You've got to hit rock bottom before you reach the top
Gårdagens kollaps på hemmaplan visade att Sampdoria på allvar riskerar att trilla ner till Serie B. Den näst sista spiken är i kistan nu men det positiva är att botten är nådd. Nu finns det ingenting som överraskar längre och Sampdoria har äntligen ingenting att förlora och allt att vinna.
Varje omgång intalar man sig "-Nu vänder det, idag möter vi betydligt sämre motstånd". Men det är samma visa helg efter helg. När jag skriver detta beskriver jag ett lag som redan befinner sig i Serie B, mentalt i alla fall. Spelarnas prestation mot Cesena tyder inte på något annat. Som fotbollsälskare och gammal supporter av detta vackra klubb genomlider jag en tung period solidariskt med mina bröder och systrar i Italien. Det vilar en förbannelse över Genua, ett moln över det vackra paradiset och stormen har precis börjat. 0-3 mot Cesena måste vara ett resultat för historieböckerna, likaså hela säsongen 2010/2010. Observera att jag skriver 0-3 för det är resultatet som cirkulerar i mitt huvud. Det spelar ingen roll att Antonioli och Pierpaoli bjöd på varsitt tröstmål till ett redan slaget hemmalag. Vem ska man skylla på då? Åtta av tio kommer svara Di Carlo. Efter varje match hyser man hopp om att Zio Fester är färdig i Sampdoria men lik förbannat är han där nästa helg igen. Lika försvarslös som alltid. Nog är Di Carlo den största problemet för tillfället men Sampdoria har betydligt fler bekymmer än bara tränaren.
Det smärtar mig djupt att titta på fotboll nu för tiden. Efter 3-1 mot Bologna för två veckor sedan trodde jag aldrig att Sampdoria skulle sjunka så djupt men nu är det dags att inse verkligheten. Idag är Serie B ett inte alls avlägsen scenario. För ganska exakt ett år sedan skrev jag en hyllningsartikel om hjältarna från Genua (långt innan bragden) och idag skriver jag någonting som kan likna det motsatta. 2011 skulle bli året drömmen om Samp – Barça live på Marassi skulle slå in, men icke. Nog är jag inte den ende som känner sig lurad och bestulen men jag kan inte hjälpa att låta det inverka på mig. Jag kan inte hjälpa undra hur hjältarna känner sig. Eller har hjältarna redan lämnat? Nåja. oavsett kan supportrarna äntligen pusta ut, det värsta är i alla fall över nu. vi har nått botten och är officiellt krislaget nummer ett i Italien men nu kan vi blicka framåt åtminstone. Sampdoria har landat på marken och har allting att vinna nu. Guberti, Zauri, Dessena och de övriga har fått en ypperlig chans att återigen bli hjältar och sedan får vi ta ställning till nästa säsong.
