Tankar inför 2012..
En liten reflektion av året som gått.
Om man ska summera Napolis 2011 dyker lätt adjektivet fantastiskt upp. Napoli har under året gått från titelkandidater till att slå ut elefanter som Manchester City.
Mitt i detta inferno rullar pressens stereotypa artiklar på om hur Napoli minsann rest sig från maffia-ghettot och hur Maradonas gamla lag vaknat till liv igen. Visst är det komiskt?
Vi som följt laget sedan dagarna i konkursen och Serie C fnyser åt mediadrevets försök till flirtande. Vi gäspar lätt åt medgångssupportrar men välkomnar så klart det lilla mediala utrymmet Napoli trots allt får, så länge det är positivt.
För visst hatar man när folk helt sonika har åsikter om Napoli och dess underbara stad utan att ens varit där? Och visst är det svårt att hålla käften när folk kastar sten i glashus?
Men visst är det underbart när vårt älskade lag slår tillbaks med full kraft? När belackare och antifolk slås tillbaks av ett landslag vars insatser borde helgonförklaras?
*
I en värld där pengar är A och O har Napoli lyckats med att hitta en sund balans mellan kvalité och pressade löner. Visst, titlarna kommer att dröja men jag tar hellre dagens Napoli alla gånger framför ett kortsiktigt drömslott som inom ett årtionde är utraderat. I en kaotisk stad har man lyckas med konststycket att skapa ett organiserat drama.
Om vi backar en 5-6 år..
Ett lag, ett land, ett folk i total misär. Världen skrattade åt Napoli, Italien vill köra in pansarvagnar i staden och fotbollen existerade överhuvudtaget inte. Men, en viss mediaentreprenör vid namn Aurelio De Laurentiis ville annat och resten vet vi..
Idag har Napoli hittat tillbaks till ”lugnet”. Man är ett etablerat topp 6 lag och något konkurshot finns inte längre över klubben.
Napoli anno 2011 har inneburit en återbäring av det jobb som president De Laurentiis, Pierpaolo Marino och Edy Reja startade för ca 6 år sedan.
Napoli tog, mot alla odds, en tredje plats i ligan, Napoli tog, mot alla odds, sig vidare från Champions League gruppspelet.
Och det är detta, mina damer och herrar, som vi Napolifans levt och lever för. Vi älskar att slå underifrån och vi älskar att räcka fingret åt ALLA och be dem dra åt helvete (!).
Därför borde vi sportsligt sett älska 2011, för året som gått har verkligen inneburit många fingrar i luften och många ”I told you so”..
2011 var året då SSC Napoli fick upprättelse och visst har det känts skönt?
*
Vad kan vi förvänta oss av 2012 då?
Personligen hoppas jag bara på att laget håller sig kvar i toppen och att De Laurentiis fortsätter att värva ekonomiskt och klokt. Jag tror föga på något vidare spel i Champions League men kommer självklart vara först med långfingret om vi skräller.
För det är detta jag, som supporter, lever för. Denna euforiska känsla av uppror och passion som sammanflätas av färgerna blått och vitt.
För om någon brister i sin tro så har 2011 visat att vi med råge kan vara stolta över vårt älskade SSC Napoli.
Ta detta med er in i 2012, även om resultaten sviker ibland så är vi i finrummet för att stanna, glöm inte det.
God fortsättning på er!
