Studio Nerazzurro: marginalerna på fel sida
Bittert. Det är ett ord som sammanfattar känslorna hos Nerazzurri runt om i Europa ikväll. Lazio drog det längsta strået i en jämn match på Stadio Olímpico och det blir allt tätare i ligatoppen.
Inters startelva (4-3-1-2): Handanovic, Periera, Samuel, Ranocchia, Nagatomo; Gargano, Cambiasso, Zanetti; Guarín; Cassano, Milito
Mål: Klose 82’
Första halvlek:
Matchen börjar trevande och de två lagen känner lite försiktigt på varandra mitt på planen. Således skapas få chanser inledningsvis och de som skapas blir fruktlösa. Lazio har merparten av bollinnehavet och är även det lag som har mest ordnat offensivt spel. Stramas mannar har det svårt offensivt och positionsspelet i försvaret har allt övrigt att önska. Försvaret ser något passivt ut och man ligger alltför långt ner i banan. Dock bidrar mittfältstrion mycket i det defensiva spelet och räddar sina kollegor vid ett antal tillfällen.
Offensivt ligger Guarín bakom allt och blandar mycket av det goda med några mindre bra ingripanden. Man kombinerar sig fram på ett elegant sätt vid några tillfällen men utan att komma till farliga lägen. Dock är Lazio mer framgångsrikt i produktionen av målchanser.
Strax innan halvtidsvilan faller Klose i Inters straffområde efter att ha hakats upp av en ofrivillig Pereira. Situationen kan diskuteras men faktum kvarstår att straffen uteblir efter domarens bedömning.
Matchen vaknar något i slutminuterna av den första halvleken men i helhet är underhållningsvärdet inte särskilt högt i den första halvleken.
Andra halvlek:
Lazio drar upp tempot i inledningen av andra halvlek. De kontrollerar fortsatt matchbilden men Interförsvaret, nu anfört av en traktor i storform, avvärjer attackerna. Matchbilden är intensivare och även Inter hotar alltmer i det offensiva spelet. Fortsatt är det Guarín som står bakom det farligaste i anfallsväg.
I den 59:e minuten gör Stramaccioni ett byte av offensiv karaktär då han sätter in Palacio istället för Cambiasso. Han skickar på så vis tydliga signaler om att man inte nöjer sig med en poäng. Matchen tar nu fart på allvar och rörelsen hos Interspelarna ökar markant på planens sista tredjedel.
Inter kommer allt närmre ett ledningsmål och i den 67:e minuten träffar Guarín stolpen med ett hårt skruvat skott längs marken. Colombianen får ett stort ansvar och tar det med gott självförtroende. Skillnaden mot den första halvleken är som natt och dag. Spelet böljar härligt, med högt tempo och chanser från båda håll.
I den 72:a minuten är Inter riktigt nära att ta ledningen vid tre tillfällen. Cassano får ett skott i stolpen, Marchetti räddar Nagatomos retur och Palacio följer upp med ett skott som går tätt utanför. Även på läktaren tänder det till och ett relativt välfyllt Olímpico taggar spelarna ytterligare.
Med en kvart kvar av tillställningen står matchbilden och väger. Båda lagen går för segern men den sista delen saknas. Detta symboliserat bland annat av Kloses supermiss i 79:e matchminuten.
Dock revanscherar han sig med ungefär tio minuter kvar att spela. Han ges för mycket utrymme och avslutet är oklanderligt. Målet kommer i ett skede av tillställningen då Inter verkligen tagit sig in i matchen och haft ett flertal mycket farliga chanser.
Kloses mål blir matchens enda och känslorna efter slutsignalen är bittra. Lazio knappar in på Inter i kampen om Champions League-platserna efter en match som lika gärna kunnat sluta med svartblå vinst. Nu bryter vi ihop och kommer igen. Två vinster nästa vecka är ett måste.
