SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 3. Los Angeles Kings
Los Angeles har genomfört en perfekt rebuild. Men nu ska man växla upp.
Efter två Stanley Cup-titlar på tre år började det snabbt gå utför i Los Angeles. Det veterantunga laget började, av lite olika anledningar, att tappa både spelare och slagkraftighet. Året efter den andra titeln missade man slutspel och sedan 2016 har man bara gått till slutspel vid tre av sju tillfällen.
Det blev uppenbart att Los Angeles behövde bygga om – och det är exakt vad man har gjort. Man har dessutom gjort det på ett väldigt imponerande sätt.
Rob Blake, Los Angeles general manager, lyckades sälja in en rebuild till Anze Kopitar, Drew Doughty och Jonathan Quick – en perfekt trio att behålla genom några mörkare år. Nu är de ju välbetalda och har dessutom redan vunnit cupen så det går inte direkt någon nöd på dem, men såväl Blake som trion kan gott uppmärksammas för det.
Som jämförelse känns det exempelvis klart mer komplicerat mellan Chicago och deras gamla stjärnor.
Men under hela sin rebuild har Los Angeles haft en trio att luta sig mot. Framför allt kan det vara viktigt med veteraner som både kan bära laget rent prestationsmässigt, men även att sätta en standard som talangerna kan och behöver se upp till.
För talanger finns det gott om. Nästan för många. Det finns ju en risk att flaskhalsen – som redan är tämligen trång – blir så pass överfull att utvecklingen av spelare påverkas negativt. Det är så klart ett lyxproblem att ha, men med tanke på att Kings rebuild faktiskt har varit så otroligt framgångsrik – i alla fall när det kommer till att samla på sig attraktiva talanger – är det av vikt att portionera ut möjligheterna för spelarna.
Kort och gott behöver man återkommande släppa fram nya talanger för att inte plugga igen flaskhalsen, men även här har Los Angeles agerat bra.
Arthur Kaliyev, Quinton Byfield, Jordan Spence, Tobias Björnfot, Rasmus Kupari och Alex Turcotte har alla fått doppa tårna i olika omfattningar. Några får nog anses vara etablerade medan andra mest har fått testa på det. Ytterligare ett gäng spelare väntar på sin chans och det kommer sannerligen inte att saknas alternativ för att fylla ut rostern framöver.
Kings rebuild har väl inte direkt avslutats, utan man är väl snarare på målrakan. Efter en imponerande säsong var man i alla fall tillbaka i slutspelet efter tre år utan någon slutspelshockey. Kanske var det ett år tidigare än vad man hade kalkylerat med, men det gav nyttig erfarenhet.
Man ställdes mot självaste Connor McDavid och Leon Draisaitl – och Los Angeles pressade Edmonton till sju matcher. Faktum är att man gick upp till 3-2 i matcher innan Oilers visade sig vara för starka. Spelare som Kaliyev, Kupari, Byfield och Vilardi fick testa på slutspelshockey – ett viktig inslag på utvecklingskurvan.
Hittills har Los Angeles gjort en i det närmaste perfekt rebuild. De äldre stjärnorna omfamnade planen, man genomförde den snabbt och effektivt och nu är det dags att växla upp ytterligare.
Det är så klart den svåraste delen av planen, men det ser definitivt lovande ut för Kings.
---
Målvakter:
Det är fortfarande Jonathan Quick som är målvakten Los Angeles lutar sig mot – och det var nog inte riktigt planen om vi blickar tillbaka. Den numera 36-årige burväktaren var så klart en nyckelspelare för mästarna 2012 och 2014, där hans Conn Smythe Trophy från 2012 givetvis står ut.
Med tanke på prestationerna där och då är Quick en ikon i Kings. Slutspelsframgångarna för tio år sedan följdes sedan upp av några stabila år innan han började dippa av rejält. De senaste åren har i bästa fall varit mediokra – innan han studsade tillbaka lite under föregående säsong.
Då nådde Quick 91% i räddningsprocent för första gången sedan säsongen 17/18. Han landade dessutom strax bakom toppskiktet i 5-on-5 och man får säga att han kom tillbaka på ett imponerande sätt. De traderykten och -spekulationer som till och från har omgärdat honom har tystnat och nu kan vi nog anta att Quick, som går in på det sista året på sitt tioårskontrakt, avslutar karriären i Kings organisation.
Quick ska ha beröm för hur han har kommit tillbaka, men den största faktorn till att han faktiskt är tillbaka som förstavalet är nog ändå Cal Petersens svaga prestationer. Han såg lovande ut under sina korta inspel 18/19 och 19/20 – och 20/21 såg det ut som om han var redo att ta över efter Quick.
