Lagbanner
Krönika: Att spräcka ägget

Krönika: Att spräcka ägget

Gialloblu ståtar med den föga smickrade raden 0 - 5 - 3 efter åtta omgångar in i säsongen 2015/16. Visst, man kan se det positiva att laget "bara" förlorat tre matcher. men det förtar inte känslan av det verkligen är kris, för om man fått en sån dålig start så är det väldigt svårt att repa sig.


Det är hela 31 lag från 1989 (då för första gången blev 18 lag i serien) som inte vunnit på de åtta första omgångarna. Hur många av dem klarade sig kvar och hur?

Vi ska kolla på det genom åren och behöver inte gå runt kvarteret och leta.
Många har undrat om Hellas startat så svagt som i år någon annan gång?
Svaret är, ja.

Den gamle guldtränaren Osvaldo Bagnolis sista säsong 1989/90 med Hellas Verona (med Prytz i laget) slutade med en nedflyttning till Serie:B efter att lag inte vunnit en match förrän den 14:e omgången. Anmärkningsvärt nog på en arena de nu för tiden har otroligt svårt att plocka poäng på, nämligen Luigi Ferraris i Genoa. Det var mot just Genoa (klubben han skulle ta över säsongen därpå). Trots att den urusla starten så stannade Bagnoli säsongen ut. Det var helt enkelt omöjligt för ledningen att sparka en tränare som några år tidigare gjort det omöjliga.
Hellas krigade dock hela vägen och hade chansen ända in i sista omgången att klara sig.

Om man kollar vidare på  vilka lag som inte kunde spräcka ägget i vinstkolumnen så ser man att 1991/92 tog Ascoli din första seger i den 9:e omgången medan Bari fick vänta ända till den 15:e, de gick hela hösten utan vinst.  Den säsongen gick förresten Milan igenom utan att förlora en enda match. Båda lagen fick lämna Serie:A (tillsammans med Hellas).

1993/94 vann Lecce i den 10:e omgången och Reggiana (från Reggio Emilia), fick vänta ytterliggare två omgångar in de fick känna segerns sötma. Reggianas tränare Beppe Marchioro fick förtroendet hela säsongen trots den dåliga starten. Tur var kanske det för hans hjärta har alltid varit hos Milan och när de skulle mötas i sista omgången på San Siro så var Milan redan  klara mästare. "Biscotto" rykterna nära tillhands. Segern skrevs till 1-0 för gästerna efter ett mål med 20 minuter kvar av Max Esposito (som för övrigt gjorde en säsong med Hellas 1997/98 i B).

Men Reggiana fortsatte på samma ickevinnarspår redan året efter - 1994/95. Fast de höll pinan en liten stund längre.  I den 13:e omgången lyckades det ta första segern. Tyvärr fick Marchioro inte uppleva den utan ledningen hade tappat förtroendet redan efter åtta omgångar den här gången. Klubben hann býta manager ytterligare en gång till men utan resultat. Laget lyckades bara ta fyra segrar sammanlagt och var tidigt klara för B.
Ändå var de inte värst de året. Verona bittra rivaler Brescia tog sin första vinst i omgång 15 och dubblerade det fyra veckor senare. Det var deras högtidsperiod för sen blev det inte fler segrar för la Leonessa. Klart sist på ynkliga 12 poäng (i ett trepoängssytem!).

1995/96 tog Cremonese sin första skalp i den 11:e omgången mot Padova, som i omgången tidigare tagit sin första dito. De båda lagen tog hand de två sista platserna och var ständigt på nedflyttningsplats och var när bokslutet gjordes 10 respeketive 13 poäng efter salvezza.

1996/97 återkom vår gamla bekantskap Reggiana till Serie A igen. Och tror ni att de lärt sig något från förra vändan? Knappast. De fortsatte sin masochistiska stil med att förlänga smärtan, den här gången till omg 15 då bottenkollegan Perugia fick ge sig i början på januari. Dock var Granata tidigt avhängda och skrapade bara ihop 19 poäng.

Det var alltså väldigt förekommande med "vinstvarningar" de här åren och kommande år var inga undantag. 1997/98 avvakta Piacenza till den 10:e rundan in första segern kunde bärgas. Det klarade sig kvar genom att vinna hemma mot redan avstigningsklara Lecce med 3-1. de fick ihop 37 poäng på 34 matcher - och då hade de bara tagit fyra poäng på de första nio matcherna. Tränare Guerin fick förtroendet hela säsongen.

