Fiasko för regerande mästarna: Los Angeles Kings missar slutspel
Los Angeles Kings har haft en väldig berg o dalbana till säsong. Efter ett långt slutspelsäventyr som kröntes med en Stanley Cup titel i finalen mot NY Rangers under föregående säsong, följt av en off-season, där majoriteten av laget hållit intakt, var det de flesta överens att laget återigen skulle slåss om titeln. Få hade ens på kartan att laget skulle riskera att missa slutspelet, säsong efter sin andra Stanley cup vinst. Det blev inte riktigt vad man tänkte sig…
Laget har spelat otroligt trubbigt säsongen igenom, glädjeämnen som ”That 70s line”, har varvats med längre formsvackor med oinspirerat spel, som gjorde de tydligt att Kings tidigt skulle få kämpa för att säkra en slutspelsplats.
Vecka 15 år 2015, skulle bli veckan som skulle avgöra hela klubbens säsong.
Laget var piskat att göra en stor ansträngning för att ta en av de ack så åtråvärda sista slutspelsplatserna. Kings som på senare år gjort sig kända för sina otroliga ”comebacker”, hade sitt öde i sina egna händer. Men en usel veckostart mot Vancouver Canucks, där laget fick se sig besegrade på straffar satte laget i ett ännu sämre läge. Inte nog att man var tvungen att vinna sina två återstående matcher, man var även beroende av resultaten av andra lags matcher, aldrig en bra sits att befinna sig i.
Nog skulle comeback kungarna i alla fall göra sitt jobb? Tydligen inte, Kings förlorade även nattens match emot Calgary Flames med 3-1 och har på så sätt sett till att eliminera sin sista livlina till slutspel.
Besvikelsen till säsong fullbordades.
För första gången sedan 2007, missar det regerande Stanley Cup mästarna slutspelet året efter, ingen smickrande merit direkt.
Men var det som gick snett? Varför har man hamnat i denna situation?
Frågan är självfallet inte lätt att svara på och de finns säkerligen flera bidragande orsaker.
Lagets första center Anze Kopitar gav en anledning när han intervjuades efter matchen ”- Vi hade för många djupa svackor, man kanske har råd att förlora två-tre matcher i rad ibland, men när det blir fyra-fem förluster har man problem och det hade vi.”
Det ligger mycket i det han säger, Kings har visserligen även de åren man vunnit aldrig varit ”lysande” i grundserien, men årets säsong har ändå varit betydligt ojämnare än vad tidigare. Längre formsvackor i kombination med problem att avgöra matcher om de såkallade ”extra poängen”, det har varit en sällsynt syn att se Kings avgöra förlängningar eller straffavgörande.
Flera namnstarka spelare har också varit slitna eller rent ut sagt usla/omotiverade att ge de där lilla extra och lyfta sig i stora matcher. De två främsta exemplen är några av klubbens uttalade ledarprofiler. Dustin Brown, lagets kapten, som precis inlett sitt första år på sitt extremt välbetalda kontrakt har varit en skugga av sig själv. 11 mål på 81 matcher är ett fruktansvärt facit för en spelare som har en takträff på nästan 6 miljoner dollar.
När man ligger närmare spelare som Dwight King och Trevor Lewis i poängproduktion, istället för lagets toppskikt, ja då är det nog dags att se sig själv i spegeln.
Största förfallet har kanske ändå varit Mike Richards.
Storspelaren som togs in ifrån Philadelphia Flyers och var högst bidragande till klubbens första SC-triumf. Richards formkurva har stadigt pekat neråt ända sedan dess och ”degraderades” till klubbens 4:de kedja under fjolårets sista halva. Frågorna inför säsongen 14/15, handlade om huruvida GM Dean Lombardi skulle använda sin sista chans till Amnesty Buy-out på honoms kontrakt, å på så sätt slippa slippa takträffen.
Lombardi, som gjort sig känd som en GM som förespråkar lojalitet emellan klubb och spelare, beslutade efter möten personerna emellan att behålla Richards. Richards i sin tur lovade att göra allt i sin makt för att ta sig tillbaka till klubbens toppskikt.
Det visade sig vara ett löfte han inte kunde hålla.
Richards imponerade inte och var länge kvar i botten av lagets kedjehieraki innan Lombardi tog beslutet att waiva honom. Då ingen var villig att ta över hans kontrakt, blev han sedermera nerskickad till farmarlaget. Väl på plats i Manchester Monarchs, började poängen trilla in och många hoppades på en stark comeback när han återkallades upp i laget.
Men förgäves, Richards kämpaglöd och aggressivitet som en gång gjort honom till en av ligans bästa centrar, tycks vara som bortblåst.
Hans ”tradevalue” är ytterst begränsat och närmare noll, det är svårt att se Kings hitta en köpare för hans tjänster och istället pekar allt på att man tvingas till en ”buy-out” av hans kontrakt.
Det kanske största störningsmomentet under säsonger måste dock ändå vara laget näst viktigaste back, misshandelsanklagade Slava Voynov.
