Hellas Verona - Juventus2 - 1
Hellas-Juventus 2-1: "Bollen kändes väldigt tung"
Det var upplagt för ett antklimax. Staden hade laddat. fansen hade köpt upp stadion och den var slutsåld dagar innan avspark. 26.000 på läktaren, nytt kassarekord och bra resultat och fina matcher mot Milan och Lazio i färskt minne.
När matchen väl var igång blev känslan än starkare då hemmalaget dominerade totalt de första 20 minuterna och var nära många gånger att få in den.
Och det fick det också genom Kumbulla som nickade in en frispark från Veloso. Domaren kollade dock VAR och såg att han var någon centimeter offisde och målet underkändes.
Kunde de repa sig.
Nja , inte riktigt. Frenesin försvann och Juventus fick mer utrymme att ta sig igenom. Tre stolp och ribbträffar samlade de ihop innan massa blåste av för halvtid.
I andra hade Juve gett sig fasen på att inte ge Hellas samma utrymme. Låg lite närmare mittfältarna och Veloso fick problem med sina passningar.
Tillslut fick också Ronaldo den chansen han behöver och gjorde ett klassmål efter att hårt pressat av Rrahmani ändå kunna placera bollen otagbart för Silvestri.
Ni som minns matchen i Turin i September vet att hellas var otroligt nära och kvittera och plocksa med poäng från Allianz Stadium.
Det kändes som om det skulle bli ytterligare en hedersam förlust mot Sarri & co.
Då klvier Pjanic in i handlingen misskötte sitt jobb i straffområdet och gav Hellas och Borini en gratischans. Anfallaren gjorde inget misstag utan placerade ett svårt skott otagbart för Szczesny. Klassmål.
Det skulle vi klara kryss?
Nej, vi skulle ta det!
"Bollen väldigt tung, målet kändes litet och Szczesny väldigt stor"
Pazzinis känsla innan han slog straffen, som orsakats av att Bonucci styrt undan bollen med arme som Kummbulla nog hade satt, är något man verkligen inte skulle vilja veta innan - men nog kände man det ändå.
Han såg ut att vara mer en orutinerad femtonåring än en härdad trettiofemåring.
Straffen placerades självklart nervöst i målvaktens favorithöjd - men den var otagbart nära stolpen.
Bentegodi exploderar.
Nu-kunde-ingen-nå-oss. Fatal Verona är här igen.
Allt är redan historia en av de mest magiska veckorna i Hellas historia, och kanske den mest magiska det här årtusendet.
Egentligen skulle jag bara kunna skippa allt snack. Alla försök till att formulera känslan vad det här laget har gjort så här långt.
men bara kort...
Jag är så jävla lycklig!
Inte för poängen, inte för segrarna..
Utan för spelet de visar upp.
De spelet...
Hur är det möjligt med de spelarna Hellas har att få ett sån spel?
Snacka om att taktiken, kollektivet och moralen är överordnad indviden.
Efter matchen såg jag en bild, en jublande grupp män. Halvnakna, påklädda, skrattande, gråtande. jublande.
Vemodet kom in då jag insåg att det här gänget kommer splittras i sommar och det här ögonblicket kommer troligtvis aldrig igen, varesig för dem eller oss supportrar.
Den här veckan har varit magisk.
Poäng borta på San Siro mot Milan - spelande med en man mindre i en halvtimma.
Den frenetiska kampen på Olimpico som slutade mållös tack vare två kanoninsatser av de båda målvakterna.
Och så med de matcherna i benen tre dagar senare vända 0-1 till 2-1 sista kvarten mot grande Juventus...
Man gråter en skvätt av ren njutning, utmattning och lite sorg...
Super Verona, che festa negli spogliatoi #HellasVerona #VeronaJuventus #SerieA https://t.co/3a5dGMyZA9
— Hellas1903.it (@Hellas1903it) February 8, 2020
