Tankar efter Juventus-Catania
Jag kunde inte se Juventus möte mot Catania. Tyvärr var jag sent ute med detta så ingen redaktionskollega kunde ta rapporten i mitt ställe. Tar på mig ansvaret för det, men försöker mig på en liten analys av matchen trots allt.
Juventus startelva (3-5-2): Buffon; Chiellini, Barzagli, Bonucci; Giaccherini, Padoin, Pirlo, Marchisio, De Ceglie; Quagliarella, Boriello
På förhand såg jag allt annat än tre poäng som en missräkning. Programenligt vann Juventus med 3-1 och mina krav infriades. Emellertid känns det väldigt bra sett till hur matchen utvecklades. Klubben hamnade tidigt i underläge men orkade vända och vinna. Det visar än en gång att det är ett nytt Juventus vi ser under Conte. Ett svartvitt lag stöpt i samma form som Capellos upplaga, före calciopolin. Spetskvalitéen från den tiden saknas men attityden är densamma. Att komma tillbaks efter två mediokra insatser (mot Siena och Parma) tyder på karaktär.
Tre spelare väljer jag att flagga lite extra för. Chiellini, Pirlo och Quagliarella. Den gode Giorgio har spelat upp sig och är åter den klippa han var för några år sedan. Det är glädjande både för Juventus och Italien. Vidare så stod Pirlo för en strålande insats, mål och två framspelningar imponerar. Registan inledde säsongen strålande men har sedan svarat för en del tveksamma insatser. Mot Catania var den gamla Pirlo tillbaks. Blicken, känslan i fötterna och passningarna. Vilken potential han besitter! Det är den nivån han måste hålla om Juventus ska vinna scudetton i maj. Sist men inte minst så förtjänar Quagmire cred. Efter en lång skadeperiod och en bökig formsvacka verkar han äntligen funnit sin normala standard igen. Mångsidigheten gör Neapel-sonen till Juventus kanske viktigaste anfallare. Han jobbar hårt, är kreativ och kan göra mål på alla möjliga sätt.
