Thomas Di Levas lovande fotbollskarriär
Den unge Di Leva i bakre raden, trea från vänster.

Thomas Di Levas lovande fotbollskarriär

Jesus från Gävle, Sveriges Rymdblomma, artisten Thomas Di Leva hade på 1970-talet en kort men lovande fotbollskarriär, inspirerad av idolen Gigi Riva.

Di Leva härstammar från Italien på sin mamma Sylvias sida och tog i de tidiga tonåren hennes efternamn. Släkten kom till Sverige och Gävle "till fots rullandes på en kärra" i början av 1900-talet. Thomas föräldrar var enkla arbetare, men kunde bo i fina Gamla stan tack vare en äldre släkting vid namn Rosa Palma. Hon hade nämligen ett företag som tillverkade delikat och mycket populär italiensk glass, "Palma-glass". I hennes gula trähus bodde de, med en liten fontän på gården.

RIVA IDOLEN
Den unge Thomas var av naturliga skäl mycket intresserad av italiensk fotboll och Gigi Riva var hans stora idol. Liksom Riva var Di Leva vänsterfotad vänsterytter med nummer 11 på ryggen. Båda spelade med ett stort hjärta. Riva var trogen sitt Cagliari hela karriären, från 1963 (Di Levas födelseår) fram till 1976, och snittade där ett mål i varannan match. Di Levas moderklubb hette Gävle GIK.



GGIK låg dock alltid låg sist i serien, men i sin självbiografi minns ändå Di Leva tiden som "väldigt rolig eftersom tränaren brydde sig mer om att det skulle vara kul att spela än om resultat". Att förlusterna ofta var "astronomiska" var inte hela världen; att förlora med exempelvis 5-2 sågs som en relativ framgång.

SPELADE I "JUVENTUS"
GGIK:s pojkar födda 1963 spelade även i den så kallade "Stjärnserien" 1974 och kallade sig då Juventus, på Di Levas förslag. Barndomsvännen Lars "Lillis" Lövblom minns att "Thomas var bra i fotboll", och han borde rimligen ha ett skarpt öga för talang, då han senare blev framgångsrik tränare för både fotbolls- och hockeylag på elitnivå.

Di Leva blev sedermera värvad till Gefle IF, den stora klubben i stan. En talangscout på läktaren hade vid en av storförlusterna fått upp ögonen för elvan på vänsterkanten.

20 år senare berättade huvudpersonen i en intervju med Expressen att det gick riktigt bra när han anslöt till GIF: "Vi vann serien båda åren jag var med".

Men tonåren innebar ett större intresse för att spela musik på ungdomsgården, och han slutade gå på träningarna. Snart hade han istället bildat punkbandet The Pillisnorks. Året när Thomas slutade vann Gefle IF inte serien. (Ett faktum att han ödmjukt poängterat några gånger, med tillägget att han "förstod att sluta i tid, medan det gick bra".)

TV4-programledaren Steffo Törnquist hävdade i en intervju i början av 1990-talet att anledningen till att Di Leva fick sluta i GIF berodde på att han på eget initiativ värvade tre andra killar till laget med löftet att de skulle få nya träningsoveraller. Men det fick de inte. Di Leva själv förnekade att det skulle ligga någon sanning i det.

Med tiden blev det alltså alltmer musik och desto mindre fotboll för den unge visionären. De italienska fotbollsränderna gick dock aldrig ur. I mitten av 90-talet hamnade Di Leva i rättegång för att ha sparkat sönder en bildörr inne i Stockholms city; en reaktion på att ha blivit hånad av föraren och passagerarna. För Robert Aschberg i TV3 berättade han stolt att han bar sandaler vid tillfället, men att det likväl "blev en väldigt stor buckla, så jag är imponerad av mina benmuskler, jag är ju nästan som en fotbollspelare, jag var väldigt duktig på fotboll när jag var liten".

Stoltheten över sitt italienska ursprung visar sig än idag. När Italien vann EM-guld i somras twittrade Di Leva euforiskt:

Per Erik Wesslénpererikwesslen@hotmail.com2021-10-12 21:12:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 12)