Tackas skall, de som tackas bör. Grazie Julione
"Smärtsamma uppoffringar" lovade Marco Branca, när han intervjuades om Inters kommande mercato. Vad han visste, som bara Julio Cesar visste var att Inter i maj hade förklarat för brassen att Inter hade bestämt sig för att satsa på en ny målvakt. Ett hårt besked för Julio, en som ärat våra färger och vår tröja en längre tid. Ett hårt besked för oss supportrar, som har tagit Julio till hjärtat. Sagor har ofta ett fint slut, det här är inte det finaste, men från oss supportrar till Julione, tack.
Erövraren Julio Cesar. På ett sätt är ödets ironi komiskt. När Julio Cesar kom till Inter var han en okänd, talangfull målvakt från Brasilien. Efter en låneperiod i Chievo hade han som uppgift att ta platsen från en publikfavorit och äldre spelare, Francesco Toldo. En Toldo som hade tagit över den rika målvaktstraditionen Inter har haft med namn som Frey,Pagliuca, Perruzzi, Zenga, med fler. När Julio Cesar blev för bra för att bänka, erövrade han målet med nummer 12. Tidningar i Italien har skrivit artiklar med rubrikerna: "Adriano? Den riktiga kejsaren är Julio Cesar." Han lyckades erövra Inters mål och släppte det aldrig. Med nummer tolv, ett nummer som ofta representerar supportrarna var Julio redo att skriva historia.
"Den tolfte spelaren" kallas supportrarna. Istället var det Julio Cesar som blev Inters nummer tolv, med Curva Nord tryggt i ryggen vaktade han Inters mål med bravur och blev en av oss supportrar. Redan 2005, stod den unga Julio Cesar i Curva Nord som en fin gest. Den gode Toldone, var andramålvakt i ett antal år innan han till slut beslöt sig för att låta Castelazzi axla rollen som Julio Cesars ersättare när det blev dags.
Den stora Toldo och Julio den store. Scarpini började kalla Julio det och vi alla tog efter. Det föreföll normalt, Julio är en modern målvakt med fina fötter och blixtsnabba reflexer. Han gjorde mirakulösa förflyttningar från första till andra stolpen och tog kol på myten om att målvakter behövde vara storväxta. Julio Cesar blev kallad "Julio den store" på grund av annat. På grund av sina fantastiska egenskaper i målet men först och främst på grund av sin fantastiska personlighet. Julio Cesar är en äkta person, en som inte är rädd att visa sina känslor och en som bär Inter nära sitt hjärta. Han har slagits för våra färger, han har gråtit för våra färger och han har hedrat våra färger. Det är därför han för oss alltid kommer vara Julione.
Känslor och minnen. På tal om känslorna. I en intervju för några år sedan betonade Julio Cesar den delen av sin personlighet. "Ja det är sant att jag är känslig, som målvakt måste man vara van vid att utveckla starka känslor och en trygghet. Vi är alltid ensamma, medan de andra är nära sina lagkamrater och spelar ihop med dem är vi sista utposten." Hur många gånger har vi inte sett Julio Cesar fira Inters mål som en galning i sin ensamhet. Hur många gånger har vi inte sett han vända sig mot Curva Nord. Eller när kamerorna visar när Julio gör Pazzinis målgest ensam på egen planhalva medan de andra firar med varandra. Underbart att se, en målvakt som aldrig varit rädd för att visa hela världen sina känslor eller sin kärlek till Inter.
Tårarna.Ett oförglömligt minne är när Julio i livesändning på Chiambretti nights lät tårarna rinna ned för kinderna när de visade upp en video med videosnuttar från hans karriär och framgångar med Inter. Eller när kameran fångar Julio Cesar som går hem från matchen mot Bayern Munchen på hemmaplan, efter en tavla. Några veckor efter när jag, Jojje, Repad Skiva och Cihan var på returen av matchen stod Julio för ett liknande misstag, men i slutet vann Inter och en gråtande Julio slog sig mot klubbmärket buren av Materazzi. Tillsammans tackade supportrarna nedanför bortasektionen på Allianz Arena. Det var för mycket för den gode Julio, som trots sina tavlor räddade kvar Inter många gånger i matchen. Men målvakter för ytterst sällan beröm i en match de gör tavlor, de lämnas till pressen och supportrarna att grilla. När Julio intervjuades efter matchen sade experterna på Sky: "Julio, var inte ledsen även den stora Maradona gjorde misstag". Julio log men svarade snabbt: "Men inte såna här misstag." Och det är där kärleken för Julio Cesar blev som störst, för även när saker var som tuffast, bäst eller sämst så behövde ingen säga det till honom, han triggade sig själv och motiverade sig själv alltid mot nya höjder.
