersen på tå. Det är svårt att föreställa sig hur den lila färgen ser ut klädd på tusentals supportrar. Inte ens det överdrivna användandet av färgen lila i den här krönikan kan få en att förstå det till man själv får uppleva det på plats.
Innan biljettsförsäljaren hunnit trycka våra biljetter till den neutrala klacken stoppade vi honom. Det kändes fel att sitta på Curva Fiesole som är Fiorentinas klack, men man beställer inte en köttplatta med ostbitar och ett glas rött bara för att få en bra bild på Facebook. Vissa saker måste upplevas.
Fiorentinas hemmaarena Stadio Artemio Franchi är ett gammalt bygge från 1931. När det stod klart var det ett imponerande bygge med en unik arkitektur. Idag kännetecknar arenan på ett sätt Serie A och dess ruffiga men charmiga äldre arenor med gröna berg stickandes upp bakom curvorna.
Inne på 
arenan möttes vi av Curva Fiesole. Ett hav av lila supportrar som inte var sena med att påminna mig om att jag var på ”fiendemark”. Curvan var uppdelat i en främre och bakre sektion där det främre på vissa delar hade en sämre sikt över matchen, men låg nära planen och det bortre det motsatta. Till skillnad ifrån topplagens derbymatcher rådde det en väldigt familjär stämning runt matchen då man förmodligen sparar all hat till mötena mot Juventus, ett hat som tog liv på allvar 1990 när lagets juvel Roberto Baggio lämnade för spel i Turin. Curvan gör det inte heller till någon hemlighet att man hatar de svartvita då en hel del av deras ramsor denna förmiddag handlade om just deras avsky för Juve.
Vi hann knappt sätta oss innan matchen tog fart på allvar. Luca Toni stänkte in ett mål i den 16e minuten vilket resulterade i att musik spelades ut från högtalarna och folket dansade. Man skanderade Tonis namn högt tre gånger om och fyra mål samt ett rött kort senare stod Fiorentina som vinnare när slutresultaten visade 4-1 till ”La Viola”. Det var en härlig känsla att få se Luca Toni på målhumör och det var nästan så att man själv vrickade handen vid sidan om huvudet. En härlig förmiddag på Stadio Artemio Franchi.
Vår korta vistelse i Florens avslutades med några timmars promenad förbi bland annat ”Ponte Vecchio”, en känd bro från medeltiden. På vår promenad genom de gröna parkerna fick vi även uppleva lokalbefolkningens gästvänlighet när det bjöds på kakor och flaska rött vin i utbyte mot ett par euros donering till välgörenhet.
I tåget på vägen hem till Bologna tittade jag ut ur fönstret och påmindes om pressmeddelandet dagen då Berbatov aldrig dök upp för sin läkarundersökning. Bulgaren hade ett muntligt avtal med klubben men valde att inte sätta sig på planet till Italien. Istället valde han Fulham och London av familjära skäl och det är inte själva klubbvalet som det klagats på, utan sättet som det hela utspelade sig. Indirekt var Berbatovs agerande mot klubben en förelämpning mot staden och dess folk vilket helt enkelt inte går hem på dess vackra gator. Fiorentina tyckte att det var lika bra att övergången aldrig vart av och efter en kortare visit och ett par timmars forskning om staden senare, förstår jag dem. Det var helt otroligt att få ha gått på de gator som några av mänsklighetens största genier gått på och vars konstnärliga spår gör florens till en enda stor konstutställning. I Italien är fotbollen så mycket större än bara en idrott och i en stad som Firenze krävs det mer än bara en spelteknisk begåvning för att vara uppskattad. Berbatov förtjänade helt enkelt inte att bära den fina heraldiska blomman på bröstet.
