Krönika: Drömmen hänger på en vadmuskel
En hel stads förväntningar, framtidstro och drömmar vilar på en man. Han kan ge dem stoltheten, värdigheten och respekten tillbaka efter tio är av elände och misär. Det enda hindret är en vadmuskel.
Det finns spelare som är oersättliga för sina lag. Sen finns det spelare som ÄR sina lag. Utan dem är laget ingenting. Dem är som cementgrunden i ett höghus, utan dem så faller allt samma. Islänningen Emil Hallfredsson är en sådan spelare för Verona.
Med honom i laget vann Verona åtta raka matcher i Serie B under hösten och laget tog julledigt som tvåa i tabellen, vilket innebär en direktplats till Serie A. Efter juluppehållet har det inte gått lika bra för Verona. Två vinster och två förluster. Hallfredsson har varit med i två av matcherna – han har vunnit båda.
Islänningen är Veronas ”trascinatore” och ”regista” på samma gång. Han vinner bollar, slår millimeter precisa hörnor, frisparkar och passningar, och varje uppspel går via "il Panzer". Verona med Hallfredsson i laget kan knipa en direktplats till Serie A medan Verona utan Hallfredsson kommer sluta som ett mediokert mittenlag. Han är skillnaden mellan succé och likgiltighet, mellan drömmar och en trist grå vardag, mellan hopp och frustration.
Frustration över att veta hur bra det hade kunnat bli. Hur han och Mandorlini hade kunnat stå där tillsammans framför tusentals galna supportrar på Piazza Bra i slutet av maj och fira att Verona återigen är tillbaka där dem här hemma, i Serie A.
På tisdag spelar Verona hemmamatch mot Grosseto. Då kan drömmen om Serie A överleva eller krossas – allt hänger på Hallfredssons vadmuskel.
Islands- och Veronas flagga sida vid sida på Bentegodi. Hallfredsson är
en stor publikfavorit i Verona. Foto: Jack Nordholm