Året efter - 1998/99 så gjorde Venezia en återkomst i societeten efter att varit borta i tre årtionden. De såg också ut som de var kvar i svunna tider för efter 8 omgångar så låg de ohjälpligt sist med tre poäng och, självklart, utan seger. Den första kom mot Lazio hemma med 3-2 men kräftgången fortsatte. Stora ändringen kom under vinterfönstret. Uruguayanska stjärnan Recoba blev klar på lån från Inter och ändrade om hela kartan och plötsligt hade Novellino en spets på sitt lagbygge. Venezia avslutade våren med hela 9 segrar, elfte plats och 42 poäng och klarade kontraktet genom bortasegern mot Inter (!) med 3-1 i den näst sista omgången. Milaneserna hade inget att spela för och "Biscotto" dök upp igen.

1999/00 så kom Cagliari i mer blåsväder än vanligt på Sant`Elia. I den 16:e omgången kom medvinden för sardinierna efter en 3-0 seger mot Piacenza. Men degraderingen var odiskutabel för de mäktade bara med två segrar till.

Året efter - 2000/01 kom Napoli tillbaka efter två år i B med bl.a. Hellas Matuzalem i laget.
Men återkomsten blev bara ettårig för de kunde aldrig repa den dåliga starten med inte vinna förrän den nionde omgången. De hade häng hela tiden och det stod mellan fem lag att klara sig kvar. Som vanligt så vann alla av dem och Napolis seger borta mot Fiorentina blev betydelselös då bl.a. Reggina vände mot Milan, från 0-1 till 2-1 den sista kvarten av matchen. Verona var bl.a ett av lagen som klarade sig. De vann över Perugia hemma.

Först ingenting på tre årtionden, sen retur till Serie:A omgående för Venezia. Liksom Reggiana på nittiotalet så har det haft otroligt svårt att ta tre poäng.  I December säsongen 2001/02, dagen efter Lucia så tändes ett ljus för i Signori då de tog sin första seger för säsongen - den 15:e omgången.
Inte ens skifte på fyra tränare kunde rädda den starten på säsongen utan det blev ett dystert år för dem och för Hellas som tillsammans flyttades ner till B. Ingen av lagen skulle sen vara nära förrän Hellas återvände säsongen 2013-14.

Många har väntat på segrar som ni sett men lilla Como har nog väntat längst. Inte på hela hösten under säsongen 2002/03 kunde laget vinna. Knappa förluster och många kryss - men ingen vinst. När de väl äntligen vann i den 18:e omgången hemma mot Roma så var det inte ens hemma - de hade fått spela sina match i Piacenza. Nu hjälpte inte den lidnerska knäppen utan laget hamnade näst sist i serien.

Sa jag att Como väntat längst? Helt fel.. Perugia lyckades hålla borta vinnarmentaliteten i hela 21 matcher säsongen 2003/04. I ett kallt Reggio Calabria lyckades de vinna mot svåra Reggina. Sen small det till och laget tog sex segrar på tolv omgångar och gick om Modena och fick kvala mot Fiorentina. Det blev dock för tufft och de tappade Serie:A platsen efter 0-1 och 1-1.
Ändå, samma säsong, så lyckade ett lag vara värre. Nykomlingen Ancona tog allt till en helt ny nivå. 11 April - över sju månader efter premiären - fick biancorossifansen jubla på Stadio Del Conero söder om staden.  Bologna fick känna på smädelsen att komma hem tomhänt. Det blev dock inte den sista. Empoli sumpade också att ta tre poäng där i näst sista omgången, vilket blev dess olycka för en vinst där och laget hade fått kvala mot Viola i stället för Perugia.
Förresten, glömde säga det. Empoli lyckades också hålla vinstmaskinen borta. Men det bara i tio omgångar. Det ger knappt utslag på geigermätaren en sådan här säsong.

2004/05 var första säsongen med 20 lag - och bara tre flyttas ner. Självklart fanns det någon i gruppen som hade svårt att avgöra och det här året var det Atalanta. La Dea väntade iskallt över jul och nyår med sin första vinst (Viola hemma). De hade då fått Delio Rossi i Luciapresent vilket gjorde uppryckningen. Laget slutade på ganska fina 35 poäng - vilket skulle räckt hyfsat bra under många säsonger. Det här året stod det sig dock slätt. Klart sist då hela mellan 8:e och 19:e plats bara skijde 7 poäng (48-41). Bologna och Brescia fick lämna på tuffa 41 resp 42 poäng.

