Våga provsmaka även något italienskt
Zlatan Ibrahimovic och hans Serie A-kollegor har sett till så att ligan verkligen är värd att titta på, oavsett vilken inställning man har till italiensk fotboll.

Våga provsmaka även något italienskt

Egentligen kanske det är bättre att låta de som fortfarande gnäller på Serie A vara och ignorera dem. Och egentligen kanske mitt propagerande för italiensk fotboll börjar bli tjatigt. Men här kommer i alla fall en ny krönika om konsten att njuta av Serie A och en utmaning till alla dem som fnyser åt den italienska ligan och envist förskjuter den.

Som supporter till ett italienskt lag, i mitt fall Milan, har man knappast behövt värja sig mot dryga anklagelser om att man skulle vara ett medgångsfan de senaste åren. Möjligtvis fick Inter ett antal Zlatanister på halsen när Ibrahimovic briljerade i den blåsvarta tröjan för några säsonger sedan, men över lag kan vi som brinner för den italienska fotbollen knappast lastas för att bara bry oss i medgång och när vindarna blåser i rätt riktning. Tvärtom har den italienska fotbollen allt som oftast hånats och likaså har vi med sympatier för italienska lag förlöjligats under de mörka åren, som bortsett från Inters Champions League-titel varit förknippade med misslyckanden såväl för de italienska klubblagen som för Gli Azzuri.

Även om höstens Serie A-inledning i mina ögon har varit väldigt intressant och har bjudit på såväl många bra matcher som intressanta skrällar samtidigt som den svenska mediebevakningen har ökat så betraktas likväl den italienska ligan som en b-variant i jämförelse med Premier League och La Liga. Det trots att spelet har blivit allt bättre, inte minst i höst, tempot i flertalet matcher högre än tidigare (se på Napoli, de har turbofart i allt de gör) och resultaten i många fall oförutsägbara. Den italienska ligan lever i allra högsta grad men tyvärr är det väldigt få utanför oss i den förlovade Serie A-sfären som har insett det. Jag såg exempelvis följande personliga meddelande hos en kontakterna på min MSN-lista för inte så längesen: “Serie A, vilken skit”. De orden sammanfattar ganska väl den inställning som många fotbollsintresserade - men inte sällan okunniga sådana - har när det kommer till italiensk fotboll.


Just därför skulle jag vilja påstå att det är extra skönt och roligt att vara riktig supporter till ett Serie A-lag. Det är skönt att slippa en massa medgångsfans och veta att merparten som intresserar sig för italiensk fotboll och som utger sig för att vara supportrar till italienska lag verkligen är äkta. Det är människor som verkligen brinner för allt som har med calcion att göra. Helt enkelt sådana som inte följer den ström av icke insatta kritiker som tror sig ha patent på att uttrycka åsikter om Serie A, utan att vara beredda på att få dessa åsikter från oss som verkligen kan något om sakfrågan.

Många av Serie A-kritikerna bland gemene män och kvinnor där ute resonerar liknande när det gäller italiensk fotboll som barn gör när det handlar om maträtter. Ni minns väl hur man var som liten? Det fanns viss mat, framförallt fiskrätter men självklart även annat (spenat och lök i mitt fall), som man helt enkelt inte skulle tycka om. Det spelade ingen roll hur den där fisken lagades till, den smakade helt enkelt inte gott. Det hade man bestämt sig för på förhand. Det var ju inte ens någon idé att pröva, för man visste att det inte skulle falla en i smaken. Precis på samma sätt verkar det som att många fotbollsintresserade, allra helst de med anglofila drag som enbart räknar Premier League, fish and chips och öl till kategorin finsmakande, fungerar när det handlar om Serie A. Varför ens bry sig om att se en match mellan ett par sopgäng som Napoli och Milan exempelvis när man redan på förhand bestämt sig för att den kommer att vara tråkig, dålig och inte bjuda på någon fotbollspropaganda alls värd namnet?

Givetvis är det helt meningslöst att titta på italiensk fotboll om man redan innan matchstart har bestämt sig för att tycka illa om det som man kommer att få se. Tillhör man den skaran av människor som har satt en stämpel på Serie A som en kass liga utan underhållningsvärde, en stämpel som man präntat in så hårt att den är i det närmaste omöjligt att tvätta bort, så förstår jag om man väljer att inte titta. Man får ju ändå inte ut något av det då.


Men samtidigt måste det väl ändå kännas ganska dumt att likt en snorunge som inte vet bättre redan utan att testa ha bestämt sig för vad man ska tycka. Ungefär som att gå på blind-date och intala sig själv att dejten är ful innan man ens har träffat personen i fråga, eller som att innan man ens tittat ut genom fönstret på morgonen klargöra att det minsann kommer att bli en mulen och trist dag, för att sedan stanna inne hela dagen just därför trots att solen skiner från klarblå himmel. Bara korkat och barnsligt helt enkelt, men likväl en attityd och inställning som existerar i hög grad även hos många vuxna fotbollsintresserade.

Att hävda att allting är som förr i Serie A med defensiv fotboll, catenaccio och 1-0 i varje match är lika okunnigt och korkat som att påstå att Premier League fortfarande bara är sparka, spring och tackla. Men att säga det förstnämnda är allmänt vedertaget och accepterat.

Jag vet inte hur många gånger man känt att man måste rycka ut i försvar för den italienska fotbollen som man så innerligt tycker om. Och jag vet inte heller hur många gånger som man har upplevt att folk bara fnyser och ler hånfullt åt ens åsikter. Men egentligen är det väl deras problem, vi som följer Serie A kan ju inte hjälpa att deras enorma okunskap och bakåtsträvande syn på saker och ting gör att de inte ens bemödar sig att slå på tv:n när det vankas Club Calcio, Simon Bank och äkta passion i rutan.

Eller kanske handlar det i grunden inte om att de inte vill eller orkar bry sig, de som skriker högst det ämnet är “kritisera Serie A” men som snabbt som attan lämnar talarstolen hånfullt mumlande när ämnet i stället blir “kunskap om Serie A”. Det kanske helt enkelt handlar en inneboende rädsla och osäkerhet. För hemska tanke om man som anglofil och Premier League-älskare skulle bänka sig framför en italiensk ligamatch och verkligen känna att man tyckte om det man såg. Hur skulle man reagera då? Om hela ens varseblivning av världen rubbades? Visst förstår man oron…


Avslutningsvis är ett tips till alla er som inte, tvärtemot oss Italienälskare, har fallit för allt som den italienska fotbollen innebär att trotsa era normer och värderingar, slå på TV4 Sport nästa gång det vankas Serie A-fotboll och ge ligan en sportslig chans. En annan av mina vänner sa häromdagen, efter att ha sett Napoli-Milan, att “jag brukar inte alls gilla Serie A, men den matchen var faktiskt riktigt bra”. Så visst finns det trots allt hopp om att en del Serie A-kritiker ska öppna ögonen.

Visst, vi kan förstås inte tycka lika om allt här i världen och italiensk fotboll kan förstås inte falla alla i smaken. Men att folk agerar domare och tar sig rätten att själv placera in en hel liga i ett fack utan att besitta någon kunskap om densamma det köper jag aldrig. Se ge Serie A en ny chans, jag tror inte att ni blir besvikna.


 

Fredrik Alfredsson2010-10-28 20:07:00
Author

Fler artiklar om La Curva

Goals of the week (omgång 11)