Tankar efter Chelsea-Juventus
2-0 blev till 2-2 och fiaskot blev till succé. Här är mina tankar om matchen, sammanfattade i ett par punkter.
Boom boom Quagliarella! Byts in i andra halvlek till mångas besvikelse. "Herregud, vad ska han in och göra?", var min spontana reaktion. En stund senare är det kvitterat, 2-2. Målskytt? Damn right - Fabio Quagliarella. Byts in med noll förväntningar på sig, går av planen som matchhjälte. Tack för den, Fabio!
Vår framtida capitano levererade äntligen efter en tids anonymitet, och var minst sagt delaktig i upphämtningen. 2-0 blev till 2-2, och il Principino assisterade till båda målen. Claudio Marchisio har så oerhört mycket fotboll i sig, och fortsätter han visa upp sitt register så har vi mycket att se fram emot. Härlig match av vår lille prins, som börjar bli redo att krönas till kung.
Vidal, Vidal, Vidal. Arturo Vidal. Jag finner inga ord. Jag har velat ha en krigare i Juve så förbannat länge, och nu har vi inte bara en krigare, utan även en gladiator, en koloss, en titan, ja kalla det vad man vill. Allt i ett. Vidal var bäst på plan idag. Monstruös. Och som han sprang! Jag är så extremt tacksam att vi värvade Arturo före Bayern München.
Oslagbara Juventus vägrar att förlora. I helgen vände vi och vann mot Genoa, idag hämtade vi upp ett tvåmålsunderläge mot mästarna Chelsea. Moral, hjärta och skicklighet är grundorden som gör oss så starka. Frasen "att aldrig ge upp" är inpräntad i spelarnas hjärnor. Lo stile Juve är tillbaka!
Till sist är det synd att vi bara får 2-2 mot Chelsea på Juventus Stadium. På hemmaplan är det tre poäng som gäller och ingenting annat... vänta, va? Var matchen på Stamford Bridge? Säkert? Jag hörde ju bara Juveramsor? Jaha, där ser man, skumt. Ja, då är ju 2-2 ett utmärkt resultat. (ironi, grandi tifosi!)
Nu kämpar vi vidare. Forza Juventus per sempre, e sempre, e sempre!
