Venezia - Lazio
1 - 3

Venezia Lazio 1-3

Årets sista match slutade med en sällsynt bortavinst, i en match som onödigt länge stod och vägde.

Matchen i korthet
Matchen öppnades på ett sätt som alla Laziali hade hoppats på. Höstens kanske bäste spelare Pedro drev upp bollen ungefär från mittlinjen, inåt i banan, för att själv avsluta och placera bollen bakom en chanslös Romero i Venezia-målet. Snart skulle istället hemmalaget slå tillbaka och mellan minut femton och trettio förde man spelet oroväckande bra. Strax innan halvtimmen kom också reduceringen efter att fjolårets målspruta Forte kom ut ur måltorkan efter mer än ett halvår och nickade in bollen förbi Strakosha, efter ett mycket fint inlägg av Aramu.

Andra halvlek hann knappt börja innan Lazio återigen tog ledningen. Danilo Cataldi lyckades osannolikt nog att skruva in en fint slagen hörna i bortre hörnet. Trots att Acerbi pekade på sin egen axel för att signalera att han var sist på bollen tillskrevs ändå just Cataldi målet, fullt rättvist. I en match som går fram och tillbaka, och som onödigt länge stod och vägde, kunde Lazio till sist utöka ledningen till 1–3 innan slutsignalen, efter att Luis Alberto både stod för en nyckelpass och ett mål i ett och samma anfall. Kvällen avgjordes av Lazios spanjorer.

Analys
Bortavinsterna har inte haglat ner under hösten och jag tänkte på förhand för mig själv: En vinst är en vinst, låt oss bara ta tre poäng för att sedan gå på julledighet. Men något i mig skaver ändå. Dels på grund av att höstens spel många gånger inte sett så bra ut, dels för att vi står inför en vinter-mercato där, som så många gånger förr, en hel del skulle behöva hända. I bästa fall kanske Lazio kan avsluta det som sommarens transferfönster inte hann.

Förutom att göra oss av med uppenbart döda träbitar som Muriqi ryktas såväl Lazzari som Strakosha bort. Bland de namnkunniga värvningsryktena finns Kepa, Emerson, Rugani, Bergwijn och Lasagna, men ingen av spelarna känns extremt spännande. Efter Peruzzis uttalande tidigare i veckan börjar till och med jag, som så länge försvarat Lotito och Tare, tänka att klubben kanske hade kunna nå högre höjder om det inte varit för ledningen arrogans.

Jag gillar Sarri som person och tränare. Han är alltid ärlig och framstår därför som sällsynt dessa dagar, när nästintill allt och alla är medietränade och döljer sig bakom platta budskap. Sarri säger som det är – laget försvinner ibland, de spelar ojämnt och behöver höja sin nivå. Taktiken är det heller ingen fel på. Men med en trupp som i vissa delar inte har kvaliteten går det inte att spela hur bra som helst, oavsett hur bra tränaren på bänken är. Du kan köpa en Ferrari-bil, men är motorn från en Volvo Amason kommer den ändå inte att gå lika fort som en Ferrari.

Jag hoppas därför att Lottare gör en bra vinter-mercato, men förhoppningarna är väldigt låga. Behoven är dock stora, för matcher som dessa ska inte stå och väga onödigt länge.