SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 1. Los Angeles Kings
Är Kovalchuk rätt man att ta LA Kings tillbaka till tronen?
Inför förra säsongen skedde en omvälvande förändring för Los Angeles Kings då både General managern och tränaren sparkades. In klev den före detta försvarsjätten Rob Blake och tog över rodret, medan assisterande tränaren John Stevens fick bli befordrad till huvudtränare. Dessa herrar tog laget tillbaka till slutspel, men fick ett snöpligt uttåg i den första rundan mot sensationen Vegas.
Om man summerar Blakes första säsong som GM får man ändå ge honom med beröm godkänt. Han lyckades bli av med Marian Gaborik och hans kontrakt, som hade altjämnt svårt att ta en plats i Kings laguppställning. Och även om de fick tillbaka Dion Phaneuf, som också sitter på ett tungt kontrakt, så fick de åtminstone en spelare de kan använda sig av.
Han lyckades även förnya Drew Doughtys kontrakt till en rimlig caphit, och signade dessutom Ilya Kovalchuk inför den här säsongen. Det råder delade meningar om den värvningen, och vi kommer gå in på den längre fram, men faktum är att Blake i alla fall förbättrade Kings topp-6 utan att ge upp några draftval eller offra några talanger.
Stevens får också godkänt under sin första säsong som huvudtränare. Många förfärade att han skulle leda laget alltför likt den föregående tränaren Darryl Sutter men istället visade Kings upp en betydligt mer anfallsrik hockey under inledningen av säsongen. Sedan drabbades laget av en del viktiga skador, vilket gjorde att spelet föll tillbaka till ett lite mer defensivt fokus.
Men trots detta tog sig Kings ändå till slutspel med i stort sett samma trupp som året innan. Till skillnad från sin företrädare gav Stevens många unga spelare chansen, och vi fick se ett par nya ansikten kliva fram i Kings. Adrian Kempe, Alex Iafallo, Johnny Brodzinski och Paul LaDue fick alla chansen att visa upp sig, även om det enbart var de första två som verkligen tog en fast plats till slut.
Och även om man blev svepta av Vegas i den första rundan så var Kings det laget som gav dem bäst motstånd då alla matcher slutade med uddamålet. En av anledningarna till att Vegas besegrade Kings var framförallt skridskoåkningen. Tyvärr kan vi inte se att Kings har adresserat den bristen inför den här säsongen heller.
Men Blake och Stevens mål inför i år är att få till en bättre bredd i truppen. Man vill mönstra en stark topp-9 istället för att endast ha en kedja som utgör ett hot som det såg ut under långa perioder ifjol.
Kovalchuk bidrar i allra högsta grad till detta, då det innebär att både Kempe och Iafallo kan flyttas ner till tredjekedjan. Men en nyckel till framgång för Kings i år blir att få fart på ”That 70´s line” igen. Tanner Pearson, Jeff Carter och Tyler Toffoli måste hitta tillbaka till spelet de hade 2014 då de i allra högsta grad låg bakom Kings andra Stanley Cup titel. Carter var skadad under större delen av förra säsongen vilket givetvis bidrog till minskad produktion. Men både Toffoli och Pearson måste studsa tillbaka i år och visa att de hör hemma i topp-6.
---
Målvakter:
Jonathan Quick, Jonathan Quick och Jonathan Quick. Den 32-årigen keepern är en stor del av Kings identitet, och kanske den största orsaken till om det blir en bra eller dålig kommande säsong. Under tidigare år har det dock funnit avlastning för Quick, med spelare som Martin Jones, Ben Scrivens och nu senast sensationen Peter Budaj. Alla dessa spelare fick dessutom mycket speltid då Quick åkt på en del skador genom åren.
Inför den här säsongen finns det inte samma stöd bakom Quick. Jack Campbell lär få förtroendet som andramålvakt, men har endast 7 NHL-matcher i bagaget. Campbell är en talang som ändå nått 26 år utan att ha fått sitt stora genombrott.
Risken med en så pass svag backup är att Quick kommer att övermatchas. Detta kan leda till nya skador, eller en formdipp lagom till slutspelet.
Dock ser det ljust om man tittar längre tillbaka i leden. Både Cal Peterson och Matt Villalta är två väldigt lovande målvaktstalanger som mycket väl kan få förtroendet i NHL i år om inte Campbell tar chansen när han får den.
