Tankar efter Parma-Inter
Tankar ifrån Tardini:
* Väl på plats blev vi charmade. Arenan var snyggare än man tror den är när man ser matcher på TV och vi stod rätt nära planen. Det var näst intill fullsatt på Tardini och publiken var extremt taggade. Men det var inte hetsk stämning utan det var lite trevlig familjär stämning på arenan.
* Det var rätt bisarrt att se Parmas turhund applåderas inför matchen. Den gick ett ärevarv runt planen inför matchen och folk klappade glatt händerna. Publiken på Tardini var annars både underhållande och bra. En man bakom oss vrålade ”RIGORE” varje gång en Inter spelare föll. Då menar jag alltså varje gång, utan någon hänsyn till om det var nära straffområdet eller på halvplan. Det var underhållande och vi fick många goda skratt. Hela arenan garvade när en person ”blåste av” matchen innan den var slut.
*Jonathan var duktig och på spelhumör i första. Vi var imponerade av Stankovic och Ricky under matchen. Men redan på uppvärmningen så konstaterade vi att Giovinco var i en klass för sig i Parma. Ikväll var han nästan i en klass för sig på hela planen. Han hade knappt ett fel och gjorde ett mål och två assist. Det här framför ögonen på Malagas scouter. Priset sjönk inte direkt.
*Både Zarate och Okaka råkade ut för fjärdedomarens vrede. De båda ville in på planen innan respektive spelare som skulle bytas ut hade kommit av, fjärdedomaren tvingades brotta kvar de båda.
*Lucio. Ja han blev Parmafansens hjälte ikväll. Innan han gjorde det så patetiska misstaget så hade Parma helt ärligt inte mycket att komma med. Att en 90 kg gigant blir bortknuffad av Giovinco är något av det värsta jag har sett. Sedan så rann det bara iväg för Parma och Inter gav bort för mycket. Samtidigt så missade Inter för mycket och Parma hade kunnat göra flera mål i slutet. Men ger inte Lucio bort vad han gör så händer det här troligen inte. Precis som Stramaccioni sa: 3 minuter som inte är värdiga ett storlag räckte för att ge bort den här matchen. Ilskan ifrån det här tar vi med oss till derbyt.
*Diego Milito är en spelare av högsta klass. Inte för att någon av oss hade tvivlat tidigare, men att se honom live dödar alla sorters tvivel. Grande Diego.
*Hela den delen av arenan som vi satt på är vigd åt den bortgångna Parmasupportern Matteo Bagnaresi. I år firade även Parmas ultrasgrupp Boys 35 år som supportrar. Dagen till ära så hade dem ett fint tifo. Inters Curva Nord sjöng på bra under hela matchen, det var en fin kväll helt enkelt. Synd bara med resultatet för vår del.
*Högsta jublet för kvällen var inte för någon av målen på arenan, utan när det kom upp på tavlan att Lecce hade kvitterat mot Juve. Det var stora snackisen utanför arenan också, rätt skumt då Parma gjorde en av sina bästa matcher på länge.
Imorgon åker vi till Milano och bloggar mer! Alla prossima
