Vem väntar runt hörnet?
Lazio står efter en stapplande höst inför en viktig vår där Edy Reja återigen har plockats in för att stabilisera laget och ta oss ur denna svåra stund. Men frågan är om den långsiktiga lösningen redan är på plats vid hans sida?
Såpan mellan Lazio och Petkovic har som bekant fortsatt och lär höra tala om sig under våren. Däremot har han nu officiellt ersatts av Edy Reja som till slut fick förre primaveratränaren Alberto Bollini vid sin sida. Men enligt rykten tror GdS att mycket mer rör sig bakom valet av Bollini och att det finns en långsiktig tanke bakom hans uppflyttning. Det är onekligen en kittlande tanke.
Parallellen görs givetvis till när Mancini assisterade Sven-Göran Eriksson säsongen 2000-01. Duon innebar nödvändig erfarenhet och känsla för klubben. När Svennis stod för en fadersroll stod Manicini för att väcka sina förra lagkamrater med sin grinta. Svensken kom sedan att lämna klubben och Mancini tog över.
Träningsmatchen i fredags avslöjade ett konstant snack mellan Reja och Bollini om spelet och spelarnas rörelser. En tydlig signal om att Bollini inte sitter på bänken för att stå i skuggan av Reja. Om de kan behålla harmonin mellan sig kan det bli ett oerhört viktigt element för framtidens Lazio.
Bollini får nu möjlighet att dra nytta av Rejas långa erfarenhet för att kunna anpassa sig till att träna på seniornivå. I fråga om kvalité har Bollini redan visat upp sig som en taktiskt förberedd tränare med en stor förmåga att hantera spelarna och hålla dem motiverade. Han har ett stort sinne för att scouta motståndet och har för de yngre spelarna visat sig vara mer än bara en tränare.
Vad gäller framtiden kan man fråga sig om inte Bollini egentligen har de egenskaper vi söker. Vladimir Petkovic var en metropolit och en vältalig man. Men i fråga om den trygghet och stabilitet som Lazio nog behöver, var han enbart en naiv tanke. Det dröjde inte länge innan Petkovic ryktades till olika jobb så det var ingen chock att han sedan kontaktades av det schweiziska förbundet för att ersätta gamle Hitzfeld. Han hade ingen annan koppling till Lazio än att det var vi som just då betalade hans relativt underbetalda lön. Med tanke på hur hans status förändrades under hösten var det inte konstigt att han tackade ja till erbjudandet, oavsett vad nu Lotito tycker om det.
Bollini har dock varit länge i klubben och han har tydligt visat att den har en stor plats i hans hjärta. Han känner klubben och miljön. Han har en utmärkt relation med flera av spelarna och i synnerhet med de ynglingar som han har haft i primaveran, där flera efter utnämningen tillskrivit honom en stor betydelse för sin utveckling och hans förträfflighet som tränare och människa (Onazi, Keita och Tounkara). Utlånade mittfältslöftet Cataldi tog sig tid under juluppehållet för att se träningsmatchen och pratade efteråt om Bollini som ett utmärkt val för Lazio.
I en uppluckrad fotbollsvärld och i ett Lazio som under hösten beskyllts för att vara splittrat och att inte spela för tröjan, tycks det vara behövligt med en referenspunkt på tränarbänken som också har en långsiktig tanke och känsla för att träna just Lazio. För mig får det gärna vara Bollini.
