Turin - ur blåögd synvinkel
Efter att ha tillbringat några dagar med Svenskafans i Turin och bevittnat en drömmatch av Juventus så följer här en liten personlig betraktelse eller reseskildring.
Avfärd
Klädd i röda byxor och en vit piké-tröja inleder jag resan mot Turin. Undrar förstrött (med tanke på mina blivande och yngre medresenärer) om man som 31-åring ses som modemedveten eller gubbsjuk i detta plagg? Förväntningarna och funderingarna är många, detta redan på bussen till Arlanda. Beträffande Juventus, hur klarar man försvarsjobbet med Pirlo som en av två centrala fältare? Hur tänkte Conte när han valde bort Ziegler? Vad gäller staden Turin så funderar jag mycket på dess utud och så vidare. Efter en hyggligt smärtfri flyg och bussresa når vi Turin natten mot lördag. Vi är av naturliga skäl trötta men glada efter många skratt under resan och förväntansfulla inför det äventyr som står för dörren. Jag är för första gången på italiensk mark, bara det!
Turin
Jag har hört många åsikter om att Turin är tråkig som stad. Redan när vi kliver av bussen på natten så får jag intrycket av att det inte riktigt stämmer. Trots mörkret så skymtar jag pampiga byggnader och mysiga gågator. Det känns på många vis så italienskt som jag föreställt mig att en italiensk stad ska kännas och vara. På morgonen, när vi checkar ut från ett hotell och tar in på ett annat, får jag bekräftat det jag anat redan i nattmörkret. Turin är kanske inte slående vacker och staden som får mest utrymme i resekataloger. Men onekligen har den sin charm och sina oaser. Floden, torgen och alptopparna i dess utkanter gör den iögonfallande. Gågatorna som är fyllda av liv, glassbarer, uteservereringar och små kafeér gör den väldigt italiensk. Dessutom smittas man utav den ständiga ruljansen, gubbar som ivrigt gestikulerar på fiken med sina gazzettor, oändlig trafik och folk som rör sig kring butikerna. Trots detta så känner man inte av någon stress. Turin är intensiv men ändå harmonisk. Människorna är ivriga, men inte (som i Stockholm) stressade och ständigt på väg någon annanstans.
Några timmar på dagen råder viss stillhet, restaurangerna stänger i väntan på kvällens gäster. Tempot är för en stund lägre, trafiken avtar och folken på gågatorna är färre. Men tids nog återuppstår tempot. Man hör sorlet längs med gatorna, känner doften av tobak och bilarnas motorer surrar. Från restaurangerna sprids det ljuva dofter från olika maträtter. Gubbarna tar åter plats vid sina kaféer för livliga diskussioner. Sedan sker något som en nordbo betraktar som vackert. Hela familjer tar sikte på lämpliga matställen för sin kvällsmiddag. Alla i familjen, från barnen till gamla mormor. Måltiden sköljs ned med vin och man känner en väldig värme och gemenskap. Det är mitt första dygn på italiensk mark någonsin, men känner mig redan förtjust. Folket, atmosfären, arkitekturen - allt berusar mig! Är redan övertygad om att det blir fler besök i landet.
Gänget
Det är ett relativt stort gäng från Svenskafans som är nere under helgen. Men i mitt sällskap reser redaktions-kollegorna Daniel Ljungström och Patrik Hindefelt samt forum-profieln Arash. De två förstnämnda har jag haft mycket kontakt med under flera år, via Facebook eller Msn, fast i verkligheten har jag bara träffat Patrik som hastigast en gång i vår hemstad Västerås. Den gemensamma nämnaren Juventus och det allmänt stora intresset för fotboll svetsar emellertid oss samman. Redan när vi står i Arlandas avgångshall är diskussionerna många och skratten glada. Ynglingen Arash gör ett lugnt intryck men lyser upp oerhört så fort den svartvita klubben i våra hjärtan nämns. En kul incident inträffar på bussen från flygplatsen (Malpensa) till Turin. En italienare några säten framför oss stirrar emellanåt förvånat på oss. I hans ögon är vi från Grönland eller så och talar något som i hans öron klingar som kinesiska. Bland de obegripliga fraserna dyker ord som Del Piero, Pirlo eller kanske Nedved upp. Gillar dessa utomjordingar fotboll?
