Rombloggen med Helmer: Torsdagens tidningsnotiser inför derbyt och avundsjuka
Mauro Zarate vill vinna derbyt, skicka ner Roma till ett ointagligt 8-poängsförsprång och därav på sätt och vis om inte säkra, åtminstone ta ett stort kliv mot nästa års Champions League. Visst har den lilla duktiga argentinaren rätt i det hela, vinner Lazio på söndag så är åtminstone Romas säsong över.
Det känns som en gammal klyscha att säga att detta är det viktigaste derbyt på länge. Helt riktigt ligger det mycket i potten denna gång då det för första gången på mycket länge kommer ha stor påverkan om vilket lag som blir bäst i staden när tabellen summeras, en gren som Roma prenumererat på sedan säsongen 2002/2003. Med andra ord skulle det vara otroligt skönt för Lazio att återigen sätta sig högst upp på tronen. Så även om vårderbyt ifjol påverkade Romas scudettostrid så kan man inte ta ifrån detta derby någonting. Ska Lazio revanschera sig eller ska Roma ta otroliga femte raka derbyvinsten?
På förhand känns det dock som sviten med stor sannolikhet kommer att brytas. Corriere dello Sport sågningar av stadens gulröda lag har de senaste dagarna inte gått av för hackor. ”E’una Roma da rifare” med syfte på flera punkter där klubben måste förnya. Förutom den självklara ägarfrågan så är en annan självklar punkt, åtminstone till nästa säsong, tränarfrågan. Det sägs att stora namn såsom Ancelotti samt omdiskuterade Mourinho är aktuella, men endast om klubben kan erbjuda Champions League spel. Vinner däremot Lazio på söndag får romarna istället nöja sig med namn såsom Mazzarri eller Gasperini, riktigt så enkelt kanske det inte är men visst ligger det en sanning i detta resonemang.
Visserligen pratar alla om Roma som Lazios nuvarande spöke efter de fyra raka vinsterna men det finns ett större spöke. Edy Reja har gjort under med Lazio, något annat kan man inte säga, att ta detta Lazio till nästintill scudettostriden är väldigt imponerande men innan säsongen är slut och man på allvar kan bedöma Rejas insats grundligt väntar flera svåra matcher. Bland annat denna, mot hans egna personliga spöke. På sina nio matcher som motståndartränare till Roma har norditalienaren endast får med sig 2 poäng. Reja påstår sig mycket väl vara medveten om detta och säger att han hoppas det kan vara hans tur denna gång, vi får se.
I Romalägret snackas det mycket om söndagens formation, vilka som ska få spela och vilka som ska skickas till bänken. Det verkar dock som att tanken som vanligt är att ge motståndarna en rejäl fördel. Efter sina fina insatser de senaste matcherna, eller för den delen de senaste säsongerna så kan vi mycket väl få se både Taddei samt Perrotta från start. Självklart ska de ”fina insatsernas” läsas med ironi men då Montella helt enkelt inte har så många alternativ verkar så bli fallet. Alla fans med hård bedömningsskala verkar få som de vill då Borriello troligen får starta på bänken. Anfallaren har blivit hårt kritiserad efter straffmissen senast, hade vår skyttekung med bäst betyg av alla spelare i Roma däremot som i derbyt med minsta möjliga marginal fått in straffen så hade det troligen låtit helt annorlunda. Men ibland betyder millimeter alltför mycket i det stora sammanhanget och detta tillsammans med att Jeremy Menez fortfarande är småskadad ger oss en offensiv formation med Taddei, Perrotta, Vucinic samt Totti. Grattis Lazio antar jag?
Det går såklart inte att prata om ett derby utan att ta upp vår eviga kapten, Francesco Totti. Hur man än ser på det kan man alltid vinkla det till såväl positivt som negativ. Från Laziohåll kan man snabbt påpeka att Totti fått flest röda kort genom tiderna i staden, trots att han är anfallare. Detta helt utan att ha i åtanke att han spelat 600 matcher i Romatröjan. Vidare kan man säga att Totti hade som 26-åring förlorat fler derbyn än någon annan, man skulle även kunna säga att han som 26-åring vunnit fler derbyn än en Lazio produkt någonsin deltagit i, något som säger det mesta om såväl Totti som Lazios förmåga att släppa fram egna produkter.
Avundsjuka i botten:
Om vi lägger tidningsnotiserna åt sidan och istället pratar om när man som svensk är i Italien och diskuterar fotboll med italienare.Vare sig man vill eller inte kommer man alltid in på Zlatan, italienarna får alltid samma svar, något de jämt blir lika chockade över. Jag har aldrig gillat Zlatan Ibrahimovic. Det beror varken på hans attityd, ursprung eller något negativt som ofta uppmärksammats kring honom. Det beror på den enkla anledningen att han alltid har varit bäst. Sedan hans tidiga tid hemma i Sverige och Malmö till hans holländska sejour innan han tillslut hamnade i norra Italien har han alltid varit lyckad och bland de absolut bästa. Varje gång han spelat mot Roma har han hotat, gjort mål och oftast gått segrande ur striden.
Han är duktig och han sticker ut, precis som vår kapten Francesco Totti. Romaren som debuterade i Roma när han var 16 år gammal var en av de mest talangfulla spelare som italienarna sett. Han har sedan spelat kvar, vid ung ålder blivit kapten, för att sedan bli den stora ledaren för de gulröda spelarna. Hatet som från Lazios sida byggs upp mot honom är enkelt att förstå. Vi kan väl bara fantisera hur det hade sett ut om en lokalkonkurrent får upp en spelare i världsklass från de egna leden som sedan genom sin livstid är trogen sitt lag. En spelare som blir kapten, stannar kvar trots dagens pengabesatthet som finns runt hörnet, och spelar match efter match. Det är otroligt stort.
Zlatan har precis som Totti gjort flertalet misstag, alla spelare gör det, men vissa uppmärksammas mera än andra helt enkelt. Zlatan var en gång i tiden väldigt nära att komma till Roma, det blev som tur var inte så brukar jag säga, Men helt ärligt så hade man självklart tagit emot Zlatan på denna tid, det var tiden innan han spelat i Turin och Milano, tiden innan han snackade skit om Roma, tiden innan han fått stämpeln.
Numera kan man aldrig älska honom, men det hela grundar sig alltid i en sorts avundsjuka att han inte valde det rätta laget. Att han inte tillsammans med Cassano och Totti bildade en otroligt spännande trio. Att mitt lag inte fick denna otroligt duktiga spelare. Vill ni läsa mer om den avundsjukhatelsen så läs gärna Lazio-redaktionens ”Den rödgule hjälten”. Och nej, de kommer aldrig erkänna att de vill ha en egen talang, romare som stannar kvar i klubben karriären ut, gör flest matcher, gör flest mål och får flest röda kort. För de röda korten sticker i ögonen för mycket.
Innan man eventuellt kommenterar, läs den kloka mannen Di Castellos ord från en annan derbyartikel: Som sagt, det finns "fans" om lägger ner lika mycket energi på att hata som att älska. Ett par kommentarer här bekräftar detta, från både röda och blå håll. Jag är övertygad om att många skulle kunna tänka sig att hata och slå en motståndare även om det inte var någon fotbollsklubb inblandad. Bara man får hata, så kan man hata vad som helst som inte passar in i ens snäva världsbild.
