Niklas Sundström: Sagan om prinsen som aldrig blev kung
Niklas Sundström ansågs i sina ungdomsår vara en supertalang som kunde bli hur bra som helst. Sonen från Örnsköldsvik har också spelat med både Peter Forsberg och Wayne Gretzky men aldrig blivit den storspelare alla trodde. Efter en stark säsongsstart i Montreal är Sundström hetare än på länge. Läs sagan om Niklas Sundström, prinsen som aldrig blev kung.
Det var en gång ett kungarike som hette Modo, ett rike där fantastiska hockeyspelare växte upp och blev kända över hela den vida världen. I kungariket fostrades prinsar som Mattias Timander, Pierre Hedin, Hans Jonsson, Andreas Salomonsson, Per Svartvadet, Daniel och Henrik Sedin, Mattias Weinhandl och Alexander Steen. Spelare som alla nådde sin dröm, nämligen spel i NHL.
Men i historien har det funnits tre speciella spelare som var något alldeles extra.
Tre spelare som hade potentialen att bli något mer än prinsar.
Tre spelare som hade potentialen att bli kungar.
Dessa tre spelare spelade tillsammans under stora delar av sin uppväxt och gjorde det fantastiskt. I kungariket är Peter Forsberg, Markus Näslund och Niklas Sundström tre ikoner som sent kommer att glömmas bort. Det är bara det att alla tre inte blev kungar. Niklas Sundström har visserligen nått drömmen NHL och har etablerat sig som en respekterad spelare i ligan, men så bra som han spåddes bli har han inte blivit än. Och det kommer han kanske aldrig att bli heller, men svensken verkar ha hittat sin roll i världens bästa liga. Bättre har det då gått för de övriga två i trion.
Peter Forsberg slog igenom ordentligt för den stora publiken i OS 1994 då han med sin makalösa straff mot Kanada i finalen spelade hem guldet till Sverige. Innan det hade han spelat hem VM-guld 1992 och upprepade bedriften 1998. Lägg där till två Stanley Cup och pris som NHL:s bäste nykomling 1995. 2003 blev han dessutom utsedd till ligans mest värdefulle spelare och vann som förste svensk poängligan. Idag är Forsberg svensk medias gunstling och en av världens absolut bästa spelare.
Markus Näslund valde tidigt att prova lyckan i NHL och efter några tröga säsonger i Pittsburgh kom det stora genombrottet i Vancouver. De senaste säsongerna har Näslund varit en av ligans bästa målskyttar och en av de mest respekterade spelarna i ligan. Han är idag lagkapten i Vancouver och har andraplatsen i poängligan 2003 som främsta individuella merit. Samma år blev han också utsedd till mest värdefulle spelare i NHL av spelarna själva, en av de finaste utmärkelserna man kan få.
Det är alltså ingen tvekan att Forsberg och Näslund inte längre är prinsar utan kan titulera sig kungar. Men vad hände då med den tredje prinsen, Niklas Sundström?
Det första som minns är naturligtvis JVM 1993, som hur svensk synvinkel var en otrolig turnering. Laget leddes av en förstakedja bestående av just Forsberg, Näslund och Sundström. Forsberg gjorde otroliga 31 poäng på sju matcher, Näslund stod för 24 och Sundström för 14. Det räckte till ett silver i turneringen, och kedjan är ännu idag den bästa Tre Kronor ställt på benen i ett JVM. Man ska också betänka att Sundström var två år yngre än sina lagkamrater. I skuggan av Forsberg och Näslund gjorde Sundström tio mål på sju matcher.
Näslund debuterade i NHL redan 1993 och följdes av Forsberg 1994. Säsongen efter signerade också Niklas Sundström ett NHL-kontrakt efter att New York Rangers valt den talangfulle svensken som det åttonde valet totalt i NHL Entry Draft 1993. Svensken gjorde en bra första säsong och spelade i Rangers samtliga matcher och skrapade ihop 21 poäng. Sundström var bara 20 år men spelade betydligt mognare än så , och storstadsklubben förstod att man hittat något extra från plantskolan i Örnsköldsvik.
Svenskens insats imponerade också så pass mycket på förbundskaptenen Kent Forsberg, som följt ynglingen på nära håll i Modo, att han redan efter sin första säsong blev uttagen i det proffsbetonade Tre Kronor som skulle spela den nya turneringen World Cup under hösten 1996. Detta var Niklas första uppdrag i Tre Kronor, juniorlandskamperna borträknade. Sundström fick en stor roll i laget och matchades i en av Sveriges toppformationer tillsammans med Mats Sundin och Mikael Andersson. Fyra poäng på fyra matcher blev det fina resultatet från turneringen och svensken spåddes en allt ljusare framtid. Det stora genombrottet skulle också komma i Rangers samma höst.
Och det var inte vem som helst som väntade på Manhattan när svensken återvände till NHL. Wayne Gretzky hade efter flera säsonger i Edmonton och Los Angeles haft en kort och misslyckad sejour i St Louis innan han valde att skriva kontrakt med New York Rangers. Den spelskicklige Sundström placerades som högerforward jämte ”The Great One” och kemin infann sig direkt. Svensken gjorde sin bästa säsong i NHL och sköt 24 mål och skrapade sammanlagt ihop 52 poäng. Han följde upp detta med 19 mål och 47 poäng säsongen efter, men sedan försvann Sundströms målkänsla av någon anledning.
