Vem borde efterträda Allegri?

I väntan på Sarri tillåter jag mig att drömma stort!

Sommarens silly season riskerar att bli stökigare än på länge i Juventus. Mest fokus riktas självklart mot tränarbänken. Vem ska leda Juventus efter succén Max Allegri...?

Någon enkel uppgift är det inte. Juventus kommande tränare ärver enorma förväntningar samt en spelartrupp som de senaste två säsongerna tappat åtskilligt med kulturellt kapital via spelare som Buffon, Marchisio, Asamoah, Lichsteiner och Barzagli. Juventus spelartrupp är högklassig, men inte den lagmaskin som präglade Allegris första upplagor. Därmed krävs åtgärder, för det är inte briljans som kommer vinna den där efterlängtade Champions League-titeln till Juventus. Vi har ingen chans att matcha klubbar som PSG, Manchester City, Barcelona eller Real Madrid vad gäller att värva mest och dyrast. Berättelsen om nästa triumf kommer handla om taktik, disciplin, lagarbete och attityd, alltså just sådant som en högklassig tränare förväntas bidra till. Så vem ska göra jobbet? Låt oss ta en titt på de tio mest intressanta alternativen.

De troliga: Sarri, Di Francesco, Simeone Inzaghi, Mihajlovic, Ancellotti
”Italiensk” brukar smälla mycket högt när Juventus utformar kravprofiler vid tränarrekryteringar. Väldigt mycket talar också för att Juventus blivande tränare återfinns i den här kvintetten.

Maurizio Sarri dominerar skvallret. Den gångna säsongen har bitvis varit problematisk, men en tredjeplats i Premier League och en Europatitel ligger närmare succé än fiasko. Rapporterna om Sarris önskemål att stanna i London får väl betecknas som splittrade, och mycket talar för att han inom kort presenteras som Juventustränare. På plussidan: Sarri förespråkar en attraktiv fotboll och har en gammadags karisma och personlighet som är lätt att gilla. Men är det verkligen i Juvntus hans talanger tas bäst tillvara...? Sarri känns som en fotbollsromantiker snarare än en strateg, och sådana tenderar att funka bättre i Neapel än i Turin. Den reservationen till trots – Sarri är en skicklig och sympatisk tränare, bör betraktas som en bra lösning och är i nuläget favorit till jobbet.

Alternativen då...

Eusebio Di Francesco gjorde underverk i Sassuolo, tog fjolårets Roma till semifinal i Champions League och förespråkar en modern offensiv fotboll. Känns lite för snäll och trevlig för det här jobbet, men vore ändå ett spännande val. Han får bli min bubblare i den här diskussionen. Faktiskt skulle jag föredra honom framför Sarri.

Simeone Inzaghi har gjort ett bra jobb i Lazio, men har han verkligen hårdheten och den taktiska skärpan för tränarbänken i Juventus? En acceptabel nödlösning i mina ögon, inte mer.

Sinisa Mihajlovic är inte italiensk i teknisk bemärkelse, men däremot i praktiken. Han har pondus och kan Serie A på sina fem fingrar. Hans senaste insats som inhoppare i Bologna var femstjärnig. Tränarkarriären i stort får väl däremot snarare ses som blandad. Mihajlovic lite koleriska personlighet behöver inte vara ett minus i Juventus, med företrädare som Conte och Trapattoni, men själv önskar jag en kyligare och mer beräknande person än Mihajlovic vid rodret, och det skulle förvåna stort om han får jobbet.

Carlo Ancelotti är klassig, sympatisk och rysligt skicklig. Bara det att ALLT i kombintaionen Ancelotti/Juventus känns fel. Ancellottis roll i Juventus tränarhistoria är att vara den där parentesen under Lippis storhetstid, och jag tycker det räcker så. Det skulle inte heller se särskilt snyggt ut – vare sig från vår eller hans sida – att avsluta hans arbete i Napoli.

Lyxalternativen: Guardiola, Klopp, Pochettino
Pep Guardiola är förmodligen Europas mest högaktade tränarhjärna. Men han har jobb kvar att göra i Manchester, och finns det någon som får ihop kombinationen tiki-taka och Juventus. Nej, pass på den!

Jürgen Klopp vore en dröm, och ligger ohotad på andra plats på min personliga lista. Kraftfull och hetlevrad, men också rolig, sympatisk och känslosam. Kort sagt en enastående personlighet, som också visat att han kan besegra betydligt mer bemedlade konkurrenter. Problemet: Han är upptagen, och jakten på en Premier League-titel i Liverpool lär slå allt som Juventus kan erbjuda just nu. Nästa gång!

Upptagen är även Mauricio Pochettino, men gäller det verkligen om Tottenham vinner kvällens CL-final…? Om nästa säsong inte kan bli något annat än ett steg bakåt kanske det är läge att hoppa av. Argentinaren lär stå mycket högt på Juventusledningens önskelista, det skulle säkert gå att komma överens med Tottenham i ett sånt läge, och jag tror knappast att Pochettino själv vore ointresserad. Mycket konstigare saker har hänt! En outsiderchans vill jag ändå ge honom.

Den bittre och arbetslöse: Mourinho
Det är inte särskilt länge sen den här lösningen hade setts som nära nog självklar. José Mourinho är ledig, det finns en storklubb att ta över, vad finns att fundera över? På plussidan skulle vi få en mästertränare med en meritförteckning lång som en fantasyroman. På minussidan skulle vi också få en självömkande konspiratorisk surkart som dessutom med jämna mellanrum uppträder som en barnslig fjant (Ancellottis raka motsats, om ni vill). Samt massor av trist fotboll och glädjelösa spelare. Nej tack!

Den rätte: Deschamps
Med all respekt för samtliga ovan nämnda, så finns det ett – och endast ett – tränarnamn som käns HELT rätt, och det är givetvis Didier Deschamps. Han är en naturlig auktoritet med hjärta och historia i Juventus. Samt en skicklig tränare och taktiker som vunnit VM och tagit Monaco till Champions League-final (vilket egentligen är en långt större bedrift). Han lotsade Juventus till Serie A under sin enda tränarsäsong hos oss, och även om skilsmässan från klubben därefter blev hård känns det som en relation väl värd att lappa ihop.

Säkert drivs Deschamps av att bli första spelare att vinna VM och EM som både spelare och tränare, vilket vore en oerhörd prestation. Men chansen att vinna CL både som spelare och tränare vore ingen dålig morot det heller... Vore jag Juventusledare hade jag tömt spargrisen och knallat iväg till franska fotbollsförbundet för att lösa ut Deschamps kontrakt. Det är en lösning med både hjärna och hjärta, som slår alla andra alternativ med god marginal. Har jag någon gång sett en transfer värd att lägga pengar på är det den här.

Självklart tror jag inte det blir så, men jag ärJuventino - jag drömmer alltid vackert dagen det spelas Champions League-final.

- - -

Till sist: Nog kommer det kännas egendomligt att se Antonio Conte i Inter, men Serie A blev samtidigt ungefär 100% roligare. Älskade gamle Antonio, jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta - och jag menar det nästan helt och hållet!

Mats Engman2019-06-01 13:00:00
Author

Fler artiklar om Juventus