Wearing double shirts (del 1)
Inter och Roma har en lång handelshistorik bakom sig med varandra. Idag finns det sex spelare, tre i vardera lag, som har burit såväl blåsvart tröja som rödgul. Med tanke på helgens drabbning så tar Interred, i en artikelserie på två delar, en närmare titt på dessa spelare. Först ut är de som spelar i Roma, men har representerat Inter.
David Pizarro, Mittfältare, född 1979
Chilenaren Pizarro värvades till Inter 2005 efter att under några år visat sina mittfältskvalitéer i Udinese. I dealen ingick ett delägarskap av ingen mindre än Goran Pandev som senare köptes loss av Lazio. Det blev emellertid bara en säsong och 24 matcher i Inter för Pizarro. Titelmässigt var det en lyckosam tid då han fick vara med och vinna både italienska cupen och supercupen samt även tillges Lo Scudetto i efterhand på grund av Calciopoli.
Personligen var knappast Pizarro speciellt bidragande till framgångarna och ett år senare gick Chilenaren till Roma på ett delägarskap. Förmodligen var Luciano Spaletti en stor del i Pizarros val då denne var tränare under Pizarros tid i Udinese. I Roma har dock Pizarro äntligen fått ut sin potential och förra säsongen ansåg många att han var Romas bäste spelare.
Nicolas Burdisso, Försvarare, född 1981
Burdisso har alltid varit en gåta för Inter. Jag tror alla har sett hans potential som spelare, men samtidigt har han haft så många hjärnsläpp att självaste Materazzi framstår som lagets duvunge. Vi minns alla de dubbla tabbarna mot Anorthosis borta eller det röda kortet mot Liverpool. Främst på näthinnan angående Burdisso är nog ändå när Valencias Navarro springer 50 meter från bänken och ger argentinaren en rak höger, för att sedan springa iväg jagad av Interspelare. För Burdisso blev konsekvensen ett brutet näsben.
Burdisso värvades till Inter 2004 från Boca Junior och han fick faktiskt chansen i Inter. Både Mancini och Mourinho har velat spela honom, men han har gång på gång svikit förtroendet. Till slut tröttnade Inter och Roma fick låna Argentinaren under förra säsongen. Och helt plötsligt såg vi en helt ny spelare på planen. Kanske var det ansvaret? Eller den minskade pressen? Men faktum är att Burdisso slutligen växte ut till den spelare man trodde han kunde bli. Nu är han helägd av Roma och visst kommer ett och annat hjärnsläpp ibland (Calgiari 5 – 1), men på det hela taget har Burdisso till slut kunnat ta det sista klivet.
Adriano, Anfallare född 1982
Om Burdisso har varit en gåta så är Adriano ett olöst mordmysterium. Under en kort period var Adriano kanske världens bästa spelare och man såg en ljus framtid i den då unge brassen. Adriano hämtades hem till Inter från Parma 2004 och han levererade omedelbart. Han gjorde drömmål på drömmål och visade prov på fysik, teknik, snabbhet och avslutningsförmåga. Adrianos framgångssaga blev dessvärre kortvarig. Han råkade snart utför en personlig tragedi då hans far omkom och började få allt större disciplinära problem. Det var fester och sena ankomster. Prestationerna på planen blev sämre och till slut blev situationen ohållbar. Moratti som hade en förkärlek till brassen inledde med att skicka Adriano till sitt hemland och São Paulo.
När Adriano sedan återvände till säsongen 08/09 trodde man att han var rätt spår igen, men snart framgick det att så inte var fallet och till slut fick kärlekssagan Adriano och Inter tyvärr ta slut, då Adriano återigen flyttade tillbaks till Brasilien, den här gången Flamenco. I Flamenco har Adriano spelat bra och är nu tillbaka i fotbollens finrum hos konkurrenten Roma. Lite skadeproblem och övervikt har gjort att han inte riktigt fått presentera sig än för huvudstaden, men han blir spännande att följa! När han byttes in på San Siro i supercupfinalen kom en del spridda burop.
