Topp 10: Största karaktärerna i Inter under Moratti
Interredaktionen har satt ihop en lista på de största karaktärerna som befunnit sig i Inter under den kanske karaktärsstarkaste av de alla, president Massimo Moratti.
Först ska jag bena ut kriterierna för er. Kort och gått är detta en lista bestående av aktörer som det har stormat om. Personligheter som sticker ut från mängden, som går sin egen väg och skapar ett intresse runt sig medialt och hos publik, vissa i positiv anda, andra i negativ. Oavsett vad, så har de satt färg på Inter.
10. Roberto Baggio
I det katolska Italien valde den största stjärnan att konvertera till Buddismen. Med sin fläta och sina gudabenådade fötter var Baggio en spelare som alltid syntes. Han var älskad av alla och trots att han avverkade nästan alla storklubbar så kom han undan. I Inter fick Baggio aldrig fullt förtroende, men han är en av de största profilerna i Italinensk fotbolls historia.
9. Taribo West
Detta original beskrivs bäst med Javier Zanettis ord:
- Lippi sade under träningen till Taribo: ”Ligg närmre din anfallare!” Men han gjorde ingenting. Lippi stannade då träningen. ”Varför lyssnar du inte på mig?” Taribo svarade: ”Gud sade inte till mig att ligga nära min anfallare”.
-En kväll bjöd han in mig och Ivan Zamorano till en av hans organiserade religiösa mässor i sitt hem. Han sa: ”Vi kommer att be en stund sen blir det middag”. Vi träffades vid kl. 7 och bad. Vi bad ännu vid kl 9. Och kl 10 bad vi fortfarande. Vid midnatt fick vi mat”
Lägg därtill hans makalösa frisyr och ni har en oerhörd profil!
8. Hector Cuper
Den intellektuelle argentinaren spelar saxofon, läser Platon och tror fortfarande på kollektivet mitt bland alla egoister och individualister. Han duschar i kallvatten för att minnas sina fattiga rötter och han gjorde egentligen ett ganska bra jobb i Inter med bland annat en andraplats i ligan och en CL-semi på kontot. Men Cuper kommer bli ihågkommen som en av världsfotbollens största förlorare. Det är få som har varit så nära att vinna så många gånger men också misslyckats.
Cuper hade också den tuffa uppgiften att styra Inter under klubbens kanske mest turbulenta år där alla var bittra och upprörda, från Moratti i styrelsen, ner till Vieri ute på planen och upp till fansen på läktarna. Alla var arga på varandra och mitt ibland dem stod Cuper och tog emot.
7. Ronaldo
Det brasilianska fenomenet var egentligen främst en profil på grund av sin oerhörda talang. Det var en cirkus kring honom och alla följde hans steg under de åren då han var världens bäste. Efter en skadedrabbad period i Inter blev han frisk lagom till VM 2002 där han gjorde stor succé. Till Morattis och alla supportrars oerhörda besvikelse satte han då en dolk i ryggen på alla som stöttat honom och bad att få lämna för Real Madrid. Det blev sedan inte bättre av att han återvände till Italien för att representera Milan.
På senare år blev Roanldo mätt, på fotboll då ska tilläggas för mat verkade han inte få nog av. Brassen gick upp i vikt, återvände till hemlandet och spelade sin sista match för några veckor sedan. Världsfotbollen är en profil fattigare men jag tror inte att Inters supportrar sörjer. Men visst tycker man att Ronaldo borde kunnat få ut ännu lite till av sin karriär?
6. Adriano
Kanske en av de största talangerna som burit den blåsvarta tröjan. Världen låg öppen för stjärnan som dock aldrig klarade av att komma ur en personlig tragedi. Det blev fester och dåligt umgänge i en spiral som gick våldsamt neråt. Han har festat med gangsters i Brasiliens favelor, han har dykt upp bakfull på träningar och varje gång man har trott att nu är han tillbaka så händer det något nytt. Trots detta beskrivs han av sina lagkamrater som den snällaste man kan tänka sig. Vi var många som led med Adriano i Inter, en profil som sent kommer att glömmas.
5. Mario Balotelli
Balotelli kom som en virvelvind och kastade om hela Italien. Ung, kaxig, talangfull och svart. Det sistnämnda borde inte spela någon roll men varje gång Balotelli entrade en bortaarena så kom apljuden. Tydligen finns det något oerhört provocerande i att en italienare har en annan hudfärg.
