Zlatan sätter krydda på derbyt
Det känns som om hela Sverige håller med, kanske till och med hela Italien. Zlatan Ibrahimovic höjer på egen hand pulsen på Derby della Madonnina. Vi på den svartblåa sidan är av samma åsikt men av mycket mörkare anledningar.
När Ibra tjatade sig bort från Inter, hamnade i Barcelona och på den där presentationen kysser klubbmärket blev jag egentligen inte särskilt arg. Jag blev äcklad. När han ett år senare, tillbaka på San Siro står inför Milans publik och med sitt charmleende säger att han kommit för att vinna allt blev jag inte heller särskilt arg. Återigen äcklad.
Det stora problemet med Zlatans beteende är att han inte bryr sig. Zlatan har inget ont öga till Inter och han har goda minnen från tiden på Appiano Gentile, men detta faktum hade förmodligen ingen tyngd som argument när han satt och funderade över en eventuell flytt till Milan. Jag håller med folk som säger att det var ett rationellt beslut att gå till Milan. För det var det, rent sportsligt och Zlatan Ibrahimovic är en produkt av den moderna fotbollen. En karriärist som spelar för att ta sig själv så långt som möjligt där klubben han tillhör endast är ett redskap för att nå fram. Där har vi förklaringen till Zlatans beteende. Men det är fan ingen ursäkt.
Jag hatar när folk säger att det är så det funkar nu för tiden, spelare har inget hjärta och så vidare. Då frågar jag mig, ska vi acceptera saker för att ”det är så det funkar”? Om det är så det funkar är det ju för fan fel på systemet. Vi är supportrar, vårt liv styrs av hjärta och passion och det finns nog ingen supporter som inte uppskattar att se samma sak hos spelarna. Visst blev jag förbannat glad varje gång Zlatan gjorde mål, men mitt största enskilda Interögonblick var att se Zanetti, i sin 700:e match för kluben, stå med tårar i ögonen efter att ha säkrat trippeln i Madrid.
Vi kräver inte att spelarna själva ska vara supportrar, men de får så mycket av oss att det minsta vi kan kräva är att de visar respekt och lojalitet. Är du en viktig spelare går du inte från Inter till Milan, Real Madrid till Barcelona eller Liverpool till Manchester United. Jag kan köpa att man lämnar klubben och känner att man har gjort sitt, men man kan välja att lämna med stil.
Zlatan är sett till meriter i klubben en av Inters största spelare genom alla tider. Men frågan är om han kommer vara betraktad som sådan om 20 år. Redan idag är han mer eller mindre hatad i Interläger. Det finns så kallade experter i Sverige som tror att Interfolket inte bryr sig så mycket om övergången, att vi kommer att förstå Zlatan. ”Det var hans enda val” brukar det heta.
Jag vet att det är tvärtom. Ta en titt på forumet här på svenska fans, åk ner till Milano och fråga. Senast jag var på plats i Milano kom Zlatan upp ett flertal gånger i diskussioner med Interisti. Det var inga positiva ord som sades och då kändes det verkligen som om de höll tillbaka då de visste att vi var från Sverige. Och om inte det räcker. Alla som såg Inter mot Barcelona förra säsongen hörde väl buropen på läktarna. Nu spelar killen i Milan. Ibra kommer inte att få det lätt på söndag. Zlatan har verkligen satt krydda på derbyt.