Los Angeles tog således chansen förra sommaren och gav honom, ett år i förtid, ett treårskontrakt värt $5 miljoner per säsong – en chansning som man nog ångrar nu. Petersen kommer nämligen från en direkt svag säsong och kontraktsförlängningen ser inte bra ut.
Men målvakter är oberäkneliga och kanske har den snart 28-åriga Petersen fått ordning på spelet över sommaren?
Den 30-årige veteranen Pheonix Copley lär kunna bli aktuell om någon målvakt behöver kallas upp, men kanske skulle man föredra att testa någon yngre förmåga. I så fall kan Matt Villalta, Jacob Ingham eller David Hrenak nämnas.
Backar:
Precis som mellan stolparna är det fortfarande en gammal räv som styr i försvaret, närmare bestämt Drew Doughty. Vid 32 års ålder och med ytterligare fem år kvar på sitt välbetalda kontrakt håller han alltjämt en hög nivå.
Doughty kommer nu från en säsong där han dels övertygade stort, dels var skadedrabbad. Efter några tuffare år för laget såg vi exempelvis hur Doughtys CF% (58%) återigen klättrade upp på samma nivå som under hans prime. Även produktionen såg ut att kunna ta rejäl fart. Men så var det ju skadorna.
Först missade han en dryg månads spel i november på grund av en knäskada och i mars tog säsongen slut i förtid när handleden behövde opereras. Doughty har varit förskonad från skador tidigare i sin karriär och har som mest bara missat några enstaka matcher – för Los Angeles del får man hoppas att det håller i sig och att den gångna säsongen inte var början på en kropp med många mil i sig som börjar gå sönder.
Jämte Doughty har vi framför allt hittat Mikey Anderson de senaste åren. 23-åringen, som signade ett nytt ettårskontrakt häromdagen, är tämligen oglamorös och gör inga poäng – men paret fungerar väl tillsammans. Exempelvis var man ligans näst bästa par, bland de med minst 500 minuter, sett till CF% (59,2) under den gångna säsongen.
Efter 15 år i Vancouver flyttade Alexander Edler ner till värmen i Los Angeles förra sommaren. Det ursprungliga ettårskontraktet förlängdes med ytterligare ett år och 36-åringen har varit en solid del av försvaret. Men även han missade en hel del matcher förra säsongen och det är kanske helt enkelt något man får räkna med framåt.
Edler får jubla
När Edler väl spelade bildade han ett stabilt par med Matt Roy och den duon lär väl kunna fortsätta kampera ihop kommande säsong. 27-årige Roy har etablerat sig som en användbar utfyllnadsback.
Sean Walker missade i princip hela den gångna säsongen med ett sargat knä. 27-åringen har ytterligare två år kvar på sitt kontrakt värt $2,65 miljoner per säsong och det återstår att se vilket skick han är i under campen. Hittar han tillbaka till samma nivå som tidigare borde han nog utgöra en del av de sex ordinarie backarna.
När Walker föll bort tog i alla fall Sean Durzi chansen och bör ha goda chanser att fylla ut den sista platsen i försvaret. 23-åringen – som anslöt via Jake Muzzin-traden 2019 – kommer från sin första NHL-säsong och bör kunna vara nyttig framöver.
De riktigt stora talangerna har framför allt kommit fram i forwardsbesättningen, men kanske kan Tobias Björnfot fortfarande bli något? Han är bara 21 år och debuterade i NHL redan säsongen 19/20. Det har blivit lite flängande för honom de senaste åren – han gjorde exempelvis 15 matcher i Djurgården under 20/21 – men nu känns han etablerad i NHL i alla fall. Frågan är om han kan ta ytterligare ett steg? Eller riskerar han att bli petad om både Walker och Durzi är i gott slag?
Slutligen kan kanske Jordan Spence spela till sig en plats om han imponerar under campen. Han fick testa på NHL-spel under förra säsongen men eftersom det finns mer etablerade spelare framför honom skulle det inte förvåna om han får inleda i AHL. Speltid under säsongens gång bör det dock kunna bli.
Spelare som Jacob Moverare och Helge Grans får kanske också visa upp sig. Grans är i alla fall ett av de stora framtidshoppen i försvaret tillsammans med Brandt Clarke, som lär fortsätta i OHL kommande säsong.
Forwards:
Trenden håller i sig och även i forwardsbesättningen är det fortfarande veteranen från mästarlagen som leder trupperna. I det här fallet rör det sig så klart om Anze Kopitar. Dagarna med 35 mål och 90+ poäng ligger sannolikt bakom 35-åringen, men det tar inte bort det faktum att han alltjämt håller hög klass.