Backar:
Försvaret är Kings styrka och har varit så det senaste årtiondet. Det hela kröntes med en William Jennings Trophy (målvakt som släppt in minst antal mål) som tilldelades Jonathan Quick, men är givetvis ett resultat av ett starkt försvar framför honom.
Det har inte skett några spektakulära värvningar på försvarssidan i år. Endast Dan Brickley införskaffades, och även om många tror han kan ta en plats i truppen är det inte direkt någon större förstärkning. Men varför förändra något som funkar?
Diskussion inför den här säsongen har mestadels handlat om Slava Voynovs återtåg till NHL eller inte. Och om så blir fallet kommer det inte ske i Kingströjan. Det finns ingen mening med det och kommer mer att skada laget än att förbättra det. Men någon klubb kommer säkerligen vara villig att ge honom förtroendet, vilket ger Kings en möjlighet att få något i utbyte eftersom man sitter på rättigheterna.
Den stora frågan gällande försvaret blir mer hur man skall matcha backparen. Kommer Jake Muzzin att återförenas med Drew Doughty igen, eller låter man Derek Forbort fortsätta där för att skapa en bättre bredd i laget? Är Dion Phaneuf en man för topp-4 eller hör han mer hemma i det tredje backparet?
Det är svårt att sia om detta då Stevens testat en rad olika kombinationer hittills i träningsmatcherna. Det troligaste är nog dock att Muzzin och Alec Martinez får bilda det andra backparet, följt av Phaneuf och Paul LaDue som tredje. I alla fall inledningsvis.
En spelare som fick förnyat förtroende och skrev på ett nytt kontrakt är svenske Oscar Fantenberg. Han fick blandat med speltid under förra säsongen men gjorde bland annat en bejublad comeback i laget under slutspelet. 27 matcher och 9 poäng blev det ifjol följt av 4 matcher i slutspelet.
Ser vi längre tillbaka i leden är det talangerna Kyle Clague och Alex Lintuniemi som de flesta har förhoppningar om, men de är båda åtminstone en säsong från att debutera i NHL.
Forwards:
Så fick vi till slut se Ilya Kovalchuk bli en del av Los Angeles Kings. Många minns den bittra sommaren 2010 då jaken på honom blev en segdragen historia och den ryske målspottaren till slut valde att skriva på för New Jersey Devils.
Den 35-årige veteranen skrev till slut på ett 3-årskontrakt med en lönetaktsträff på 6,25 miljoner dollar per säsong. Något häftigt kan många tycka, men ger i alla fall Kings en stark förstärkning inför kommande säsong.
Efter att Kovalchuk klev fram och gjorde ett snyggt solomål mot Vegas i en träningsmatch är det ingen som betvivlar att han kommer bidra till Kings offensiv i år. Frågan är väl mer om fansen är lika förstående under nästkommande två år av hans kontrakt. Motivationen är alltid högst i början, och Kovalchuk har redan nått en hög ålder så frågan är hur mycket bränsle han har kvar i tanken.
Men värvningen av Kovalchuk gör att Kings har möjligheten att ställa upp med en topp-9 där samtliga kedjor kan producera. Han lär få inleda i förstakedjan tillsammans med Anze Kopitar och Dustin Brown. Men skulle det inte fungera, likt värvningen av Milan Lucic för några år sedan, så finns möjligheten att spela honom bredvid Jeff Carter istället. I vilket fall så är han en uppgradering till Alex Iafallo som endast mäktade med 9 mål i förstakedjan ifjol.
Iafallo kommer förmodligen att få spela bredvid förra året sensation Adrian Kempe i tredjekedjan. Men båda dessa spelare kan mycket väl få förtroendet i topp-6 under säsongens gång. Positionen som högerforward i denna kedja är i allra högsta grad öppen. Supertalangen Gabe Vilardi lär få chansen här om han bara kan hålla sig ifrån sina ryggproblem. I skrivande stund är han småskadad, men beräknas vara tillbaka till säsongstarten. Johnny Brodzinski kamperade också om denna position men gick tyvärr och skadade sig han också, dock mer allvarligt och lär bli borta ett bra tag.
Trevor Lewis är en mångsidig spelare som mycket väl kan få inleda där istället för i fjärdekedjan. Lewis tillsammans med Kyle Clifford, Nate Thompson och Michael Amadio är alla duktiga breddspelare som ger Kings en helt ok bottom-6 till skillnad från tidigare säsonger.