Med en dalande formkurva och mindre effektivitet blev det slut bara fyra säsonger på Manhattan innan svensken skickades till motsatta kusten och San Jose Sharks. Flyttvägen gick visserligen via Tampa Bay, men svensken hann aldrig spela där innan han försvann till västkusten. I San Jose blev Sundström aldrig den målskytt han var i Rangers, men utvecklades istället till en av ligans bästa defensiva spelare.
Under sina nära fyra säsonger i San Jose spelade Sundström mestadels tillsammans med Mike Ricci och Scott Thornton. Under en period ansågs formationen vara en av ligans bästa tredjekedjor i sitt uppdrag att neutralisera motståndarnas bästa spelare. Thornton stod för tyngden och aggressiviteten, Ricci för bra tekande och stabilt tvåvägsspel och Sundström för skickligt passningsspel och bra positionsspel. Under sin sista säsong i klubben imponerade dock inte svensken, och efter bara två mål på 47 matcher skickades svensken till Kanada och Montreal.
Där har högerforwarden spelat sen dess med blandat resultat. Poängskörden har stadigt minskat varje säsong och Sundström har fått väldigt skiftande med istid i klubben. Men den här säsongen, svenskens tredje i Montreal, verkar han äntligen hittat sin roll i laget.
Niklas matchas i lagets tredjeformation tillsammans med tjeckerna Radek Bonk och Jan Bulis. Svensken får massor av förtroende i numerärt underläge och har definitivt gynnats av NHL:s nya regler. Många defensiva forwards och backar har fått problem nu när interference och hakningar inte är tillåtna i samma utsträckning som förr, men detta är inget som påverkar Sundströms spel. Hans spel bygger på positionsspel och bra skridskoåkning och svensken har aldrig behövt använda klubban på ett oschysst sätt för att vara effektiv i defensiven.
Sundström har precis kommit tillbaka efter en ljumskskapa som tvingade honom att stå över ett antal matcher för Canadiens men han har imponerat efter comebacken också, bland annat med ett par mål. Sundström kommer aldrig att bli en kung i NHL likt Forsberg eller Näslund men accepterar sin roll som defensiv forward.
Den defensive specialisten har fått en hel del kritik för sitt spel av fansen i Montreal, bland annat för sitt obefintliga fysiska spel och sin förmåga att inte kunna sätta dit pucken i bra lägen. Men man glömmer ofta att Niklas Sundström är en strateg på isen. Han läser spelet otroligt skickligt och är svår att komma förbi med pucken i behåll. Niklas tittar också alltid upp innan han slår en passning och drabbas väldigt sällan av panik. Det är många av de här egenskaperna som har gjort svensken till en av Claude Juliens favoriter. Montreals tränare är säkert också nöjd över att svensken drar på sig väldigt få utvisningar, 234 minuter på hela 706 matcher innan den här säsongen är inte mycket med tanke på hur mycket Sundström spelat sen han debuterade på Manhattan.
Under Hardy Nilssons ledning hamnade Sundström i frysboxen efter OS 2002 och var aldrig aktuell för World Cup i höstas eller någon av de VM där han varit tillgänglig. Nu är det dock Bengt-Åke Gustafsson som sitter vid rodret på skutan som går mot OS i Turin och Sundström blev också uttagen i den preliminära OS-truppen. Även om han hamnat i skuggan av många andra svenska spelare ska man ha i åtanke att den olympiska turneringen spelas på stora rinkar, och det kan passa Sundström mycket väl. Han gjorde inte bort sig i OS 2002 även om han inte heller glänste, men visst blir man sugen på att återförena den klassiska juniorkedjan med Forsberg och Näslund.
Det var meningen att de tre skulle spela tillsammans 2002 men Peter Forsbergs skadeuppehåll satte stopp för den drömmen, och istället blev det Michael Nylander som spelade med Sundström och Näslund. För många skulle det säkert betecknas som en skräll om Niklas Sundström blir uttagen till OS, men han har visat tidigare att han kan spela med de bästa. Det är ingen tillfällighet att han spelat i samma kedja som Peter Forsberg, Mats Sundin och Wayne Gretzky. Niklas är nämligen en spelare som underordnar sig lagkamraterna, gör sitt jobb och sällan gnäller.
Det är precis sådana spelare Sverige behöver för att våra storstjärnor ska fungera. Det är precis det som också Claude Julien i Montreal har förstått. Niklas Sundström måste vara en av de mest underskattade spelarna i NHL, och kanske hade Modo gått ett bättre öde till mötes om svensken valt att spela i elitserien ifjol.
Han må aldrig bli en kung av hockey som sina barndomskamrater, men han är en prins som alltid gör sitt jobb. Det är också uppskattat i kungadömet Modo.
En spelare som saknas först när han är borta.
--------------------------------------------------
Fakta NIKLAS SUNDSTRÖM
Klubb: Montreal Canadiens
Position: Högerforward
Mått: 183 cm, 88 kg
Listad: 1:a rundan, 8:e totalt 1993 av NY Rangers
Tidigare NHL-klubbar: New York Rangers, San Jose Sharks
NHL-statistik: 706 GP, 114 G, 226 A, 340 P, 234 PIM
Slutspelsstatistik: 54 GP, 6 G, 19 A, 25 P, 18 PIM
Källa: www.hockeydb.com
