Ynka tre månader återstår
”En riktig gentleman lämnar aldrig sin dam.” Ett citat av en sann mästare. Ett citat av en magiker, en kapten och en helhjärtad juventino. En riktig gentleman som under arton långa år har tjänat sin kära dam. Men till slut får citatet en oväntad vändning. För det ser ut som att det är damen som kommer att lämna sin gentleman.
Det har snart gått fyra månader sedan Andrea Agnelli kom med det skakande beskedet. Beskedet om att Alessandro Del Pieros karriär i den svartvita tröjan är på väg mot sitt slut. Då var det sju månader kvar, idag är det tre. Fyra månader har i princip flugit förbi.
Mitt i all eufori kring dagens Juventus, mitt i alla framgångar, alla skalper mot Milan, Inter, Roma, ja listan är lång – så kan man inte undgå att fasa över vad som komma skall. Samtidigt som hoppet om scudetton har börjat flamma på riktigt, samtidigt som man ser fram emot en titelkamp in i det sista, så känner man en smärta, ett knip i magen varje gång man tänker på den där matchen mot Atalanta den trettonde maj.
Juventus kanske vinner scudetton den dagen. Man kanske tar hem cupen veckan därpå, och Agnelli kanske väljer att sy in både en guld- och en silverstjärna på nästa års matchtröja. Men hur det än går den trettonde maj så är en sak säker. Även om vi tar hem scudetton, även om Juventus tar det sista klivet tillbaka till den italienska fotbollens högsta tron, så kommer det inte bara vara glädjetårar som strömmar nerför våra kinder.
Jag satt och tittade på Youtube-klipp från invigningen av Juventus Stadium igår kväll. Fastnade direkt för klippet med Del Piero och Boniperti. Fick rysningar tvärs genom ryggen när kaptenen hälsade till publiken med ett ”Ciao tutti!” och den förvånade publikens spontanvrål ”Aleeeee” ekade över hela arenan. Det var fint, det var vackert, det var Del Piero.
Alessandro Del Piero är sammanlänkad med Juventus på ett sätt som är unikt i den här världen. Såsom Milan har blivit till Zlatans Milan här i Sverige, har Juventus alltid varit Del Pieros Juventus över hela världen. Ingen fotbollsälskare kan tänka på klubben Juventus utan att få en bild av Il Pinturicchio på näthinnan. Det om något är en bekräftelse på hur pass trogen Del Piero har varit sin gamla dam.
För ett par veckor sedan föll en tolvårig juventina från södra Italien i koma. Föräldrarna valde att vädja till flickans största idol, ingen mindre än vår kapten, om hjälp. Alessandro spelade genast in ett röstmeddelande och skickade det tillbaka till flickans föräldrar. Samma natt som meddelandet spelades upp för flickan, började hon röra på fingrarna, och någon timme senare vaknade hon upp efter den femton dagar långa koman.
Alessandro Del Piero är en mirakelman. Det visade han när han hjälpte till att väcka lilla Giada från sin koma. Det visade han när han samlade in miljoner kronor efter jordbävningskatastrofen i Japan. Det visade han när han följde med Juventus på den långa resan från toppen till botten, och nu tillbaka till toppen igen.
Om ynka tre månader spelar Alessandro Del Piero med all förmodan sin sista Serie A-match för Juventus, och dansar sin sista dans med den gamla damen. Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Njut. Njut av varenda lilla minut vi får se av vår kung på planen. Njut av varenda steg kaptenen tar på den heliga marken som Juventus Stadium vilar på. Njut av den evige kaptenen, för han är den allra sista av sitt slag.