Väl i Turin så vandrar vår stolta kvartett glatt fram längs Turins gator. Med Patrik som guide så känner övriga resande sig hemmastadda. Vi dricker cappuccino, letar efter passande glassbarer och gör ett par mer eller mindre hysteriska besök på Juve Store. Att trycka tröjor är tydligen svårare än man kan ana? Efter många turer så kan dock både Arash (Vidal) och Daniel (Pirlo) stoltsera med varsin nytryckt tröja. Efter lite vila på hotellet efter en hektisk dag på stan så beger sig killarna till närmsta Supermarket för att inhandla diverse trevligheter. Jag själv blir kvar på rummet och läser den bok jag medtagit, en om och av Plura (Eldkvarn). Mitt i ett sidbyte så öppnas dörren, grabbarna är tillbaks. Från någons telefon strömmar toner av något rap-liknande elände: "Fan, Henke detta är en kanonlåt". Jag stirrar skeptiskt, med min Plura-bok i knät framstår jag nu som en rest från någon förhistorisk tid. Något senare bär det av mot en pizzeria som sett lovande ut under dagen. På stället visas kvällens match, Napoli-Cesena.
Det är en bra match, pizzan utsökt och drycken förnöjer. Patrik har pratat med en annan redaktionsmedlem, Daniel Velovski, som också är på plats med en kompis. Vi beslutar oss för att träffas på någon pub efter matchen. Sagt och gjort, vi möter upp Daniel V och hans kompis, vilken i den här texten får gå under benämningen Miccoli. I den sena timmen intensifieras diskussionerna, men det är fortfarande på en uppslupen nivå. Till slut står vi i valet och kvalet, gå vidare till nästa pub eller göra en nattlig visit vid den purfärska arenan. Valet faller på ett arenabesök. Radarparet, Daniel V och Miccoli har en Fiesta tillgänglig. Vi sliter på oss Juventuströjor, trycker ihop oss i forden för avfärd. Efter att vi irrat runt i hela Piemonte (känns det som) är vi äntligen framme vid den hittills odöpta stadion. Mörkret och ett staket som hindrar att ta oss nära gör upplevelsen mindre minnesvärd än vi tänkt men hela bilturen är oerhört komisk, som hämtad från någon film.
Matchdagen
Tröttheten är inte helt obefintlig vid frukosten, men att matchen snart drar igång förbättrar allt. Äntligen ska jag få se Juventus live, detta efter tjugo år av supporterskap, grande! Frukosten sköljs ned med några glada skratt om gårdagens eskapader. Sedan bär det av mot det vi egentligen rest hit för, matchen. Vi anländer någon timme före matchstart och nu känns upplevelsen av arenan mer mäktig. Det strular en aning att få ut samtliga biljetter men till slut lyckas en genomsvettig Patrik lösa det hela. Vi tar oss in och på arenan under spänd förväntan. Väl inne så drabbas jag av en oerhört häftig upplevelse. Att mötas av allt folk, se alla svartvita banderoller, höra stämningen av 35 000 skanderande åskådare. Så härligt, dessutom utspelas allt på en fantastisk arena. Alla intryck stimulerar mitt inre till något som kan liknas vid en själslig orgasm. Sätter mig på min plats med darriga knän, gåshud och lätt fuktiga ögon!
När matchen startar tar det ett tag innan jag greppar att allt är verkligt och inte en dröm. Stör mig i inledningen på att Del piero slänger sig lätt. Är på väg att vråla ut min frustration, men hindras då jag framför mig har ett hav av ryggar som bär hans namn! Den oro jag känt inför matchen avtar ganska tidigt, det står klart att det är Juventus match redan från avspark. Anförda av en briljant Andrea Pirlo sopar damen mattan med Parma. Det är verkligen en fantastisk upplevelse att vara på plats.Den indivduella skickligheten är slående hos vissa; Pirlos blick eller Del Pieros touch. Det märks verkligen vilken exeptionell spelare Alex är, trots åldern och den tilltagande sävligheten. Andra glädjeämnen är Contes prägel på laget som redan märks och försvarare som Barzagli, Chiellini samt Lichsteiner. Helt makalöst att få se Juventus bjuda på en sådan propagandafotboll vid mitt första besök. Matchen slutar (som alla vet) 4-1 och det känns bra. Men vi har en lång säsong framför oss och Parma var svaga. Man ska inte glömma det.
Slutligen
Efter matchen är vi trötta, temperaturen är hög, inte bara i våra hjärtan. Det blir en lugn kväll som vi kröner med god mat och Inters premiär mot Palermo. Dess resultat gör oss nöjda, vårt favoritlag är ändå Juventus. Efter matchen lägger vi oss för några timmars sömn, bussen till Malpensa går redan vid 3 och planet 7. Under hemfärden mellanlandar vi i Düsseldorf, en relativt bökig resa. Men det är värt besväret. För alla glada skratt, för Juventus och för Turin.
Henric Nilssonthebucket80@hotmail.com2011-09-13 21:14:00
