Krönika: Hur hoppar man upp på hästen igen?
"Jag vill inte ha en nödlösning, jag vill ha en långvarig tränare som åtminstone sitter kvar i fyra-fem år, gärna mer, och kan bygga om och bygga nytt i Inter."
Efter fyra års inrikes totaldominans med förra årets trippel som körsbäret på banana splitten så har Inter i år haft en riktig mellansäsong där vi befinner oss i ett läge där vi "bara" kan vinna Coppa Italia. En hel del spelare har underpresterat, andra har inte uppnått sin max och den tredje kategorin har gått runt skadade mest hela året. Samtidigt har José Mourinho lämnat ett vakuum efter sig vid sidlinjen som varken Benitez eller Leonardo ens kommit i närheten att kunna fylla.
Även om det är tufft så är mellansäsonger något alla lag måste acceptera – inget varar för evigt. Manchester United har dem, Barcelona och Real Madrid har dem. Juventus och Milan har dem (även om Juventus verkar ha fastnat i en kronisk mellansäsong medan Milan rest sig ur sina). Ska vi använda oss av klyschéer, och det ska vi, så kan vi damma till med: ”Det handlar inte om hur många gånger du faller av hästen, det handlar om hur många gånger du hoppar upp på den igen.” Inter har denna säsongen fallit av hästen - och när man befinner sig på världens topp så kan fallet kännas större. Frågan är: hur tänker Moratti & Co hoppa upp på pållen igen?
Tränarfrågan
Leonardo är charmig. Han ser snäll ut, han är kompis med spelarna i laget, han har en god kontaktnät i Brasilien och han verkar vara en jävel på att motivera sina spelare. Men han kan inte stava till taktik. Vågar Moratti ha kvar den sympatiske brassen vid rodret nästa säsong? På plus-konton får vi grymma spelare från Brasilien, som t.ex. Ganso (Leo har ju fixat Pato och T. Silva till Milan). På minus-kontot får vi onödiga poängtapp här och där och förluster i de viktiga matcherna. Väljer vi Leonardo kan han ge oss pusselbitarna för att bygga ett nytt storlag men han kommer aldrig att kunna leda detta storlag till stordåd. Med Leo får vi leva med tanken på att spendera ytterligare en säsong i det limbo som vi kallar för mellansäsong. Är du beredd på att göra det presidente Moratti?
Om svaret är nej så måste vi börja syna andra kandidater till tränarrollen för Inter. Det finns tre klassers tränare klass 1 - tränare med stor prestige som garanterar framgångar (Mourinho). Klass 2 - tränare med stort kunnande men som inte fått visa upp sig på den största scenen (Allegri och Delneri inför säsongen). Och klass 3 - nya tränare som kan vara en chansning men som också kan vara rena vinstlotten (Guardiola för tre år sen).
Realistiska ersättare
Klass 1: Capello – Italienaren kanske kommer loss men inte förrän 2012, vilket skulle tala för ytterligare ett år med Leo.
Klass 2: Spalletti – Välbetald i Ryssland men tanken om att få styra en italiensk koloss med resurser måste locka.
Klass 3: Mihajlovic – Hans hårda filosofi kanske funkar bättre i Inter än i Viola.
Det enda jag kräver av vår framtida tränare är att han har en plan. En plan där han vet vad han vill med sitt Inter, hur laget ska spela taktiskt och hur de ska uppnå framgångar (och gärna hur man agerar på fasta situationer). Jag vill inte ha en nödlösning, jag vill ha en långvarig tränare som åtminstone sitter kvar i fyra-fem år, gärna mer, och kan bygga om och bygga nytt i Inter.
Truppen
Detta leder oss till nästa stora punkt: spelarna. I mina ögon har Inter Italiens bästa och bredaste trupp, jag menar, det är mer eller mindre samma manskap som förra året vann tutti. Men som jag som sagt, en hel del har underpresterat. I början av säsongen så gjorde jag en analys av sommarens mercato. Jag skrev om att den passiva mercaton kunde slå ut på två olika sätt. 1) Den väloljade vinstmaskinen skulle fortsätta rulla, truppen var bra som den var eller 2) mätta och/eller slitna spelare skulle sakna konkurrensen som behövs för att hålla sig på topp. Med facit i hand kan vi ju alla hålla med om att vi hade kunnat behöva ett par nyförvärv som kunnat spetsa till truppen.
