Lagbanner
Vänskapen mellan Hellas och Roma - “En gatugrej”
Veronesi och romanisti sida vid sida på Bentegodí. Foto: almenaccogiallorosso.it

Vänskapen mellan Hellas och Roma - “En gatugrej”

På lördagkväll ställs Hellas mot Roma på Bentegodí i ett sprakande rivalmöte mellan två passionerade supporterskaror. Men så har det inte alltid varit. I ultraskulturens vagga stod Curva Sud i Rom och Verona enade.

Det var under 1970-talet, i begynnelsen av ultrasrörelsen i Italien, som “papporna” i respektive Curva Sud, trots den geografiska distansen mellan städerna, knöt ett vänskapsband utifrån likheterna i mentaliteten, den lokala tillhörigheten till sin stad och passionen för sitt lag. “Det var en gatugrej”, som en av huvudpersonerna till vänskapen Sandro Masetti förklarar det.

"Roma hade blivit en del av honom"
Farbror Guido var målvakt i Roma 1930-1943. Han spelade 364 matcher för huvudstadslaget och fick smeknamnet “il primo portiere di Roma”. Han var även med i laget som bärgade klubbens första scudetto 1942. Brorsonen Sandro var en av förgrundsfigurerna i uppstarten av il tifo veronese och Brigate Gialloblú.

“I min familj var vi alla väldigt inbitna Hellas-supportrar men genom zio Guido var Roma alltid väldigt närvarande. Roma hade verkligen blivit en del av honom och han pratade om det med stolthet. Och det är klart att det blir så efter så många år i klubben”, berättar Sandro.

“När vi hälsade på honom så drev han med att vi förblev trogna vår stads lag men alltid med glimten i ögat. Min pappa brukade åka med honom och titta på Romas bortamatcher i norra Italien och ibland fick även jag följa med. Jag minns att han tog med mig till ett hotell där jag fick träffa Romaspelarna innan de skulle möta Mantova.”

Roma tog över Curva Sud på Bentegodí
Det var flera tillfälligheter, där Sandro Masetti var en av huvudpersonerna, som ledde till “gemellaggion” mellan Hellas och Roma. 

Hellas Verona och Catanzaro slutade på samma poäng säsongen 1974/75 och fick spela en avgörande match på neutral plan i Terni om en plats i Serie A nästkommande säsong. Till Stadio Liberati i Terni rullade, förutom busslaster av veronesi, även en del bilar från huvudstaden. Det handlade inte om exil-veronesi utan om romanisti som ville dela läktarupplevelsen med en curva som redan tidigt utmärkte sig som unik. 

Det var dock inte första gången de träffades. Några månader tidigare hade de haft möjlighet att stifta bekantskap och få ömsesidig respekt och beundran för varandra. 

23 februari 1975 möttes Milan och Roma på neutral plan i Verona på Bentegodí. Båda lagens supportrar gjorde anspråk på Curva Sud eftersom de båda står i den curvan på sina respektive arenor. Men Curva Sud på Bentegodi är framförallt helig mark för Brigate Gialloblú. 

Romasupportrana lyckades vinna läktarkampen mot sina antagonister från Milano och tog över Curva Sud på Bentegodí trots att de kom dit efter i milanisti (på den här tiden valde man själv vilken curva man skulle stå i vilket ledde till många läktaruppgörelser om revir). Det imponerade på Veronas ultras som sedan tidigare inte hyste några vänskapliga känslor för de rödsvarta från Milano.

Innan matchen hade även i romanisti vallfärdat till en klassisk Hellasbar och i butei märkte tidigt att i romanisti delade deras fäbless för alkoholhaltiga drycker. Ytterligare en anledning som gjorde de gulröda gästerna från Rom populära hos i veronesi.

Romanisti och Butei sida vida sida
Från och med den dagen stod romanisti och veronesi sida vid sida när lagen möttes och det finns mängder av bilder med ultrasgruppernas respektive banderoller som hänger över varandra. I ett annat möte mellan Milan och Roma 1981/82, som även det spelades på neutral plan i Verona, gjorde Hellassupportrarna Romas dito sällskap i curvan.

“Den matchen stod jag sida vid sida med Roberto Rulli (legendarisk ledargestalt i Romas Curva Sud och en av grundarna samt ledare för den historiska ultrasgruppen Fedayn). Vid det laget kände jag alla ledare i Romacurvan. När Roma spelade i Veneto kom de hem till mig och käkade och och jag var gäst hos dem flera gånger”, berättar Sandro Masetti.

Vänskapen cementerades genom gemensamma semestrar och pasta runt samma bord innan och efter matcher. Inget såg ut att kunna knäcka vänskapen trots motsatta politiska övertygelser och vänskapsband med andra ultrasgrupper.

“I romanisti hade goda förbindelser med Atalanta, Vicenza och Juventus och andra av våra rivaler precis som vi hade med deras, men vi struntade i det. Det var helt enkelt en fantastisk vänskap. En “gatugrej” och vi ville ha det på det sättet. Även om vänskapsbanden mellan våra curvor senare bröts behöll vi alltid vår personliga vänskap,” förklarar Sandro.

“Vi vara båda väldigt hetlevrade supporterskaror”
Styrkan i den vänskapen, och även maktpositionerna i respektive curva hos huvudpersonerna, bevisas bland annat genom att Romas banderoll med texten “Vecchia Guardia” var den enda icke Hellas-banderollen som hängdes upp på Curva Sud i Verona 19 maj 1985 när Hellas legendariska scudetto bärgades. 

Då hade dock “gemellaggion” mellan de båda curvorna spruckit sedan några år tillbaka. Närmare bestämt en annan magiskt säsong men denna gång för de gulröda. 1982/83 då Roma vann sin andra scudetto. 

När lagen möttes på Stadio Olimpico i Rom sammanföll mötet med att en stark ledare i Romas curva gifte sig och därför inte närvarade. Utan en tydlig ledare skedde ett missöde utanför arenan som inte mottogs väl.

“Vi vara båda väldigt hetlevrade supporterskaror”, erkänner Sandro. “Men den verkliga rivaliteten började först senare med den nya generationen”.

På lördag kommer det inte hysa några vänskapliga känslor på Bentegodí mellan de båda curvorna. Men vem vet, i något kök i Verona kanske det sitter några farbröder och äter pasta, dricker öl och grappa och pratar gamla minnen. När Curva Sud i Rom och Verona stod enade.

Källa:ilromanista.eu

Niclas Ekström2023-08-23 11:40:00
Author

Fler artiklar om Hellas Verona

Inför Salernitana - Hellas Verona: Ett ögonblick kan förändra miljoner livsöden
Baronis livsviktiga smash-and-grab seger
Den bästa soldaten är den som inte har något att förlora