Rob Blake har gjort ett allt bättre jobb i att omgärda en åldrande Kopitar med kvalitet – och levlade upp ytterligare den här sommaren.
För in kom nämligen Kevin Fiala. Blake utnyttjade att Minnesota har bakbundit sig själva något med utköpen av Ryan Suter/Zach Parise och fick in schweizaren för en 1st rounder och Brock Faber. Inget fyndpris direkt, men helt klart något som Kings kan kosta på sig med tanke på vilken prospect pool man har byggt upp.
Fiala är redan 26 år gammal och efter några halvförsök till genombrott tidigare tog han äntligen fart under den gångna säsongen. Då blev det karriärsbästa 33 mål och 85 poäng. Noterbart är att han knappt delade isen med Kirill Kaprizov i 5-on-5-spelet, så att hävda att han bara är någon produkt av Kaprizov stämmer inte.
Det kan i alla fall tala för att Fiala kan ta med sig sin produktion till Los Angeles – och kanske kan han trots allt lyfta Kopitar mot point-per-game?
Adrian Kempe ligger sannolikt bäst till för att komplettera slovenen och schweizaren. Efter att ha sett lite lovande ut tidigare tog även Kempe ett stort steg framåt förra säsongen. Han kom upp i 35 mål och 54 poäng – och där finns det nog ytterligare förbättringspotential om trion hittar kemi.
Tidigare var Kopitar lite väl ensam i centeruppsättningen, men även här har Blake backat upp honom. Förra sommaren hämtade man nämligen in Phillip Danault via free agency. Efter några år i ett fack hos Montreal var Danault sugen på en större roll och större utmaningar. Sex år och $5,5 miljoner per säsong kändes inledningsvis i dyraste laget, men Danault har levt upp till det.
Danault var viktig som avlastare för Kopitar och kunde dessutom göra sitt på egen hand. 51 poäng och 27 mål är karriärsbästa noteringar – och han passade bra med ett annat nyförvärv.
Förra sommaren anslöt även Viktor Arvidsson. Svensken har visserligen varit, och lär fortsätta vara, skadedrabbad – men är fortfarande en stor tillgång när han väl är tillgänglig. Över en hel säsong bör han ha 20-30 mål och lika poäng assist i sig. Med skridskoåkningen och aggressiviteten är han dessutom nyttig utanför produktionen.
Arvidssons hattrick mot Columbus
Tillsammans med Trevor Moore hittade Los Angeles en välfungerande andrakedja. De kunde driva spelet och alla tre producerade bra – i Moores fall innebar det 17 mål och 48 poäng. Efter att ha trevat sig fram i Toronto har 27-åringen kommit till rätta i Kings och det skulle förvåna lite om den kedjan inte förbli intakt, i alla fall inledningsvis.
Alex Iafallo fick härja en hel del med Kopitar och Kempe under den gångna säsongen, men får nog kliva ner ett snäpp eller två efter Fialas intåg. Han har lagt sig på en hyfsat stabil nivå de senaste åren men har nog inte så värst mycket mer i sig än vad han redan har visat. Som etablerad veteran kan han dock bli viktig i tredjekedjan…
… för där kan vi mycket väl återfinna Quinton Byfield och Arthur Kaliyev, två av de mer spännande talangerna som Kings har på uppgång.
Byfield, draftad som nummer två bakom Alexis Lafreniere 2020, är kronjuvelen i Los Angeles prospect pool. Men utvecklingen har inte varit spikrak – den slirade bland annat till lite på grund av en skada – och det vore välkommet med ett hyfsat stort kliv kommande säsong. vid 20 års ålder vill man trots allt se att det finns något där.
Kaliyev draftades ett år tidigare och visade det där ”något” med förra säsongens 14 mål och 27 poäng. Skottet kan vara ett rejält hot och Kaliyev bör kunna etablera sig som en användbar middle-6-målskytt.
Kanske är det lite för vågat för en NHL-coach att slänga ihop Byfield och Kaliyev i samma kedja – men skulle den trion lyfta finns det en massiv uppsida där. Vågar Todd McLellan släppa loss duon så pass högt upp som i en tredjekedja?
Hur Los Angeles väljer att formera fjärdekedjan lär vi märka beroende på hur campen ser ut. Men Blake Lizotte bör ligga bra till för centerpositionen, men runt omkring honom kan det säkert varieras en hel del.
