Hellas Verona - Napoli
Inför Hellas - Napoli: Låt oss kisa och drömma...
Premiär! Och inte vilken som helst. Hellas tar emot Napoli hemma på Bentegodi. Inte bara ett underbart "I love to hate you" möte utan en riktigt vacker påminnelse om en svunnen tid.
Året är 1984. Debut för Osvaldo Bagnoli i Gialloblú. Debut också för Preben Elkjaer Larsen - den själkäre målstrutaren från Lokeren.
Men, också debut för El Pipe de Oro - Armando Diego Maradona - världens bästa fotbollspelare genom tiderna.
Argentinska underbarnet som köptes in för rekordsumman 65 miljoner svenska kronor från Barcelona.
Han hade inte tagits emot med öppna armar inför några hundra hysteriska fans när han steg av planet i början på Juli.
Ingen presentation på Piazza Plebiscito i Neapel inför några tusen.
Det blev värre än så.
Han hade samlat ihop 70.000 fans på San Paolo-stadion den 5 Juli.
Det var inte bara en doft av frälsarkänsla, det var en uppenbarelse av att Messias hade kommit.
Hans första frälsargärning var att vinna mot Hellas Verona. Laget som symboliserade hela nords arrogans och översittarsyn gentemot syd.
Alla väntade på att Maradona skulle sätta dit och förnedra provinslaget vid Adige.
Alla utom Osvaldo. Han mindes Spanien 1982. Han mindes Gentile och han mindes Maradonas frustration.
Han hade sin egen libyer - en tysk tiokampare.
Det är nämligen också den viktigaste debuten av dem alla - den för Hans Peter Briegel.
Den store tysken nådde final 1982 men fick aldrig chansen att möta Maradona. Tyskland mötte då aldrig Argentina i VM.
Nu var det hans tur att ta över Gentiles mantel och demolera och förgöra argentinaren.
Napolis tränare Marchesi slängde helt enkelt lammet till vargen. Han hade ingen som plockade bort Briegel från att trasa sönder (bildligt talat) sin gunstling. Marchesi lärde sig aldrig och fick bara den säsongen med Napoli.
Det blev en komfortabel seger inför ett fullsatt och soldränkt Bentegodi denna septemberdag 1984.
Napoli och Maradona slickade såren och kom igen och vann scudetton - fast säsonger senare.
Den här säsongen var vigt åt en socialist, pansartysk och "Selfkjaer" med en högst oväntat scudetto.
Men det är andra tider nu.
Över trettio år har gått och många fler pokaler och segrar har hamnat i Neapel än i Verona sen den senaste premiärmatchen mot Napoli på Bentegodi.
Gialloblú är nu för att slåss för överlevnad i Serie:A. Napoli gästar för att utmana om scudetton.
Formen, tempot, spelarkvaliteten är för tillfället extrema motpoler till varandra.
Napoli har rivstartat med tunga träningsmatcher och med Champions League-kval.
Hellas ser fortfarande ut att springa i för högt klippt gräs. Tunga ben och oprecisa passningar som riktmärke i en darrig cupmatch hemma mot Avellino (vinst 3-1).
Det är tydligt att Cassanata spelat in. Laget har tappat c:a tre veckor i taktiska förberedelser och missade chanser i mercaton pga historien.
Laget har egentligen tre saker att luta sig emot inför matchen ikväll för att kunna rubba gästerna:
Underskattning, undeskattning ...och så lite underskattning.
Ingen euforisk publik, ingen grinta, ingen taktisk masterpiece kan någonsin väga upp mot att Sarri slarvat med betydelsen av matchen.
Spelar ingen roll om han totalroterar och sätter säg själv som prima punta.
Vi behöver inte ens gå in på några taktiska dispositioner för att leta möjligheter för Hellas att vinna över bollen och starta ett anfall.
Napoli är just nu på en annan planet för att Hellas ska kunna få känna på bollen.
Det bästa vi kan göra är att kisa lite lätt på matchen 1984 och byta ut Maradona mot Hamsik och Bruno Zuculini mot Briegel och bara drömma, låtsas för en liten stund...
Trolig startelva hos Hellas Verona:
