Rombloggen med Helmer: Vardagliga livet i Rom
Det har snart gått två hela månader sedan man satte sin fot på Ciampinos flygplats för att spendera över ett halvår i den italienska huvudstaden. Trots att man sedan tidigare är bekant med staden samt bott här under längre perioder så känns det först nu som man är en del av systemet. Man har numera en vardag som alla andra, man ser fram emot helgerna, man storhandlar på mercaton, man köper månadskort för att sedan trängas på bussen varje morgon, för varje dag som går blir man mer och mer italienare.
Skämt och sida så är det lite tråkigt också, under tidigare vistelser brukar man helt kunna fokusera på fotbollen. Det är numera svårt att exempelvis spontat åka ut till Trigoria för att följa träningarna, svårt att åka på bortamatcher som spelas på vardagar med mera så man får istället se fram emot helgerna som istället enbart dedikerats fotboll.
Senaste matchen var som bekant i söndags hemma mot Parma, om den finns väl numera inte så mycket att säga om förutom att det fortfarande är svårt att få klart för sig hur Vincenzo Montellas inträdande kommer påverka laget och enstaka spelare. Kommer till exempel Jeremy Menez äntligen få sin välförtjänta speltid, det verkar dessvärre inte så efter flygplanets inledande matcher.
Det har trillat en del mail i min inkorg angående det vardagliga livet samt till viss del skolan, hur allt fungerar och de största skillnaderna. Som sagt har jag kommit in i det hela lite bättre nu ock kan berätta om en del kulturella skillnader som man framförallt i skolan har märkt.
När man som svensk åker ut i världen har man alltid med sig i ryggsäcken att på något sånär sätt respektera tiden. Här nere känns det som en värld utan tid. Så sent som igår till exempel startade en helt ny kurs på universitetet. På plats cirka fem minuter före avsedd tid så känner man sig nästan sen men det finns inget ”att vara sen” i Rom. Läraren kommer en kvart senare och sätter sig ner, drar igång föreläsningen helt obemärkt. Det finns dock värre exempel då en annan lärare som anlände lika sent, istället för att starta föreläsningen sade till oss: ”-Kan ni vänta, jag måste ha en kaffe nu!”
Allt är så mycket mera avslappnat och inte samma noggrannhet som i Sverige. Det avspeglar med all säkerhet hela samhället i sig och är väldigt intressant att uppleva på plats. Helt plötsligt ringer det i en students mobil. Läraren höjer rösten och säger åt oss: ”-Svara om det är viktigt, svara om det är er familj, det är inte hela världen”. Riktigt så hade det inte låtit om det var den svenska mentaliteten som gällde.
Den bästa läraren är såklart Gabrielle, en tvättäkta romanista som abonnerat på säsongskort i snart 30 år. Första dagen frågade en annan lärarinna ifall vi hade någon Laziosupporter bland oss, som tur var inte för annars hade schemaomläggning varit nödvändig. Gabrielle hade mycket väl sett Roma Club Svezia-banderollen på läktaren och tappade nästan hakan när han fick reda på att det var jag som satt upp den. En mycket rolig händelse var att vi av en ren slump stötte på varandra i Bologna, ingen av oss trodde den andra var så ”inbiten” men hädanefter kollar vi alltid med varandra inför matcherna. Jag nämnde problemet med vardagsmatcher och att de ibland kan krocka med matcherna, men så länge lektionen är satt på Gabrielle så vet man att det alltid han i slutet av lektionen innan säger: ”-Bara en sak, imorgon är lektionen flyttad till förmiddagen, fråga inte varför, det är bara så”. Bara i Italien.
Italien är verkligen härligt, varför ska allt vara så strikt och bestämt från början? Det är inte värre än att allt löser sig ändå, man kan ta förslagsvis köpa en pizza med nutella på under tiden så kan du ta an bekymren lite senare. Mitt närmsta problem är hur jag ska göra på fredag, för klockan tio på förmiddagen har jag nämligen föreläsning i fyra olika ämnen samtidigt, det lär väl ta priset?
Hur det än slutar så kommer man på fredagskvällen sitta med hög puls, skrikandes heja fram Roma som åker till Lecce och spelar på Stadio Via del Mare. Jag var där ute på klacken för två år sedan med blandade minnen som resultat men blir hemma denna gång och laddar för derbyt istället. Ett derby som kommer ha över 50 svenskar på plats, bland annat min mormor. Låt mig avsluta med ett citat från just min mormor efter hennes förra och dittills enda fotbollsmatch av rang: ”-Känslan att känna tårgasen i ögonen innan derbyt var det härligaste känslan i mitt liv”…
Nedan ser ni ett typsikt skyltfönster för en italiens bokhandel, magiskt...
Tidigare inlägg:
#1: Strax dags för avresa!
#2: Bo hos domaren eller Adriano?
#3: En dag på Trigoria, med 30 bilder!
#4: Poker servito!
#5: Roma-Cagliari 3-0, stabil seger hemma på Olimpico!
#6: Mot Bologna i helgen!
#7: En vit söndag i Bologna
#8: Roma-Brescia 1-1, kostsamt poängtapp hemma på Olimpico, bildspecial
#9: En titt på Roms tredje klubb, Atletico Roma!
#10: En mörk kväll på Stadio Olimpico
#11: Reseberättelse från Genoa borta
