Färjestad - Örebro
Inför Hellas - Cesena : Inte riktigt Via Dolorosa men...
Att Beethovens ödessymfoni skulle ljuda i Mandorlini inför matchen mot lördag är väl kanske att överdiva men att han kunde haft en angenämare återkomst av sina få spelare som var borta i nationens tjänst.
Hellas hade sex spelare på A-landslagsuppdrag, två kom hem skadade (Obbadi och Ionita) , två tilltufsade efter varit med om en trafikolycka (Moras och Tachtsidis). Lägg då där till att Lazaros form är inte direkt på topp och att Hallfredsson haft två tunga resor (Kazakstan och Estland) och oftast varit svag direkt efter sina landslagsamlingarna.
Läget på mittfältet ser med andra ord riktigt prikärt ut, och det i en "måstematch" mot Cesena hemma. Ett Cesena som lever mycket på sin konstgräsplan hemma och är klart mer beskedliga på bortaplan är nästan piskade att plocka tre poäng. De är fem poäng efter Atalanta och hela elva poäng efter Hellas som är de lagen som ligger närmast ovanför romagnolerna.
Att konstruera ett mittfält med de här premisserna är inte lätt då också de som inte varit kvar på "il paradiso" inte direkt lyst upp. Greco fick förtroende tidigt men har visat tydligt varför han inte fick förtroende i Genoa innan han kom på lån och Campanharo har inte bara kvalitetsbegränsningar utan har också varit skadad en längre tid för att späda på det än mer.
Vad har då Mandorlini kvar? Har han något som lyser upp rummet?
Ja, antagligen. Och det är rummet själv som lyser upp. Sala. Jacopo Sala.
Mittfältaren som Mandorlini förvandlade (nåja) till ytterback får nog flytta fram sina positioner igen. Det är ju han, Obbadi och Ionita som jobbat mest på högerkanten och i Mandorlinis otacksamma jobb att "släcka bränder" så tror jag han tänker att det gör mest nytta med honom där om han vill ha både Tachtsidis och Hallfredsson på plan. Han är ändå kanske den som är mest kreativ i Hellas trupp för tillfället, vilket skulle avlasta de övriga två ganska rejält i den offensiva fasen.
På anfallssidan kan jag inte se annat än att Gomez (tillbaka efter avstängning) och Jankovic ackompagnerar Toni på topp. Lopez kommer absolut inte komma till sin rätt mot Cesenas lågt liggande försvar utan alternativet skulle i så fall vara den tekniske Saviola, men där verkar Mister bara köra på att "den lilla kaninen" fungerar i ett tvåmanna -anfall, vilket jag har svårt att se framför mig på lördag med mittfältets digra skade- och ickeformslista.
Sen har Mandorlini två andra delikata problem att styra upp. Mittbacksparet och målvakten.
Att mister kommer köra Moras på ena positionen (trots trafikolyckan) är givet. Frågan är om han låter form gå före prestige. Rodriguez versus Marquez.
Vågar han peta Marquez? Mexikanaren har verkligen blandat och gett den här säsongen men tyvärr mer Kalkon än Kanon vilket gjort att han starkt har ifrågasatts bland fansen här nere. Hans långsammhet och dåliga tajming i brytningar har kostat Hellas några poäng och Rafa ett par röda kort. Ska också sägas att hans lugn och ledaregenskaper har gett de andra i truppen en boost, vilket nog också har räddat en och annan poäng.
Men frågan är ändå inte om det är över nu. Rodriquez mer begränsade men uppoffrande "på marken" stil har kompleterats bra med Moras luftspel. Backlinjen har känts mer trygg och balanserad de senaste matcherna (trots förlusten mot Lazio) och Mandorlini följer ofta devisen att man inte ändrar ett vinnande lag.
Och det gäller även då målvaktsfrågan.
Mister har, i stort sett, inför varje match Benussi har vaktat målet (de 7-8 senaste? ) att "Benussi står men Rafael är No 1"
Ingen tror på det längre. Mandorlini litar helt enkelt inte på att Rafael fixar det. Brasilianarens Juventusmatcher lyser upp som en varningslampa varje gång uttagningarnas görs och mister kommer inte ta in brassen förrän minst 35 poäng är inkasserade och kontraktet i stort sett klart. Eventuell poäng mot Cesena och vi (kanske) ser Rafael mot Inter veckan efter, inte förr.
Just nu är Benussi nummer ett