Värvningen av Kovalchuk ger Kings en bra bredd på forwardssidan den här säsongen men det finns ändå en del frågetecken. Kommer han att hitta kemi med Anze Kopitar och Dustin Brown? Kan den sistnämnda nå upp till samma höjder som ifjol? Är Tanner Pearson en spelare för topp-6 eller kanske mer en stark breddspelare till tredjekedjan?
Mycket i år hänger på om ”That 70´s line” kan hitta kemi igen som vi tidigare varit inne på. Namnet kommer som bekant från en populär tv-show vid namn ”That 70´s show” och syftar till numren som spelarna bär på ryggen (Pearson bär nr 70, Carter 77 och Toffoli 73). Det är lite upp till bevis nu för framförallt Tanner Pearson och Tyler Toffoli om de förtjänar att bilda en andrakedja tillsammans med den målfarlige Jeff Carter. Om inte så blir fallet finns det mycket väl en risk att någon av dem kommer att bli tradad i närheten av deadline.
Om man summerar forwardssidan så ser det ändå hoppfullt ut. Det finns många möjligheter att mixa och matcha olika kombinationer tills man hittar något som klickar. Många hade hellre sett Kings gå efter Max Pacioretty eller Jeff Skinner istället för Kovalchuk, men det hade förmodligen inneburit att någon spelare i nuvarande trupp samt talang och draftval hade gått åt andra hållet. Detta utan garanti att spelaren sedan kritar på ett nytt kontrakt.
Så i nuläget ser forwardssidan stark ut, men Kovalchuks långa kontrakt kan komma att skada laget på längre sikt, framförallt då Doughtys nya högre caphit kickar in.
---
Tre styrkor:
Defensiven
Kings signum, och kommer alltid att vara. I alla fall så länge John Stevens är kvar vid rodret. Stevens utlovade ett mer offensivt spel inför förra säsongen, och Kings visade även upp detta inledningsvis. Men i takt med att skadorna kom föll laget mer och mer tillbaka till sin trygga defensiva spelstil. Men de gör det bra, det går det inte att säga något om. Så bra att de kammade hem William Jennings Trophy för minst antal insläppta mål under förra säsongen.
Powerplay
För ett lag som har svårt att göra mål är spel i numerärt överläge oerhört viktigt. I fjol slutade Kings på en 17:e plats med 20.4 i PP%. Det hoppas man förbättra i år genom värvningen av Ilya Kovalchuk, och inte minst genom en skadefri Jeff Carter. Med dessa spelare hela har faktiskt Kings möjligheten till att mönstra en riktigt stark Powerplay uppsättning. Man kan toppa med Doughty, Kovalchuk, Carter, Kopitar och Brown, eller sprida ut det i två jämnstarka femmor.
Centerdjup
För första gången sedan Jarret Stolls dagar har nu Kings ett bra centerdjup. Efter Kopitar och Carter kommer förmodligen Adrian Kempe att spela center i tredjekedjan. Det ger Kings en slagkraftig trio och möjligheten att mönstra en topp-9 där samtliga kedjor producerar framåt.
Tre svagheter:
Snabbheten
I matchserien mot Las Vegas fick Kings hård kritik för att de var för långsamma. Och även om samtliga matcher avgjordes med uddamålet så körde Vegas över Kings vad gäller snabbhet på skridskorna. Och inte lär laget bli snabbare av att 35-årige Kovalchuk värvades. Dessutom huserar Dion Phaneuf vid blålinjen som även han kommit uppåt åren och inte direkt är någon snabbskrinnare. Men det finns hopp i unga spelare som Adrian Kempe, Alex Iafallo, Jaret Anderson-Dolan med flera.
Jack Campbell
Det pratas väldigt lite om detta. Ingen expert eller ”förståsigpåare” har höjt på ögonbrynen över att Kings andramålvakt enbart har 7(!) NHL-matcher i karriären, totalt. Givetvis faller han i skuggan av Jonathan Quick. Men det är viktigt att ha en bra andramålvakt så att man inte tvingas övermatcha Quick, vilket kan resultera i en formdipp lagom till slutspelet. De senaste säsongerna har Quick dessutom åkt på skador. Oftast har då andra målvakter klivit fram som t.ex Martin Jones, Ben Schrivens och nu senast Peter Budaj. Campbell har talang, ingen tvekan om det, men har vid 26 års ålder fortfarande inte blommat ut till den målvakt han än gång förutsågs att bli.
