Tankar om gårdagen
Poängförlusten igår på Bentegodi lämnar en del frågetecken.
Pioli och hans Lazio har i nuläget oerhört svårt att vinna och det är främst på grund av andra lags resultat som vi inte halkat efter mer än vi har gjort. Chievo borta har varit en seger de senaste sju säsongerna, men igår fick vi se en grå och trist tillställnng.
Spelarnas inställning som kunde skymtas i seriens inledande omgångar är till synes borta och Lazio kom egentligen endast upp i nivå den sista kvarten, mycket tack vare den oförutsägbarhet och pigghet som inhopparna bidrog med. Men Keita och Felipe Anderson var fortfarande alldeles för tvekande och osäkra för att dra fördel av sina kvalitéer.
Lazio kom till bra lägen i början av matchen som hade kunnat ge den ett annat slut. Djordjevic, Parolo och De Vrij kom nära att göra mål, men kvalitéen saknades. Chievo höll ifrån och kunde sedan själva hota med Birsas passningar och fasta situationer. Lazio i sin tur hade 13 hörnor i matchen utan att dra fördel. Detta är ett stort problem att i match efter match inte kunna göra det bättre med de huvudspelare vi har i laget.
Chievo spelade den match de kunde och gjorde det bra. Lazio var alldeles för långsamma och hade svårt att hitta ytor fram till slutet mot matchen då Pioli äntligen insåg att det behövdes ett fungerande kantspel för att få hål på Chievo. Det är märkligt att att vi med de anfallare vi har inte prioriterar att ha en fungerande kantspel. Ljusglimtarna i matchen var att nollan bakåt förblev intakt och att Radu hanterade skiftet till att spela mittback på ett bra sätt.
Lazios mittfält var dessvärre långsamt och inte särskilt produktiva den sista tredjedelen. Chievo såg piggare och aggressivare ut vilket borde analyseras vidare hemma på Formello. Pioli valde att starta med Mauri, troligen för att stärka upp mittfältet och Mauri blev mer en fjärde mittfältare än ett reellt anfallsvapen. Vänsterkanten överläts till Braafheid som inte fick ordning på vare sig inlägg eller hörnor. Kant- och anfallsspelet berodde som vanligt mest på Antonio Candreva. Lazio spelade för komplicerat och för få bollar på spelare i rörelse. Djordjevic tvingades ofta komma ner i banan för att ens komma i närheten av bollen. Därifrån är det långt till mål.
Pioli valde till mångas förvåning och frustration att plocka av Candreva till förmån för Felipe Anderson efter timmen spelad och till sist kom även Keita in. De båda får dock ta ett alltför tungt ansvar för att leda Lazios anfallsspel och deras orutin lyser igenom när de tappar boll i enkla lägen och överarbetar. Felipe Anderson hade med lite kyla kunnat spela fram till bra lägen i slutet men passningarna gick fel. Som kommentatorerna var inne på var landslagsspelarna Parolo och Biglia inte alls de ledarfigurer man borde kunna förvänta sig. De ingick istället i den gråa och kalla sörjan på Bentegodi.
Nu återstår två ”enklare” matcher mot Parma och Atalanta innan sexpoängsmatchen mot Inter väntar inför vinteruppehållet. Det är dags för Pioli att väcka laget och ge det chansen att spela det kantspel som länge har varit lagets signum och som spelarmaterialet passar för.
Men som laziale är det som alltid: ”Soffrire sempre, mollare mai”.