Leenden.Nog med tårarna och låt oss komma ihåg leendet. Vi kan börja med den Julio som räckte ut tungan till Zlatan och garvade innan straffen i det senaste derbyt, där moralisterna och de okunniga skrek på rött kort till Julio för psykning och osportslighet, fanns det många som visste bättre. Julio Cesar och Zlatan är bra vänner. Julio bar Zlatans tröja efter supercupmatchen i Peking mellan Inter och Milan och på länktipset kan ni se när Julio skojar med Zlatan efter att Inter vinner sin 17e scudetto, genom att imitera Ibras målgest. Han skrattade också när han på en träning fintade upp Materazzi på läktaren och snabbt sprang därifrån innan den gode matrix skulle kapa han.
Ilska. Men det har inte bara varit leenden och tårar för Julio Cesar i Inter. Det blev allmänt känt att även Julio kan ryta till och säga ifrån. Något som hände förra säsongen, när Ranieri inte var kapabel till att mana på sina mannar mot Catania, i en match där ett dåligt Inter låg under med 0-2 tog Julio på sig ansvaret och höll ett tal i omklädningsrummet. Ett motiverande tal om att supportrarna förtjänade mer än så här och att alla var tvungna att rycka upp sig. Inter vände till 2-2 och hans lagkamrat Nagatomo sa efter matchen: "Vi vände tack vare Julio som höll ett tal i halvtid för att motivera oss, jag har aldrig sett honom sådär." För Julio räckte det inte, för Julio var supportrarna värda mer än det som pågick och därför sa han till.
Räddningarna. Så när vi summerar Julio Cesars karriär, kommer vi aldrig att glömma den målvakt som aldrig var rädd att visa sina känslor. Men vi kommer inte heller glömma de fantastiska räddningar han stått för under sina år i Inter. De jag kommer ihåg starkast är räddningen på Messis skott i semifinalen av CL. Messi, som knappt hade synts till i matchen bryter in från kanten och tar ett skott som alla trodde var inne, innan Julio Cesar på något sätt får ut en hand och petar den utanför. Den andra räddningen jag kommer ihåg är den på Ronaldinhos straff när Inter var två man mindre på planen, varpå hela stadion skrek ut hans namn på beställning av speakern.
Ersättare. Julio Cesar hade säkerligen hållt ett antal säsonger till, men med en armbåge och en rygg som inte verkar bli bättre så har Castelazzi tvingats göra 30 matcher på två säsonger, för mycket för att Julio ska ha den lön han har idag. När Handanovic sedan var tillgänglig, att ta över och bära traditionen efter Inters legendariska målvakter så såg Inter möjligheten att föryngra och göra en stor värvning till målet. Men behandlingen av Julio Cesar har inte varit fin att se på, men den är tyvärr kanske nödvändig. Handanovic är en stabil målvakt, inget fenomen som Julio var men med tanke på att han tjänar mindre än hälften av vad Julione tjänar och att han spelade exakt alla matcher för Udinese förra säsongen så är det inte mycket mer man kan be om av Julios tänkta ersättare.
Tack. Julio står nu redo att lämna sitt älskade Inter och det här kanske för klubbens bästa. Hos supportrarna blir han för evigt en legend. Tackas skall, de som tackas bör. Jag tackar, från botten av mitt hjärta Julione Cesar. Tack för räddningarna mot Robben, Messi, Cristiano Ronaldo, Ronaldinho, Zlatan, Del Piero och många fler. Tack för att du aldrig höll känslorna inom dig och precis som oss supportrar blev arg, grät och log. Vi kommer alltid minnas dig som erövraren Julio Cesar, en som tog över vårt mål och aldrig släppte det frivilligt. Vi kommer aldrig glömma dina tårar och din kärlek till klubben. För både tårarna och kärleken delar vi med dig. Grazie Julione, från botten av mitt hjärta, tack.
Ps. En fin video med de bästa räddningarna Julio stått för, http://www.youtube.com/watch?v=QXJmY8GFE1U&feature=share