Åldrande kärna
Alltför många panikartade trader de senaste åren av Kings dåvarande manager Dean Lombardi har gjort att återväxten i Kings hämmats. Det är ett stort glapp mellan lagets kärna och de spelare som är tänkta att ta över i framtiden. Det ser ljusare ut nu än tidigare säsonger vad gäller återväxten, men kärnan med Kopitar, Carter, Brown, Quick med flera börjar närma sig slutet av sin prime. Kings fönster för att vinna en till Stanley Cup med detta gänget blir allt mindre och mindre.
---
Preliminär laguppställning:
Ilya Kovalchuk – Anze Kopitar – Dustin Brown
Tanner Pearson – Jeff Carter – Tyler Toffoli
Alex Iafallo – Adrian Kempe – Gabe Vilardi
Kyle Clifford – Nate Thompson – Trevor Lewis
Derek Forbort – Drew Doughty
Jake Muzzin – Alec Martinez
Paul LaDue – Dion Phaneuf
Jonathan Quick (Jack Campbell)
Andra notabla spelare: Johnny Brodzinsky, Jarret Anderson-Dolan, Michael Amadio, Oscar Fantenberg, Daniel Brickley, Cal Peterson
---
Säsongens poängkung: Anze Kopitar
Anze Kopitar gjorde sin bästa säsong poängmässigt i Kings förra året. Året innan dippade han rejält och tappade en svit på 9 raka interna poängligavinster. Det finns inget som inte talar för att Kopitar kommer att stå högst upp i poängligan även den här säsongen. Ilya Kovalchuk må vara långsam och det är ovisst om hur bra han kommer vara i år. Men det är i vilket fall en uppgradering på Kopitars vänsterkant jämfört med unge Alex Iafallo, som ifjol bara mäktade med 9 mål på den positionen.
Säsongens viktigaste spelare: Drew Doughty
Drew Doughty är oerhört viktig för Kings. Tätt följt av Jonathan Quick. De har båda en mycket stor och viktig roll i det starka defensiva spelet som Kings visar upp i match efter match. Doughty är likt Kopitar överallt på isen, och loggar mest istid av alla i laget. Han är även väldigt viktig i det offensiva spelet, och kanske framförallt omställningarna från försvar till anfall. Doughty måste visa att han kan fortsätta leverera och förtjäna det nya höga kontrakt han precis skrivit på och som kickar in efter den här säsongen.
Säsongens unga spelare: Gabe Vilardi
Vilardi är en oerhörd talang som fullkomligt dominerat i juniorligan och förväntas ta klivet direkt till NHL i år. Om han bara kan hantera sina ryggproblem så finns det goda chanser att han t.om kan ta en plats i topp-6 under nästa säsong, även om han troligtvis får inleda i tredjekedjan bredvid Adrian Kempe.
Säsongens doldis: Trevor Lewis
Trevor Lewis är verkligen en av Kings mest underskattade spelare. Han är oerhört viktig för bredden i laget och kan spela på samtliga forwardspositioner. När någon spelare i topp-6 blir skadad, eller om tränaren vill skaka om anfallet är det oftast Lewis som får kliva fram och fylla den positionen. Han är rutinerad, omtyckt, disciplinerad och väl bekant med Kings spelsystem. Ifjol noterade han 14 mål och 26 poäng på 68 matcher vilket var hans bästa säsong någonsin offensivt.
Säsongens besvikelse: Dion Phaneuf
Phaneuf har inte lika höga förväntningar på sig som t.ex Ilya Kovalchuk. Men jag tror att den sistnämnde kommer leva upp till förväntningarna den här säsongen, för att sedan kanske fylla den här platsen säsongen efter. Traden som skickade formsvage Marian Gaborik till Ottawa mot Dion Phaneuf prisades av många. Ett dåligt kontrakt byttes mot ett annat. Men Kings fick i alla fall en spelare man kunde använda sig av. Men Phaneuf blir varken yngre eller snabbare och lär bli en av ligans bäst betalda backar i tredje backparet. Börjar dessutom kostsamma misstag inträffa kan det bli en jobbig sista tid för den 33-årige kanadensaren.
---
Truppen:
---
Redaktionens rankning:
Pacific Division
1. Los Angeles Kings
2. San José Sharks
3. Anaheim Ducks
4. Calgary Flames
5. Vegas Golden Knights
6. Edmonton Oilers
7. Arizona Coyotes
8. Vancouver Canucks
Det kan kanske vara värt att påpeka att rankningen gjordes innan Karlsson-traden…
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om Los Angeles på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com