Följande år - 2005/06 var det åter turbulent i Cagliari. Tre olika tränare på tre första omgångarna (!). Ingen av dem fick dock känna på segerns sötma utan inte förrän Sonetti kom in under landslagsuppehållet i November blev det vinst. I nära tre månader hade de vänta på första trepoängaren. Det var i den 13:e omgången Sampdoria fick stryk på ön. Det var inge lyckoträff utan laget blev mer stabila och Suazo sprutade in mål (22). Kontraktet bärgades ganska lätt trots att bokslutet var på "bara" 39 poäng. De fanns de som hade de tyngre.
Treviso bl.a. Överraskningen var för svag för Serie:A och bara tre vinster inkasserades. Första vinsten kom mot Reggina borta med 2-1. Dssförinnan hade laget bara skrapat ihop 3 mål och två poäng. Serie B kändes klart redan innan första segern.
Nu var det också ett tredje lag som inte vann. Messina från Sicilien tog inte första segern förrän sista Oktober i den 10:e omgången. De krafsade ihop fem stycken till men lyckades inte få ihop mer 31 poäng och nerflyttning - Men det fanns räddning för dem Calciopoli. Juventus dömdes till nedflyttning och sicilianarna räddades kvar. Det är dock inget som är taget med i beräkningen utan vi ser dem som nedflyttade. Punkt.

En gång är ingen gång - två gånger är en vana. Eller?
Visserligen så lyckades Cagliari bara skifta managers tre gånger och  och väntade bara till 9:e omg innan man vann 2006/07. Mot vilka?  Sampdoria så klart - samma som året innan. Att de klarade sig kvar igen har ni antagligen redan listat ut.
De var inte de enda som fick kriga om trepoängare. Ascoli fick slita ont och på dagen före dopparedagen så gav de dess fanns en fin juklapp efter en 3-0 seger mot Chievo, som själva också satt sig i en prikär situation med ickevinster. De tog sin i Omg 13 i slutet på November.
Inget av lagen klarade dock kontraktet. Ascoli fixade bara fyra segrar till men Chievo hade allt i egna händer den sista omgången då de hade en direkt avgörande match mot Catania borta - fast de var mer hemma för Chievo för den gick av stapeln i Bologna. Anledningen var att Catania förbjöds att spela sina hemmamatcher att polismannen Raciti dödats av Cataniafans i februari inför matchen mot Palermo. Kryss hade räckt för åsnorna men Catania vann med 2-0 och Chievo åkte ut på 39 poäng.

2007/08 var det två amarantolag som passerade åtta matcher utan att vinna. Det blev inte avgjort förrän i den tionde omgången då Reggina tog emot Livorno. Dock var det gästerna som visade mer vilja och vann med 3-1.  Kalabreserna fick vänta ytterligare två omgångar och det var också de som klarade sig bäst och kontraktet var fixatt redan innan sista omgången. Livorno höll sin position som jumbo.

Toskanerna repade sig dock bra och kom igen 2009/10. Men tyvärr hade de inte lärt mycket av läxa utan avvaktade till 9:e omgången med en vinst. Men inte vilken skalp som helst. 1-0 borta mot ligatvåan Roma (som om man ser efteråt vunnit den matchen varit ligamästare).
Men vinsten hjälpte inte Livorno utan det blev sista plats och degradering - igen.

Cesena var nästa lag i raden. 2011/12 fick det sin första vinst i Romagnaderbyt mot Bologna på Stado dall´Ara. Lag var dock för svagt för att repa skadan och kom klart sist på 22 poäng.

Bologna stod förresten sen på tur att hålla hårt nollan i vinstkolumnen. 2013/14 (Hellas comeback-år) ordnade den gamla Hellasspelaren Crespo segern mot bottenkollegan Livorno hemma i den 9:e omgången. Segern hjälpte inte mycket utan Bologna stannade på 29 poäng och näst sista plats.

Efter Bologna så är det att nu Hellas Verona som ska upprepa vad bara sex lag sen 1989 klarat av - Salvezza.
Det är Reggiana 93/94, Piacenza 97/98, Venezia 98/99, Cagliari 2005/06 och 2006/07 och, till slut, Reggina 2007/2008.

De övriga 25 har alltså fått börja om kommande säsong i Serie:B (Även om Messina klarade sig kvar, så...). Det är hela 81%. Få lag av de 25 var med och krigade till sista omgången men, som ni ser, det är ingen vacker läsning.
Medicineringen för att svälja det hårdsmälta ägget har varit olika för klubbarna. Tränarskiften, nya spelare och kontinuitet är några.  
Men en sak har de nog haft gemensamt. Att våga förlora.

Mandorlinis mannar har tappat ledningen sex gånger på åtta matcher. Hämtat upp en gång av tre säger ganska mycket. Rädslan för att förora är tydlig vid ledning - men släpper i underläge, vilket är naturligt. Men den borde på något sätt förenas med den första mentalt, då kommer segern förr eller senare. Men räcker det?

(källor: Telenuovo, Wikipedia, legaseriea)

Johan Stistrupjuws@live.se@wintherbird2015-10-22 08:44:00
Author

Fler artiklar om Hellas Verona

Inför Salernitana - Hellas Verona: Ett ögonblick kan förändra miljoner livsöden
Baronis livsviktiga smash-and-grab seger
Den bästa soldaten är den som inte har något att förlora