Dejan Stankovic, Cambiasso och Capitano Zanetti är spelare med svartblåa hjärtan som jag mer än gärna ser att de stannar kvar i klubben ett tag till. Men dessa spelare är alla en bra bit över 30 – Herregud, Zanetti är ju närmare 40 än 35. Att dessa spelare fortfarande håller högsta klass är det ingen tvekan om. Deki gör än en gång en fantastisk säsong trots att han varit uträknad sen 2005. Zanetti är ett unikum som gör ett hästjobb match efter match. Och Cucho är en mittfältsankare av högsta europeiska rang. Därför tycker jag att de måste petas!
Hur tänker jag där? Låt oss kolla på Manchester United som exempel, den europeiska toppklubb som kanske är den mest välskötta med en manager som står både för kontinuitet och förändring. Paul Scholes och Ryan Giggs är fortfarande väldigt viktiga spelare i lagets trupp som ofta får spela nyckelroller i stormatcher. Men de är långt ifrån startspelare i varje match som t.ex. Vidic eller Rooney. Istället har Fergie handlat in/odlat fram nya spelare som utan problem kan göra veteranernas jobb när det väl behövs utan att laget försvagas. Jag tänker på spelare som Fletcher, Carrick och Park. På så sätt tror jag att sir Alex förlängt Scholes och Giggs karriärer med 3-4 år. Paul Scholes säger i intervjuer att han fortfarande vill spela varje match - men anledningen till att han fortfarande är aktiv är sir Alex Fergusons försiktiga matchande.
För Inter gäller det alltså att spara på dessa spelare, deras kvalité och framför allt deras erfarenhet och samtidigt slussa in nya, unga och hungriga spelare som på sikt ska ta över. En generationsväxling helt enkelt - fast utan att göra sig av med det gamla gardet.
Sedan måste man också rensa ut lite. Jag vet, det är väldigt enkelt och väldigt populistiskt att göra sig av med halva truppen och skaffa världsstjärnor på varje position, det är dock inte det jag är ute efter. Det jag efterlyser är snarare det vi fick se under Mourinhos andra år - att marginalspelare försvinner och att spelare som kan konkurera om en startplats anländer. Spelare som Mariga, Muntari, Rivas och Kharja kommer (tyvärr) aldrig att tillhöra stommen i ett vinnande Inter. Matrix och Cordoba har haft sina bästa dagar (å andra sidan är de OK att kasta in vid avstängningar osv). Jag kommer inte att spekulera i vilka värvningar man istället borde göra, det överlåter jag till andra men jag kan lyfta fram spelare som Obi som imponerat när han väl fått speltid och som har en enrom kapacitet. Låt han spela två av matcherna matcherna mot Genoa, Palermo eller Roma - och han kommer att växa. Den tredje matchen spelar Deki. När du sedan möter Man Utd eller Milan så kan du som manager ha lyxen att välja mellan en frisk och spelsugen Stankovic eller en Obi storlek större.
Sedan ska jag sticka ut hakan och tycka att Inter till nästa säsong borde göra en s.k. prestigevärvning, en värvning som visar resten av Europa att vi inte är mätta och nöjda med 2010 års framgångar utan att vi vill ha mer och här kan jag våga mig på ett par namn - skulle Inter värva antingen Alexis Sanchez eller Carlitos Tevez så värvar man två världstjärnor som precis blommat ut (Sanchez) eller befinner sig i karriärens topp (Tevez). Att värva båda två ser jag som väldigt svårt (man måste tänka på lagets balans och lönebudget - vi är inte Real eller Barca). Prestigevärvningar kan man inte göra varje år, det är ekonomiskt omöjligt och Inters filosofi har varit klockren sen Facchettis tid, rea-fynda på de spanska giganternas loppis (Eto'o, Samuel, Cambiasso, Sneijder, Lucio) eller hitta guldkornen från mittenlag (Milito, Motta och Maicon). Men som sagt, ibland måste man slå sig för bröstet och spänna musklerna - och sist Inter gjorde detta var 2006 då man värvade Zlatan från Juve.
***
Att skaffa en ny tränare och värva en konkurrenskraftigare trupp med en stjärnspelare eller två är inte nödvändigtvis ett kvitto på framgång. Färskaste exemplet på det är årets Juventus, som anställde Delneri och köpte in en drös med spelare som skulle kunna ta plats i laget direkt. Men det har gått som det gjort. Det gäller att ha tålamod, jag förväntar mig en stabilare och starkare Juventus nästa år som spelar på Italiens modernaste hemmaplan.
Nästa år kan bli ytterligare en mellansäsong där Juve kanske kommer ikapp oss och där Milan seglar ifrån oss - eller så får vi hem en supertränare - a man with a plan - och återtar vår pole position inom italiensk fotboll som vi vant oss att inneha. Det är det dilemma som Moratti & Co har när de ska välja vilken häst de ska hoppa upp på i sommar.
Då, nu och alltid - FORZA INTER!
