Supporter i fokus: Fredrik Tillberg
Vi kollar in en Fiorentina-supporter som just nu inte är särskilt nöjd men som ser en ligatitel i staden om fyra år.
- Vem är du och hur hamnade du på SvenskaFans?
Jag studerar just nu mina sista samhälle/ekonomi-månader på gymnasienivå och fyller min 19:e vår nu i april. Lever gör jag i lilla Fjärås utanför Kungsbacka, söder om Göteborg. Mycket av min tid ägnar jag åt att se, läsa, diskutera, skriva och numera korpenspela fotboll. Intresset sträcker sig längre än till mina två hjärteklubbar Fiorentina och Arsenal. Italiensk, engelsk, spansk, fransk och tysk fotboll på burken fullspäckar mina helger och när allsvensk live-fotboll finns att tillgå regionalt försöker jag i mån av tid och pengar med så mycket jag kan där.
SvenskaFans som besöksplats hamnar en sant fotbollsengagerad på förr eller senare. I mitt fall var det min två år äldre bror som tog hit mig för, tja, fem år sedan kanske. Artiklar har jag läst här sedan dess. Den skrivande uttrycksformen har jag i flera år intresserats av och levt ut i bloggform och skribentform för en annan webbsajt. I februari i fjol ville jag skriva om Fiorentina. Inte minst för att jag såg en möjlighet att komma klubben närmare, utveckla relationen mellan mitt hjärta och Viola. Jag kontaktade Wilbacher som tillsammans med maestro Odysseus tog väl hand om mig.
- Varför blev det just Fiorentina? Val eller slump?
Lila sedan barnsben är jag inte. Mitt engagemang i just Viola får jag kalla för en relativt nyfångad livsdel. Fiorentina har länge varit mitt italienska favoritlag, men först på senare år har den lila delen av hjärtat fått ta sin stora plats den förtjänar. När jag började följa Serie A mer intensivt för ett par år sedan växte Fiorentina-intresset naturligt. Fortfarande utvecklas det intresset varje dag. Från allra första början fångades jag nog av det annorlunda lila, har jag gissat, och harmoni-kopplingen till mitt favoritlag sedan knatteår, Arsenal, vill jag tro på. Så mer val än slump skulle jag erkänna.
- Vad är det viktigaste för dig som supporter?
Alla som har följt mina texter och yttringar under mitt dryga år här på SF vet att jag är svag för talangverksamhet och vad som sker och bör ske kring utvecklingen där. Det är viktigt för mig som supporter att veta att det finns en seriös satsning från grunden där klubben vill få fram och utveckla sina egna spelare, lokalt. Det är en slags trygghetskänsla, men med spänning i sig. Att fotbollen spelas på ett tilldragande sätt är också en viktig metaprodukt. Känslan av att kunna sitta och njuta åt sitt eget lags fotboll är fantastisk. Självklart finns det en resultatinriktning i mig, för det är trepoängarna som låter mig jubla och skina som en solstråle i en vecka till nästa match. Att göra det på ett snyggt och fair play-mässigt sätt gör mig dock extra stolt. Men i slutändan spelar det nog ingen roll. Oavsett vad som händer vad gäller resultat, snyggt spel i dubbel bemärkelse och andra kringprodukter kommer jag nog alltid vara fast vid Fiorentina. Det är så det är. En livslång förälskelse, typ.
- Vad är du mest stolt över när det gäller ditt lag?
Klubbens närhet till staden och fansen. Den relationen är speciell i Florens. Hur Fiorentina representerar Florens som stadens stolthet varje vecka runtom Italien. Vilket engagemang hela staden visar för sin klubb. Prandelli-eran, som gav mig tillfälle att förädla min personliga kärlek till Viola. Hur framstående föreningen har kommit att bli i sin talangutveckling under 2000-talet. Det gör mig också glad och stolt.
- Och minst stolt över?
På nära och konkret tillbakasikt; hur förbannat snabbt laget gick från att vara ett lag som skulle etablera sig som ett årligt CL-lag och inom ett par år en seriös Scudetto-utmanare till att kampera i mittenträsket. Det gör mig fortfarande ledsen i ögat, även om de senaste veckorna har givit anledning till optimism igen. Upp- och nedgångar, så är det i sportens värld. Men varken min hjärna eller mitt hjärta kommer faktiskt på något annat.
- Vad vill du att alla ska känna till om Fiorentina?
Klubbemblemet är inte bara fotbolls-Italiens vackraste - det är även det dyraste. När ekonomikrisen gjorde AC Fiorentina till Florentia Viola 2002 fick klubben inte använda samma logga (eller namn och tröjdesign, som återköptes sommaren 2003), men ett år senare ville nye ägaren Diego Della Valle köpa tillbaka rättigheterna för det "gamla" emblemet. Det fick han göra för den nätta summan av 2,5 miljoner euro. Avdelning kul fakta, snarare än nödvändig. Nödvändig fakta - ur svenskt perspektiv - är att Kurre Hamrin är klubbens genom tiderna näst bästa Serie A-målskytt, och en av de allra största nere i Florens.
- Vilka är era största rivaler?
Från i alla fall Fiorentina-supportrars håll är Juventus det mest rivalpräglade mötet. Det har i grunden att göra med att många Toscana-bor utanför Florens har haft lätt att finna sympatier för Juventus, som är Italiens största klubb i supportermassa mätt. Det eftersom många på Toscanas landsbygd har haft svårt att finna sig i de något "flottare" Florens-borna. Scudetto-stölden 81/82 förstärkte ett lila hat mot de svartvita som legat och spirat sedan årtionden tillbaka, och som har spätts på ytterligare genom några kontroversiella övergångar klubbarna emellan, där Baggio-härvan är den mest uppmärksammade.