Balotelli var tyvärr inte guds bästa barn och slutet i Inter var oundvikligt. Han var ständigt i dispyter med Mourinho, han flörtade med Milan och han kastade Intertröjan på marken efter en av klubbens bästa matcher någonsin (3- 1 mot Barcelona). Det var många som hoppades på Super-Mario när han slog igenom, men det var också många som blev glada när han försvann. Balotelli är en av de största talangerna i världsfotbollen, men vägen till toppen är lång för problembarnet.
4. Christian Vieri
Mannen som förenade fotboll och prostitution verkade, efter att ha spelat i åtta klubbar på åtta år, äntligen ha spikat fast sitt tält när han anlände till Inter inför säsongen 99/00. Vieri var en målskytt vars hantverk var dödligt precist, men han var också en karaktär som stack ut från mängden.
Efter några lugna år började det återigen rycka i nomaden och Vieri bråkade med fans, ledning och tränare vilket resulterade i att han blev så upprörd att han efter att ha blivit löst från kontraktet genast skrev på för Milan. Hämden var ljuv tänkte Vieri, men frågan är efter hans minst sagt misslyckade sejour i Milan som endast resulterade i att han blev en hatikon hos Interfansen; var det värt det?
3. Zlatan Ibrahimovic
Zlatan berör. Svensken har under hela sin karriär varit en vattendelare i sitt hemland, tyvärr ofta för ganska mörka anledningar. Hans ”osvenska” lite kaxiga stil har inte gått hem vid alla frukostbord där man hellre ser en mumlande Peter Forsberg eller en sprallig Carolina Klüft. I Italien är han numera också en vattendelare men av andra anledningar. Hans osmidiga sätt att lämna klubbar illustrerades redan i Ajax där han sänkte sin prislapp genom ett bråk med Van Der Vaart. I Italien fortsatt det sedan med att han lämnade Juventus sjunkande skuta för att gå till hatlaget nummer ett, Inter.
I Milanos blåsvarta del blev Zlatan ovärderlig där han, med en oerhörd professionalitet kombinerat med en utmjordiskt vinnarskalle, drog fram sitt baktunga Inter till titel på titel. Men efter ett tag visade Zlatan återigen att klubblojalitet är något för drömmare och efter en misslyckad säsong i Barca var svensken tillbaka i Italien, denna gång i Milan. Zlatan är en unik fotbollsspelare som med en fantastisk kombination av talang, fysik och mentalitet redan är Sveriges bäste någonsin, men han har samtidigt bränt många broar. Han är älskad i Italien men hatad i Inter och Juventus trots allt bra han har gjort där. Zlatan berör.
2. Marco Materazzi
Han drev en av tidernas bästa spelare till att bli utvisad i dennes avskedsmatch, han har lyckats få rött kort från bänken och hans brutala spel fick Milan till att sätta ihop en video och skicka till förbundet för att kunna skydda sina spelare. Anekdoterna om Materazzi är många och i flera fall brutala och mörka.
Men Matrix har ett stort hjärta. Han är en publikfavorit som alltid ger allt och en av få spelare som faktiskt är en supporter till sitt eget lag. I takt med att han har blivit äldre har hans kvaliteter på plan sjunkit, men Materazzi är mer än så. Han representerar Inter. När en ny spelare anländer visar Materazzi vad det innebär att vara Interista. Det är ingen slump att det var just han som skällde ut Balotelli då ynglingen slängde tröjan på marken. Materazzi har tyvärr bestämt sig för att lämna Inter och han kommer att vara saknad. Men snart är han tillbaka i en roll inom klubben och jag längtar redan!
1. José Mourinho
Veni, vidi, vici. Portugisen José Mourinho skakade om Italien så att richterskalan inte räckte till. Inte en journalist, tränare eller domare vandrade lugnt och när röken till slut hade lagt sig satt The Special One på en bänk i Spanien och njöt över att ha regisserat den bästa säsong ett italienskt lag någonsin gjort. Hans egna älskar honom, hans motståndare hatar honom, men ingen går utan en åsikt. Tycka vad man vill men Mourinho kommer att gå till historien som en av fotbollsvärldens största profiler och jag är glad över att han tillhörde den blåsvarta familjen.
Mourinho gav arrogansen ett ansikte men också passionen. På något sätt lyckas han på samma gång vara en kall beräknande cyniker och en känslomännsika som inte kan lägga band på sig själv. Han lägger ner sin själ i sitt arbete och lika mycket som han berör så blir han själv berörd. Tårarna efter vinsten i Champions League har etsat sig fast i alla Interfans minnen. Tack José!