Laget drabbades hårt av hans avstängning. Till en början var man tvungen att behålla hans caphit, vilket innebar att klubben under en tid hade svårt att fylla upp sin rooster iom gällande lönetakts regler, man spelade bla med en back kort.
När väl ligan beviljade laget ”caprelief” hade man ändå inte någon spelare av Voynovs kalliber att fylla luckan han lämnat.
UFA Jamie McBain togs in och gjorde kanske inte bort sig, men man tappade ändå enorm slagkraft genom att enbart ha en riktigt starkt utpräglad första back i Drew Doughty.
Doughty fick å sin sida dra ett tyngre lass, vilket han gjort med bravur, men man kan lugnt säga att hans många tunga minuter har mattat av honom ju längre säsongen gått.
Var först runt TD när man värvade in Sekera som laget fick tillbaka ett extra hot ifrån blålinjen.
Headcoach Darryl Sutter är inte heller utan skuld, de är hans uppgift att få igång laget och ändra vad som är fel när spelet knakar. Kan vara svårt att kritisera en Coach som hjälpt laget vinna det ultimata priset 2 gånger under de senaste 4 åren. Men samtidigt har Sutter’s krävande stil tidigare spelat ut sin rätt i hans tidigare klubbar.
Svårt och säga om det är fallet även i Kings, då han anses vara väldigt omtyckt av både klubben och spelare, men sanningen är den att han haft problem att vända lagets djupa svackor.
Har Darryl Sutter gjort sitt? Behövs det en ny ledaröst för spelarna?
Orsaker eller ursäkter? Oavsett vilket har laget bara sig själv att skylla.
Vad kan vi då förvänta oss av Kings framöver?
GM Dean Lombardi’s arbetsätt med lojalitet gentemot sina spelare har både hyllats och kritiserats.
Å ena sidan håller han ett vinnande lag intakt, å andra sidan begränsar man sina egna möjligheter att göra förändringar.
Lombardis lojalitet mot spelarna kräver dock att han får helhjärtade prestationer i gengäld, något hans spelare inte konsekvent visat upp under årets säsong. Med flertalet långa kontrakt satte Lombardi all tilltro till sina spelare och offrade därmed möjligheten till större förändringar.
Att ha längre kontrakt på stjärnspelare såsom Quick, Kopitar, Carter och Doughty är inte alls något ovanligt, men när även rollspelare såsom Clifford, Muzzin och Martinez alla fick längre kontrakt, kan man ifrågasätta om man inte varit för genrös med antal år?
Det kan få konsekvenser.
Det blir intressant att se hur Lombardi agerar i sommar. En storstädning är nog uteslutet, men inte helt otroligt att några av senare års profiler kan rensas ut i en ”mini-rebuild”.
Nämnda Richards är med all sannolikhet inte kvar i klubben ett år till, han fick en sista chans men tog den inte. Kapten Dustin Brown har verken haft imponerande statistik på sin sida, eller satt sin prägel på matcher med sin spelstil som tidigare. Att han sitter löst är kanske inte helt korrekt, men han bör inte heller luta sig tillbaka alt för bekvämt.
Av lagets kommande UFAs, Williams, Regehr och Stoll bör alla få se sig om efter nya klubbar. Willams lär iom Conn Smyth utmärkelsen kräva en löneförhöjning, något Kings inte är i position att ge. Regehr har sina bästa år backomsig och börjat se seg och slö ut. Stoll är väl den som kanske har en chans att komma tillbaka, men då till ett kraftigt reducerat pris.
Andrej Sekera är en svårare nöt att knäcka, mycket beror på utfallet i rättegången för Voynov och huruvida ligan kommer besluta om hans kontrakt.
Vid en fällande dom, bryts/strycks kontraktet helt utan några konsekvenser för klubben? Vi en friande dom, är Kings och Lombardi villiga att välkomna honom tillbaka till laget? Tradar man honom?
Min personliga åsikt är att Voynov spelat sin sista match i klubben oavsett utfall, den skada han åsakat både berörda inblandande och klubben är för stor för att bara dra ett streck över.
Sen kommer följfrågan vad eventuellt Sekera skulle kräva i löneanspråk? Det är oroande trend i NHL då feta kontrakt delats ut, till ”halvhyggliga” backar, vad kommer då en spelare av högre kaliber tänkas krävas? Sekera var redan vid TD ett eftertraktat namn och kommer säkerligen kunna kräva uppemot $5m per år på den öppna marknaden.
Samtidigt skall man inte glömma att både Muzzin och Martinez nya välbetalda kontrakt träder i kraft till nästa säsong, tillsammans med RFA’s Toffoli förväntade lönelyft, begränsar möjligheterna.
Säsongen kan hursomhelst inte sammanfattas på något annat sätt än som ett misslyckande.
Talangen finns ändå där för att kunna återhämta sig och med rätt agerande under sommaren, bör laget återigen vara redo att slå tillbaka till nästa säsong.