- Vad kallas Fiorentina-supportrar?
En fiorentino - flera fiorentini.
- Står Fiorentina-supportrar för något politiskt?
Inte gemensamt uttryckt. Det finns supportergrupperingar i kurvan med olika politiska synsätt men Curva Fiesole är som kollektiv politiskt neutral, till skillnad från många andra italienska kurvor.
- Hur påverkar ditt supporterskap ditt vardagliga liv?
Fotboll och sport i allmänhet har alltid upptagit en ganska stor del av min vardag och att följa mina favoritlag är en del av den delen. Skillnaden däremellan är att jag är mer noggrann med allting. Jag ser till att se varje match, dagscheckar nyheter och resultaten påverkar mitt humör. Jag mår bra när Fiorentina vinner och mindre bra när laget går dåligt. Mer är det egentligen inte.
- Hur ofta ser du ditt lag på plats?
Jag var nere förra våren. Det är första och hittills enda tillfället. I studietider är bristerna på både penga- och tidsfronten stora, och så kommer det tyvärr att vara de närmaste åren när vidarepluggande sätter fart. Jag har inte spikat något ännu men kanske att det blir en höst och vår av arbete för att lämna större utrymme för resor, och då är Florens av hög prioritet. Bara någon gång per år blir svårt att få till så länge jag studerar, men efter det är målsättningen i alla fall ett par resor per säsong.
- Vilken årgång av Fiorentina är den bästa du sett?
Jag gillar 2008/2009 säsongs upplaga men inser att årgången 07/08 nog var ännu bättre överlag. Fyra i ligan, semifinal i UEFA-cupen som den fortfarande hette (straffsparkar från final) och kvartsfinal i Coppa Italia. adrian Mutu var i sitt esse då.
- En särskild match du minns?
Matchen jag såg live var mot Inter på Franchi. 2-2 blev det men jag kommer inte ihåg så många matchdetaljer och faktiskt knappt vilka spelare som gjorde målen, trots att det alltså är mitt enda Franchi-besök. Det är lättare att minnas känslorna från och omkring läktaren. Det var vad som satte sig i själen. I övrigt ser jag gärna tillbaka på höstmatcherna mot Liverpool 2009, där Jovetic genomslog på den stora europascenen i 2-0-hemmasegern och Gilardino övertidsavgjorde på Anfield.
- Favoritspelare nu och genom tiderna?
Egentligen går det att göra en uppdelning här mellan favoritspelare och favoritspelare. Det allra starkaste facket där det finns en genuin vördnad till favoritspelaren innehåller spelare som har en sann känsla för tröjan och som visar det genom sitt agerande. Position, spelartyp och kvalitet spelar mindre roll. De spelar med hjärtat utanpå tröjan och det märks. Sällsynta spelare idag. Respekten för sådana spelare dör aldrig. Det andra facket innehåller snarare tillfälliga favoriter med sköna kvalitéer och särdrag i sin spelstil som tilldrar, samt ofta kalibermässigt viktiga lagpjäser. Till det senare facket skulle med all säkerhet Batistuta tillhöra... om jag hade upplevt hans tid i klubben. Likaså Rui Costa. Till det tidigare facket Angelo Di Livio. Tyvärr tillhör jag den Allra yngsta generationen som missade alla dem.
Mutu är min Viola-favorit genom tiderna. Så valpig är jag. Vad gäller fack ett är Seba Frey så nära jag kommer - han är en kultikon med hjärta för staden. I Jovetic ser jag potentialen att ingå i båda facken inom några år.
- Ultimat drömvärvning?
Tjatet om en rejäl mittbacksvärvning har lagt sig en aning efter unge, egenfostrade Camporeses framfart. Där har jag fått en anledning att sluta upp med det tröttsamma sökandet efter mittbackar, och den chansen tänker jag ta. Jag tolkar ordet "ultimat" som att man får drömma stort här. Det gör jag när jag säger André Villas Boas, väldigt stort, men det är på den positionen förstärkning är mest nödvändig i nuläget. Överhypen av mini-José till trots. I övrigt är jag svag för PSV-ungraren Balazs Dzsudzsak. Han skulle vara skön att se flängandes och skjutandes på någon av flankerna.
- Realistisk dröm inför framtiden?
Så länge Mihajlovic tränar laget känns drömmen om Champions League igen inte realistisk. Sini har inte färdigheterna ännu för att ta Fiorentina till CL. Han är en överlevare mer än något annat. I alla fall tränaren Sini. Serben sitter på kontrakt till sommaren 2012 som ledningen planerar att fullfölja, så efter det kan vi börja blicka högre än till Europa League. Våren 2015 utmanar Viola om Scudetton med mina framtidsfavoriter Federico Carraro, Jovetic och Camporese som centralgestalter. Genomlila Emiliano Viviano vaktar då rätt kasse. Big Baba blir Capocannoniere.
- Finns det någon annan klubb i Italien du unnar framgång?
Fiorentina- och Hellas Verona-supportrar har sedan 80-talet haft ett starkt vänskapsband och många fiorentini har därigenom lärt sig att ha rätt så starka sympatier för Gialloblu. Personligen har jag inte upplevt det där på nära håll och bryr mig - ännu - inte om Hellas mer än att jag tar en extra titt var de ligger i tabellen när jag rör mig nedåt mot de systemen. Jag kan charmas av andra italienska lag, även i Serie A, men det är enbart Viola som har en plats i hjärtat.
