Drömstarten - Tre viktiga punkter
Hellas Verona ligger femma i Serie:A efter sju omgångar. Varför? Vi tog fram tre viktiga punkter.
Vi gick igenom förra gången om vi var värde vår placering eller inte.
Nu ska vi kolla varför vi är där. Självklart finns det många aspekter att ta på:
Maurizio övertagande och tydliga målsättnig, Fansens otroliga stöd , både borta och hemma eller nykomlingens klassiska entusiasm.
Alla de sakerna kommer vi återkomma till eftersom säsongen fortfarande är i sin linda är det bäst, än så länge, att fokusera på själva spelet.
Här kommer tre nyckelpunkter - sett över sju matcher:
Bredd och tydlighet :
Sportchefen Sogliano tog inte lilla korgen när han plockade spelare, utan körde en riktig Maxivagn. Han hittade löften både hemma runt knuten och borta i Sydamerika, spelare som har klass men inte platsat i Italien. Landslagsmålvakt i Holland och stor världsmästarvagabond som kände att lusten har ingen ålder.
Jag var uppriktigt orolig på hur det skulle fungera. Hur få ihop ett gammalt lag med ett helt nytt? Sogliano hade plockat in en hel elva...plus reserver! Som alla pockade på att vara ledande i laget. Efter sju omgångar har det visat sig obefogat. Alla har dragit åt samma håll.
Som t.ex: Hellas har haft en backlinje som knappt varit intakt en enda match. Trots det så alla klarat omställningen otroligt bra. Tydligheten är grunden att det fungerar. Mittbacken Gonzalez var t.ex. borta hela fösäsongen, Han bara spela en träningsmatch – och det var mot primeveralaget. Ändå kommer han i och avlöser Maietta utan problem mot giganterna Juventus.
Mandorlinis känsla
Trots att misterexperimenterat i sina uppställningar och skiftat så har ofta tryggheten varit där. Har oftat litat på sitt 4-3-3, vilket också funkat bäst, men också haft kurage att ändra ganska omgående om saker inte fungerat. Som t.ex. hemma mot Livorno vågade han sätta Iturbe som trequartista direkt från start, utan att han spelat en hel match innan. Iturbe gjorde allt och lite till, både bra och mindre bra. Han så att potentielaen var där men såg att han blev för ensam, bredden försvann. Han ändrade helt sonika från 4-3-1-2 till trygga 4-3-3 och fick mer bredd på det och Jorginho kom in i matchen samtidigt som Iturbe fick en högre lägstanivå och Hellas kunde vinna matchen med 2-1 efter 1-1 i första.
De båda ändarna - Rafael och Toni
Jag har varit lite kritisk till Rafael efter de fyra första matcherna. Har inte rikitgt sett honom som en Serie:A målvakt och tyckt att Mandorlini skulle ge Mihaylov chansen. Bulgaren visade, tycker jag, tydligt i landskampen mellan Italien och Bulgarien att han håller bra klass.
Egentligen gjorde Rafael väl bara en riktig tavla på hela tiden (Torino borta) men gjorde heller inget spektakulärt.
Det visade sig att jag hade fel. Han räddade Gialloblú både mot Sassuolo och Livorno och har visat bra pondus och auktoritet som lagkapten efter att Maietta blev skadad.
Luca Toni – Il Leone. Ung på nytt, fast ändå inte. Nybliven pappa, både privat och för laget har gjort hans livs och lagroll helt annorlunda än vad han är van vi sen tidigare.
Hans auktoritet i laget obestridligt, både på och utanför planen. Har varit med i alla matcher utom mot Juventus och Sassuolo. Med andra ord har han legat bakom mer än hälften av målen i matcherna han spelat. Tre egna och två straffar och så en framspelning, det säger det mesta om hans betydelse.
Jag vet, ingenting är ännu vunnet. Säsongen är lång och allt kan hända men jag känner att en bra grund är satt, nu gäller det bara att murbruket är starkt nog och klara Italiens fuktiga vinterklimat.
Forza Hellas!