Brendan Lemieux lär säkert få gott om speltid och samma sak kan nog sägas om såväl Rasmus Kupari som Carl Grundström, Lias Andersson och Gabriel Vilardi. Störst uppsida finns rimligtvis i Kupari medan Vilardi ger lite bust-vibbar.
Och vem vet – kanske kan någon av Alex Turcotte, Akil Thomas eller Samuel Fagemo ta fart under campen och spela till sig en plats? Kings prospect pool är som sagt djup och framöver lär flera spelare stå och vänta på sin chans.
Slutligen har man även plockat in Nate Thompson på en tryout och vad man ska med honom till går inte att begripa.
Noterbart är också att Dustin Brown tackade för sig i våras. Den 37-årge trotjänaren slutar som den Kings-spelaren med flest matcher (1296) genom organisationens historia – en notering som Kopitar (1210) däremot lär passera så småningom. Totalt kom Brown upp i 712 poäng och var ju kapten när Kings vann sina båda cuper.
---
Tre styrkor:
Utvecklingspotentialen
Los Angeles har som sagt gjort en mer eller mindre perfekt rebuild hittills. När man nu ska växla upp – den svåraste delen av en rebuild – finns det en enorm utvecklingspotential på många håll. Kan man ta tillvara på den?
Kevin Fiala och hur det påverkar djupet
Om vi förutsätter att det var ett definitivt genombrott vi såg förra säsongen är Kevin Fiala en finfin värvning för Los Angeles. Det ger inte bara Anze Kopitar en lekkamrat utan även en trickle-down effect för middle-6.
Rob Blake
Rob Blake förtjänar mycket beröm för hur han har guidat Los Angeles genom sin rebuild. När man nu ska börja ta sig ur den har han också visat lovande steg. Förtroendet framåt borde vara stort.
Tre svagheter:
Målvaktspositionen
Att luta sig mot en 36-årig Jonathan Quick är så klart riskfyllt och Cal Petersen inger inget större förtroende så här på förhand. Målvaktspositionen måste oroa inför säsongen.
Hur håller försvaret ihop?
Man måste säga att det finns lite frågetecken över såväl Drew Doughty som Alexander Edler och Sean Walker. Kings hanterade en skakig – sett till skadeläget – backbesättning väl förra säsongen. Klarar man det två år i rad om olyckan är framme igen?
Har man plats för alla talanger?
Det är inte helt omöjligt att Los Angeles plötsligt skulle stå där med lite för många talanger som behöver släppas fram. Det är så klart ett lyxproblem och inget som ska målas upp som ett potentiellt hinder, men kanske kan det ska frustration inom organisationen?
---
Preliminär laguppställning:
Adrian Kempe – Anze Kopitar – Kevin Fiala
Trevor Moore – Phillip Danault – Viktor Arvidsson
Alex Iafallo – Quinton Byfield – Arthur Kaliyev
Brendan Lemieux – Blake Lizotte – Rasmus Kupari
Gabriel Vilardi, Carl Grundström
Mikey Anderson – Drew Doughty
Alexander Edler – Matt Roy
Tobias Björnfot – Sean Durzi
Jordan Spence, Sean Walker
Jonathan Quick (Cal Petersen)
---
Säsongens poängkung: Kevin Fiala
Vi tror på Kevin Fiala och är han återigen en point-per-game-spelare bör den interna poängligan vara hans.
Säsongens viktigaste spelare: Drew Doughty
När Los Angeles nu förväntas kunna ta nästa steg är det viktigt att ha tillgång till en slagkraftig Drew Doughty. Anze Kopitar har fått uppbackning, men Doughty är fortfarande lite ensam i försvaret. Skulle man exempelvis ha kunnat pressa Edmonton än mer om Doughty skulle ha varit tillgänglig i slutspelet?
Säsongens unga spelare: Quinton Byfield
Det är nästan så att Quinton Byfield behöver ta fart nu om bust-vibbarna inte ska börja bli påtagliga. Han har alla fysiska förutsättningar och det är dags att ta tillvara på det nu.
Säsongens doldis: Alex Iafallo
Blir det en tredjekedja som vi spekulerade om och om den i sin tur lyfter – ja, då finns det fyndpotential i Alex Iafallo.
Säsongens besvikelse: Gabriel Vilardi
Vid 23 års ålder känns det inte som att Gabriel Vilardi ens är en garanti för NHL-spel – och när nya prospects rusar fram kan han falla bort.
---
SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division:
1.
2.
3. Los Angeles Kings
4. Vegas Golden Knights
5. Vancouver Canucks
6. Anaheim Ducks
7. Seattle Kraken
8. San José Sharks
NHL:s 32 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om ditt favoritlag? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2022-09-19 13:00:00
